Min bil var på "spa" igår, så jag fick låna sambons sedan för att rulla iväg med Allvar. Med andra ord, det fick bli pinnträning för Allvar medan vi byggde banan. Och eftersom jag är så enormt van vid att Allvar gapar och har sig när jag lämnar honom så, så reflekterade jag aldrig ens över att han kanske faktiskt ville mig något. Faaan vad jag har dåligt samvete för det nu efteråt... När jag kom gående för att hämta honom ställde han sig på bakbenen och jag såg att det såg rött ut. Bad A ta ett kort då jag omöjligt i den miljön skulle kunna få honom att ligga still på rygg. Ja, ni ser ju själva... Pissmyror! |
Det var kanske lite ofokuserat och han forcerade fram rätt bra (är det kul får man brått!), men med tanke på omständigheterna tänker jag inte säga något som helst negativt om hans prestation. Han är så enormt tacksam att träna med då glädjen liksom alltid finns där, och nu har han verkligen vaknat! Jag menar, när man har taktiksnack innan man kör banan och man möts av blicken här intill - då blir man så jäkla pepp själv! Från och med imorgon lägger vi oss i hårdträning, så får vi se vart det bär. Känns så himla bra! Och inte ett dugg nervöst, faktiskt. |
Hemma igen var betten ilsket röda och hade svullnat upp en del. Behöver jag ens nämna att mitt dåliga samvete höll på att äta ihjäl mig?... Så sambon som skulle åka iväg på ett ärende köpte hem ett sånt där gigantiskt Pedigree-ben till honom (typ i storlek för vad man ger en grand danois) att trösta lite med. Allvar, som bara slickade lite på betten, blev självklart idel lycka och svalde det på ungefär 2 minuter. Fick tips om att lägga potatismjöl på betten, så det testades självklart då vi inte har nånting bra alls hemma för sånt här (det har ju liksom aldrig hänt förr). Det tog nog inte ens en minut sen, så sov Allvar som en stock i soffan. Idag när vi vaknade var de mindre ilsket röda, men fortfarande kvar. Dock verkar han inte alls störd av dem idag. Skönt det. |