Som ni kanske ser så har vi fått ett fotoalbum för er att kika i, det är den gröna rutan i listen till höger. Detta kommer från jAlbum. Jag vill förvara mina bilder och filmer på ett ställe där jag enkelt kan ha dem samlade, hantera dem samt där det finns gott om utrymme. Det fann jag här.
0 Comments
Yes! Det har varit lite träning i veckan, så nu tar vi igen det idag, denna regniga, gråa, trista lördag. När sambon kommer hem från jobbet drar vi ut i skogen och kör uppletande. Dagen till ära fler objekt än tidigare, och av olika färg och form - troligtvis även lukt. Ska se om jag även kan lokalisera vart sjutton jag gjort av sonens uddavante och lilla vattenpistol så de kan hänga med ut. Min baktanke är att köra riktigt slut på Allvar. Sådär så han riktigt ligger och njuter på sofflocket resten av kvällen sen. Det vi inte kan träna i veckorna får vi helt enkelt ta igen på helgerna, och då gäller det att satsa på långa pass med kvalité, humor och glädje. Ni som jobbar heltid och ändå tränar aktivt med era hundar, hur gör ni?
Tränar ni på helgerna, eller har ni hittat nån annan smidig lösning?
Ä-l-s-k-a-r handledsskydden från
Mabs! De är lifesavers, verkligen. Vet inte vad som hände med ljuset i hallen, men såhär ligger Allvar när han märker att jag är på gång att gå ut. Har för mig att jag satte upp håret i en tofs strax innan han lade sig ute i hallen. Det är tydligen en av alla signaler han lärt sig känna igen och som betyder att jag ska ut - med honom! Idag fick det bli travträning. Är duktigt mör efter en rejäl dos med tungt slit på jobbet, så det kändes lagom för det egna hjärnkontoret. Det enda jag måste tänka på hela tiden är att hålla en konstant hög promenadfart så att inte Allvar bryter till galopp eller går ner i passgång igen. Och det är ju inte superavancerat ens för mig. Han travar inte gärna, min lata päls. Men det ska vi råda bot på! Och nope. Det är inte jobbet som förstört mig, jag har alltid travtränat mina hundar för att stärka dem. Var tvungen att stanna och pausa efter ett tag, hämta andan lite. Allvar tyckte det verkade onödigt och ville leka. Jag ville dö. Gud så inte i form jag är! Vad är det för skit jag har i kroppen egentligen?!
... blir man tydligen accepterad väldigt fort. Idag fick jag mitt godkännande av Den Andra Katten som sägs vara väldigt skygg. Godis satte klorna i låret på mig under fikat för ett tag sen. Det var hans sätt att säga "Välkommen!" och "Hit med käket!". Hell, vad ont det gjorde! Fast egentligen handlar det inte om att jag
inte bryr mig om dem. Jag är kattallergiker. Vaknade tidigt med värk i hela kroppen. Gick och lade mig igen när sambon vaknat och lekte med sonen. Sov bort 3 timmar hur lätt som helst och hade lika ont i kroppen och var precis lika trött när jag vaknade. Det är framför allt i armarna jag har ont, från axlarna och ner mot händerna. Tack och lov inte i själva händerna denna gång. Dessutom värk i knäna, vilket var år sedan jag hade sist på det sätt jag har nu. Men hela kroppen känns fullständigt dränerad på energi. Totalt. Väldigt obehaglig känsla. Funderar på om det är förkylning på gång, om jag har brist på nåt, eller om det bara är så enkelt att det är vädret. Fast de två sistnämnda förklarar ju inte värken...
Efter att ha gått vår runda lämnade jag och sonen Allvar kvar hemma och gick till dagis och lekte en stund. Måste vara himla skoj för byns barn att den enda lekplatsen vi har är den på dagis - där de tillbringar majoriteten av sin vakna tid på vardagarna. Och nog märktes det på sonen att det var halvhjärtad lek alltid. Nåja, vi fick frisk luft i alla fall och man kan inte klättra runt i skogen varje dag. När det gäller promenaderna får jag helt enkelt sätta Allvar framför hundförarbältet. Då slipper jag ju belasta armarna. För de här senaste dagarna har han varit makalöst hopplös, och det blir en kombination som inte alls är trevlig. Vad skönt det är med enkla lösningar! Idag var det min sista lediga dag för år framöver.
