Sitt-stå får vi kämpa vidare med, men kan jag bara behålla den här känslan i kroppen och sinnet så tror jag det blir 'lättlöst'. Att aldrig få sträckt koppel utan behålla god kontakt och närhet till mig är en annan nöt att knäcka. Den tredje utmaningen är - fortfarande - att matte ska lära sig hålla reda på höger och vänster. Men som ni hör är det ju trots allt inga jättegrejer, egentligen.
T gav mig lite nytt dodis att testa, och satan i gatan vilken skillnad! Herregud! Så ska klicka hem mer av det samt en ny gottaväska som inte knycklar ihop sig hela tiden. Håller på att bli galen på den jag har. Vill inte ha gotta i händerna, utan ska istället börja vänja honom av vid det nu när momenten börjat sätta sig (jösses vad mycket som legat och mognat till i bakhuvudet på honom sen sist vi tränade på BK!). Trots allt, på tävling får du inte ha nävarna fulla.