Ack och ve, men jag tror det går bra för dem ändå. Allvar tyckte det var skitspännande att nosa på skatboet som damp i backen för ett par dar sen.
Det där påståendet ger mig dåndimpen. På riktigt. För nej, det är ingen skillnad i hur man tränar med hunden. Möjligtvis blir man mer målmedveten, mer effektiv. Eller tvärtom, som mig, mer tankspridd och virrig. För jag är (tydligen) en hönsmamma korsad med kontrollfreak = fullständig brainfreeze. Vad som är skillnad - fortfarande om ni frågar mig - är att allt kräver så mycket mer planering. Och tid. Jag har i alla år kunnat gödsla med hur mycket tid som helst på hundarna och vår träning. Kört på och kört hårt. Inte behövt planera hit och dit eller tänka på en massa. Det funkar inte riktigt så längre. Nu måste jag tänka efter. Fördela tiden klokt, planera och ha mig. Jag är inte van, och det kan periodvis göra mig frustrerad. "Men ta med dig sonen till träningen då!". Det har man ju hört några gånger. Jag trodde att det skulle funka och har testat ett antal gånger. Det finns två solklara brister. 1) Jag blir ofokuserad när jag inte har koll på Sid (även om nån annan roar honom) då han inte längre vill sitta och glo i vagnen hela tiden, och 2) Allvar blir totalt ofokuserad just på grund av att matte är disträ och någon annan roar Sid. Då är det helt enkelt lättast att träna barnfri. Och då blir det att planera. Eller i alla fall försöka. För det är ju verkligen inte min starka sida. Missförstå mig som vanligt rätt. Jag skulle inte vilja byta ut nåt i mitt liv (jo, garanterat nåt - tänker nu inte alls på bilen och min inkomst... - men aldrig hundarna eller Sid). Jag och Allvar har mått bra av att tagga ner lite på träningen och fokusera mer på att funka i vardagen (gäller både honom och mig själv), och det är alldeles fantastiskt att få se sonen växa upp och följa hans utveckling som går i en sådan rasande fart. Men visst skulle det vara kul om jag kunde hitta den där ultimata lösningen. Sambon spenderar mer än gärna kvalitetstid med sonen medan jag är iväg och tränar (och i övrigt också, för er som undrar), men ibland funkar inte våra scheman. Och där hade den ultimata lösningen varit en gudagåva. Kan man köpa den nånstans? Gudagåvan? Eller bara den ultimata lösningen? Samtidigt kan jag känna att det är en vinst i sig för min del, att inte kunna styra och ställa som nån slags matriarkat över min tid. Och vad är det egentligen som är så tidskrävande? Packa fikaryggan, extrakläder, vagn, en leksak (som förhoppningsvis kan vara rolig i minst en kvart), och så vidare. Sen är det egentligen bara att se till att sonen är torr och mätt. Och kanske utvilad. Det är inte så roligt när han ligger tvärilsk på marken och sprattlar som ett skenande vindkraftverk för att han blivit övertrött. Fast även om jag kommer ihåg allt det där, så är det alltid nånting jag glömmer. Vid nåt tillfälle var det kopplet. Vid ett annat tillfälle var det belöningarna. Vid ett tredje tillfälle var det - hör och häpna! - Allvar som snällt satt kvar och väntade innanför ytterdörren när jag med andan i halsen upptäckt vad jag missat. Att jag dessutom satsar på en helt ny karriär yrkesmässigt gör ju att även det kräver sitt. Tid och planering. Och energi. Och fysträning. Ni med barn och hund/hundar som läser här, hur lägger ni upp er träning
med hunden/hundarna? Blir ni nån gång frustrerade över nåt? Eller flyter allt med barn och träning bara på som en perfekt smoothie genom livet? Är ni superorganiserade, eller mer som jag - fullständig kaos? Hur ser det ut för er? Före första skicket. Alla pinnar har kommit in och belönas rikligt med det bästa. Måste hänt nåt med mobilkameran, för såhär ser väl aldrig mitt lilla åbäke ut..?! Efter, totalt energistopp. 5 pinnar, 3 omgångar. Inga misstag, lite tuggande, full fart, bra fokus och avlämningar som kändes helt okej (dvs fria från blåmärken för min del). Jag orkade bara inte trassla med spindelväven uppe i skogen ikväll så vi tog det som är snäppet roligare istället. Känns som att Allvar som hållits under - hyfsat - strikta koppelpromenader behöver få komma igång och röra mer på sig. Så det kändes helt okej att kasta omkull planen på spår. Ikväll ska jag sätta mig ner och skriva upp kommande veckas träning. Mycket för att det faktiskt behövs styras upp när det gäller oss (läs; mig), men även för att sambon ska gå utbildning och därmed behöver vi ha extra mycket koll på allting ett tag framöver nu. Om en stund, kvällsrundan.