Desto mer kommer jag njuta av helgerna. Så har ytterligare en grå och mörk dag passerat. Vi har inte gjort mycket nyttigt, en långrunda inne i storbyn och sen klippt klorna när vi kom hem. Jag känner av min vänstra fot och vill därmed inte ut och klättra runt i skogen eller stå och bli kall, istället har jag tagit död på tvätthögen som vuxit ohämmat och vi har nu även grejer att ladda kommande veckas matlådor med. Att Allvar får vila 2-3 dar dör han inte av. Dessutom ger det mig tid att planera kommande träningar och det ger honom möjlighet att smälta det vi tränat. Men det är inget fel på energin i alla fall. Allvar tyckte tydligen att vi kunde köra dragträning när vi hade barnvagnen med oss. Gah! Det har gått så bra med koppelträningen att detta bakslaget kändes lite som att titta på en abborre på land. Mitt tålamod kippade efter andan och humöret skuttade till lite nu och då när han drog på i full kraft. Nåja. Alla dagar kan inte vara perfekta, eller hur? Nu lägger jag upp fötterna för första gången idag.
Vinter innebär mörker, hur tråkigt det än må vara så är det ett faktum. Jag har lessnat på att stå och försöka gissa mig till vart aftonens toalett blev av när det ska göras nummer 2 just där gatbelysningen är sönder eller rent av saknas. Så jag har - då jag aldrig kommer ihåg att köpa en bättre - tagit ficklampan jag har till bilen och lagt bland bajspåsarna i hundbyrån i groventrén. Snabbt och lätt att grabba och ta med när det vankas kvällsrastning. Ljuset i just denna modellen är - tyvärr - hyfsat kasst , jag skulle t ex aldrig kunna se ansiktet på någon jag möter i mörkret om inte personen kommer väldigt nära. Därav att den legat i bilen ifall jag skulle bli stående nånstans - jag skulle se ner i motorrummet, men that's it typ. Och det är därför jag planerar skaffa en ny liten ficklampa i (om möjligt) samma storlek men med bättre (läs; starkare) effekt. Jag är långt ifrån mörkrädd, men nu kan jag se glas på marken även i mörker (det spar kanske ett veterinärbesök eller två), jag kan - eventuellt - se vem det är jag möter, etc. Det känns lite trevligare i mörkret med en ficklampa i fickan, helt enkelt. Använder du ficklampa?
Sista halvtimmen i rastgården bestod enbart av bus. Fritz kom med sin matte, och först kikade matte på medan Allvar letade efter sina klädnypsdelar. När dessa var upphittade frågade hon om Fritz fick komma in. Jag sade som det var, att Allvar kan vara lite "egen", men visst var de välkomna in. Vi har gick samma rallykurs, så jag kände till grabben i vitt och hur mild han är i sitt sätt. Gick ut med Allvar ur rastgården så Fritz fick komma in 'först', och det var verkligen inga som helst problem. Det första grabbarna gjorde var... att de struntade fullständigt i varann. Fritz hittade en massa spännande och väldoftande fläckar längs stängslet vid sidan av grinden, och Allvar gick åt helt andra hållet. Det tog nog 10 minuter innan de faktiskt fattade att de fick leka tillsammans. Och då jäklar! Att nån med så korta ben kan vara så snabb?! Fick säga till Allvar ett par gånger att tagga ner då han började brösta upp sig, men mer än så blev det aldrig. Och Fritz? Han kunde minsann visa sig lite på styva linan han också. Så enormt härligt att se Allvar leka med någon annan än Lollo - eller mig för den delen. Han fick bara vara hund en stund. Så himla viktigt! Mest glad är jag dock över det faktum att Allvar lekt med 'främmande' hund, helt fritt från gruff och muck. Underbart! Det ska jag drömma om inatt. Fina Fritz var himla duktig på att apportera sin röda lilla boll. Matte är duktig och de är ett bra team, det märks så himla väl. Blivande konkurrens på rallyplanen månne? Frusen och öm i kroppen ger jag nu upp för idag och önskar er alla en god natt.