Riggade kameran och filmade träningen i förmiddags. Nu var vi i och för sig hemma på baksidan vilket jag ju vet sen tidigare drar ner Allvar lite i både energi och fokus, men när jag tittade på filmen såg jag hur "överallt" han är. Antingen har vi halkat tillbaka till totalt nybörjarstadie under denna ofrivilliga träningsvila, eller så är det nånting annat. Jag vill inte grubbla ner mig fullständigt och leta ännu mer fel, så jag försöker släppa det och lägger istället upp en plan inför nästa träning. Mer motiverande från min sida, mer ös med belöning och lek, och så vidare. Hade jag haft tid i höst hade vi gått en lydnadskurs igen, bara för att damma av. Dessvärre finns inte tiden för just kurs, men jag hoppas på att finna nåt sätt att kunna träna för instruktör på ändå. Jag behöver någon annans ögon på oss så att vi kommer tillbaka till den forna formen. Det är - i mitt fall - för svårt att göra på egen hand. Detaljerna försvinner i blurret av frustration, typ. Samma sak med rallyt, men där har vi fått komma med i en urtrevlig träningsgrupp att träna ihop med och som då och då samkör med grannklubben - vilket är sjukt nyttigt! Men jag har en fundering. Borde vi kanske bara satsa på det ena, rallyt eller lydnaden? Klippte ihop lite av det vi gjorde i förmiddags i alla fall, så här ser man lite av hans energi. Sakta, sakta infinner den sig mer och mer. Och jag håller tummarna stenhårt för att den kommer tillbaka i full glans. I eftermiddag ska det läggas spår, men nu är det dags för lunch. Allvar känns fortfarande lite småtrött, och
det gäller att hålla sig till korta stunder. Stannade ju självklart till så att grabbarna fick titta på bilarna som susade förbi nedanför. Släppte Allvar så att han skulle få springa lite mer lös. "Muuu!" sa Allvar och ställde sig att tugga gräs... Pratade lite med min handledare som körde förbi, men Allvar? Han åt. Jag tror han vinterförvarar, den lille sorken. För är det nåt han är glad i att äta sommartid, så är det gräs. Över 10 000 steg i promenader idag. Känns gott i fötterna nu.
I hans tycke är det en alldeles utmärkt bästis, för den gör som han säger, ligger still och sparkas inte när man ska vila, går att bita hur hårt som helst utan att bli kinkig, käftar inte tillbaka, respekterar när han vill vara ifred och snor inte käk eller stjäl hans plats i soffan. Äkta vänskap, med andra ord...
En halvtimmesrunda nu på morgonen. Lite halvsoligt eller halvmolnigt - beroende på hur man känner. Allvar nosade sig igenom hela sin pee-mail och ligger nu på soffan och sover. Han är ingen vidare morgonhund mer än när det gäller att vara exakt när det är frukostdags, hehe. Då är han fruktansvärt punktlig och noga med att allt går rätt till. Ända sedan jag fick diagnosen på Allvar har jag blivit helt hängd på att kolla efter hälta hos honom. Fast jag vet inte varför. Tassen tycks kännas bättre för honom och han visar inga som helst tecken på hälta. Ändå letar jag efter dem. Letar jag fel? Och i så fall varför?? När vi gick där på vår lilla runda så kunde jag inte låta bli att kika på rönnbärsträden som i år är fulla av bär. Håller tummarna i jackfickan för att de hänger kvar på träden efter första frosten.
En liten misonge satt utanför entrén till dagis idag. For iväg när jag och Sid kom klampande, men när jag kom ut igen satt den precis utanför dörren igen och visade sig vara betydligt mer social när jag inte hade mini-me med mig. "Atjooo!" sa jag och kliade den lite bakom örat innan jag spatserade hemåt igen med händerna i fickorna och höstvind mot kinderna.
Både vad gäller punktlighet och effektivitet. Näe, jag "fejksover" inte. Har precis vaknat och blixten var inte nådig...
Picknick uppe i busskuren. Vi satt och kollade på alla svarta moln som rullade in och tornade upp sig. Allvar lade sig snabbt tillrätta och kikade på passerande bilar. Fick bara med de små regnmolnen på bild. De stora kom när vi just kommit hem. Och sen vräkte det ner en stund. Kom förvånansvärt lite regn i de där molnen. I alla fall hos oss. Snart (äntligen!) höst. Har inga som helst planer på att plocka svamp i år, däremot träna offroad.