Rullade ner till rastgården idag då jag var så oerhört trött och frusen efter jobbet. När det är så rått ute som det varit idag så går det rätt in i benmärgen och sätter sig. Men det var inte precis som om finaste hade något emot på att vi tränade och busade där istället för i skogen. Nejdå. Massa nya dofter att registrera och markera över, lattja med favvo"bollen" och bara ha det allmänt bra.
Dagens failbild: Hur många såna här bilder har jag egentligen på Allvar? En supersnygg pose som plötsligt, innan kameran hunnit registrera att jag tryckt av, byts ut till nåt heeelt annat... Byracka!
Innan jag lade uppletanderutan lämnade jag Allvar kvar i låst bil och lade ett spår på andra sidan vägen. Fick ta hjälp av en slits idag för att veta vart vi skulle gå in i och med att mitt minne är som det är när det vankas annan aktivitet innan och dessutom ska hållas liggtid. Kör dagligen förbi här till och från jobbet, och idag tänkte jag att nu jäklar... Nu skulle han få ett rakt men långt spår. Dessutom upptäckte jag när jag börjat lägga det att vildsvin bökat överallt och jag fick kliva över ett litet vattendrag. Perfekt! Vatten är nog en av de bästa störningar man kan ge Allvar oavsett aktivitet. Han har baddjävulen i sig, så jag såg verkligen fram emot att se hur han skulle välja att göra idag. Själva skogen jag lade spåret i var perfekt, lagom snårig vilket faller mig i smaken. Det ska inte bara vara att tuffa på inte, lite motstånd måste man ju ha, hehe. Planerad liggtid satte jag på en timme, så efter uppletandet var det bara att göra det bekvämt för sig i bilen. Min vänstra fot har känts skum sen ett par dagar tillbaka, och jag ville inte skada mig innan spåret. Under spåret är skitsamma, men innan - det vore bara retfullt. Så vila we did. Allvar låg och somnade till och jag satt och lyssnade på vinden i trädtopparna. Lä nere vid marken. Fåglar som tjoade, ett rådjur som skällde, japp, nog var vi i skogen alltid. Spana in raggarleendet Allvar bjussar på! Själva spåret gick... fort. Inte oväntat med tanke på hur taggad han blev av att se en avverkningsslits på väg upp till spåret, och han hade verkligen gjort som sin matte och tagit till sig av katastrofspåret sist. Nån repris av det blev det minsann icke! Han höll sig i spårkärnan 90% av tiden, stannade till för att kolla om det var ölburken (..?) i en gran som var spårslutet men fattade lika snabbt att det bara var att fortsätta framåt. Vid vattendraget verkade han inte ens notera vattnet utan fortsatte bara målmedvetet förbi. Jag jublade inombords medan vi plockade spåret, och när han fann spårslutet hördes jag nog genom halva skogen. Fasen vad glad jag var, han gick så sjukt bra! Valde idag att bara berömma enstaka gånger när han befann sig i spårkärnan, och det varken störde eller gasade på honom. Det verkar som att han behöver ha de där första 60-70 metrarna för att jobba ur sig såpass mycket energi att nosen åker ner i backen (innan dess spårar han med hög nos och all sin kraft framåt), så spåret idag var ca 300 meter. G-R-Y-M-T nöjd med min lilla pälsrumpa!! Tillbaka vid bilen igen fick han såklart lite extra nom-nom för sin prestation. Filmade både uppletandet och lite av spåret,
men får fixa dem när sonen sover. Käkade lunch på 9:30-rasten på jobbet, så när jag rullade hem vände jag bara i duschen för att sen sticka ut med Allvar direkt. Kände att jag verkligen, verkligen behövde en energiknuff för att stå pall den schemaökning jag nu kommer göra under kort tid på jobbet. Idag blev det 1 timme extra, och så kommer det köra på med fler och fler timmar. Tanken är egentligen att jag ska vila efter jobbet för att få bästa återhämtning, men jag har inte riktigt samma syn på det där med vila. För mig är vila att göra något som får en att må bra. Om det sen är att skaffa liggsår i soffan eller om det är att träna med hunden och frigöra lite endorfiner - so be it. Hur som helst så fattade Allvar genast vad som var på gång när jag packade den blå träningsväskan med både uppletandegrejer och spårsele. Lagom taggad päls som skickades på första föremålet. Efter att ha rusat det värsta ur benen fann han snabbt en vante och sen matade han bara på med grej efter grej. Det var bara sonens lilla vante som jag knixat till det lite med som svårade till det för honom. Inte för att det bromsar honom nåt vidare, men idag kom han in ett par gånger för att få lite peptalk och sen ut igen. Alla grejer hittade och Allvar är nöööjd. Han fick leta högt och lågt och både över och (framför allt) under. Har kommit på att nästa gång det är dags att köpa nya strumpor till sonen ska jag inte låta någon ärva de gamla - de kommer tillfalla Allvars uppletandeträning. Lagom små och himla lätta att knöka in både här och där i trädstammar, mellan stenar, under mossa, etc.
Sonen somnade 18:30, då passade Allvar på att knöka ner sig mellan mig och husse i soffan. Så vi hängde där alla tre och bara hade det bra. "Fes in filtarna", som nån skulle sagt. Vi väntade och väntade, men det kom aldrig några tidiga firare. Bara nån enstaka, ensam raket eller smällare här och där, och inget pärlband av smällar och glitter på himlen så som tidigare år. Och när 12-slaget väl kom var tror jag inte vi nånsin upplevt så lite "firande" sen vi flyttade hit. Otroligt skönt! En viss irritation infann sig hos mig när jag insåg att televisionen verkar ta för givet att alla är ute och svirar och att ingen sitter och kikar på TV. Det fanns inte nåt värt att titta på under hela kvällen. Netflix i all ära, men har man så många kanaler tycker man ju att nån borde visa nåt trevligt. Icke. När man väl sitter och tittar på TV i lugn och ro och har en hel kväll framför sig som man ska hålla sig vaken. Bah! Dåååligt! Det gjorde ju att väntan på 12-slaget kändes ännu oändligare...
Stockholms Kennelklubb: "Nyårshelgen bjöd på många tragiska händelser för våra hundar och hundägare. Hundar som dog av chock, hundar som skrämdes på flykten och blev påkörda, hundar som försvann från sina hem. När det har gått så långt att man måste fly sitt hem och ta in på hotell på nyårsnatten för att hunden skall klara sig är väl ändå måttet rågat? 156 hundar med ägare bodde på Clarion Hotel Arlanda under nyårsnatten då det är absolut raketförbud i det området. Är det verkligen vettigt att det skall behövas? Smällarupproret på Facebook har i skrivande stund 7 200 medlemmar som alla är lika frustrerade, arga och i många fall uppgivna över det fullständigt onödiga skjutandet dygnet runt i veckor och månader. Försäljningen av fyrverkerier och smällare till privatpersoner MÅSTE få ett slut. Många länder har rena förbud eller kraftiga begränsningar, men i vårt land är det fritt fram. Försäljarna får till och med tillstånd att ”provskjuta” raketer veckan före nyår! Nu kräver vi krafttag från alla inblandade med ansvar för pyrotekniken, departement, polis, räddningsverk m.fl. att få stopp på detta missförhållande. Det är nog nu!" Innan det råder totalförbud för raketer, smällare och annat sånt kan man egentligen bara göra en enda sak - försöka underlätta för sina djur så mycket som det bara går. Därför vill jag tipsa er som har hundar som far illa under nyårstider om dessa 3 produkter/tillvägagångssätt för att (försöka) lugna hunden:
Body Wraps - "Inom Tellington Ttouchmetoden jobbar vi väldigt mycket med kroppslindor (så kallade body wraps) och t-shirts som ett enkelt hjälpmedel vid en rad olika besvär. Att bära en body wrap förbättrar hundens uppfattning om sin egen kropp och gör hunden säkrare både när det gäller hur den rör sig men också hur den beter sig." Kedjetäcket - "Kedjetäcket är ett tyngdtäcke framtaget för att lindra oro, ångest och sömnlöshet. Täckets funktion är baserat på vetenskapliga studier om tyngdens lugnande inverkan. Den behagliga tyngden frisätter en rad kroppsegna hormoner som verkar ångestdämpande och lugnande för både blodtryck och puls. Effekten blir att du kan slappna av, komma ner i varv och får bättre kvalitet på din sömn. Ofta kan medicinering minskas eller t.o.m. helt uteslutas." Thundershirt - "Det mjuka, konstanta trycket har en lugnande effekt på de flesta hundar när de är oroliga, rädda eller överstimulerade." |
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|