Jag kom på mig själv igår med att klandra mig själv för att Allvar blivit sjuk. Hur dumt som helst. Så nu har jag nog processat det färdigt. Allvar är sjuk, men nu går vi vidare. Punkt. Han knaprar sin medicin och verkar än så länge inte påverkad på nåt sätt. Inte som vi märker i alla fall. Förhoppningsvis blir han ytterligare lite piggare om ett tag, då han ännu inte är uppe i 100% kelpiepigg även om han är betydligt mycket piggare än på länge. Is i magen. Planen var att vi skulle haka på A och träna rally på BK ikväll, men jag har varit obeskrivligt trött hela dagen och dessutom gått med molande spränghuvudvärk. Väldigt oskönt. Så vi fick hoppa det. Trist som attans, men det blir fler tillfällen. Nu får vi ju träna igen. Bara ett sånt besked liksom! Är det uppehåll imorgon eftermiddag snörar jag på joggingpjuxen och så tar vi 1 km och känner oss för. Även kallat "struma". Blodproverna har dubbelkollats, och jag har pratat med veterinären och fått veta vad som nu gäller. Allvar äter numera Levaxin och ska så göra livet ut. Om 4 veckor ska han in på nästa blodprovstagning och hälsocheck, men eftersom han är sitt extremt väldigt pigga jag igen och inte verkar påverkad av tassen längre så har jag tillåtelse att fasa igång honom i både rally, lydnad och canicross igen. Men betydligt mer försiktigt än tidigare gånger han varit skadad. Ska även fortsätta som jag gjort, massera och vattentrampa/simma med honom. Jag ska vara ärlig. Det känns jävligt surt. Han är knappt 4½ år och har varit kärnfrisk. Och så BAM! In your face liksom. Samtidigt berättade veterinären att detta är inget ovanligt, och majoriteten av hundarna som drabbas kan återgå till sitt normala liv kort efter behandlingen påbörjats (med rätt infasning, såklart). Och det känns ju skönt att höra. Samtidigt som det känns så jävla tråkigt. Ja, dubbla känslor. Eller nej. Total känslostorm. Så jag sysselsätter mig med att göra som i tidigare inlägg - full fart tills halvt utslagen. Typ. Då slipper man tänka så mycket. Och massor blir gjort.
Jag har inte velat avslöja riktigt hur hängig han varit, men han har inte ens viftat på svansen under de 3-4 senaste veckorna, han har inte hoppat på/mot folk som kommit och hälsat på, han har inte gått att dra igång med åsynen av en boll, etc. Han har i stort sett bara sovit och accepterat att han måste ut på promenad lite då och då. Simma har varit det enda som fått honom att lysa upp för stunden. Och känner man Allvar så förstår man nog att detta är oerhört olikt honom. Så att nu se honom pigg och positiv och i samma gamla vanliga energi igen - jag blir så lättad! Att det senaste veckan inneburit frustrationsutfall till höger och vänster tar jag med ro. När vi är igång igen kommer dessa minska. Istället förstår jag honom. Vila? Pff... Idag fixade sambon hem olja och penslar till mig. Satte igång vid 17-tiden och ett par timmar senare var det klart. Passade på att ta ett par kort när jag oljat in halva insidan. Vilken skillnad! Har tagit precis allt, så även takribborna. Blir kalasbra! Men träet var rejält törstigt, så frågan är nu om resterande olja räcker till hela utsidan eller om vi måste fixa mer. Passade trots allt på att ta runt hela hundhuset också. Är man ändå igång så kan man lika gärna göra't ordentligt. Så nu är det hundförbud inne i hundgården nån vecka, så att allt får torka och stinka av sig. Känner mig lite... hm... "lätt i huvudet" just nu. Under tiden jag oljade lekte sambon med sonen och sonens mormor som är här på besök sydde fodralet till den spjälsängsmadrass jag hittat att ha till liggdyna i hundhuset. Blev så asgrymt bra! Att jag älskar stjärnor är ju bara ett plus, hehe. Ett par gosiga filtar på det, så ligger han som en prins sen. En upptäckt vi gjorde är att vi måste fixa bättre ventilation i själva hundhuset för att det inte ska mögla på insidan av väggarna, men en snabb lösning på det är ju att höja taket på bortre långsidan. Lättlöst, med andra ord. Och så ska ett skydd på taket på plats. Sen är vi klara. Bara utsidan kvar att olja och är det uppehåll imorgon kan ni slå er i backen på att även det är klart. Känns så himla skönt! Ska dessutom få leka inbrottstjuv och såga upp ett gammalt hänglås på gavelsidan av hundgården som hängt till sig och rostat fast. Köpte ju "superlås" för ett tag sedan (fick senare reda på att man använder dem på t ex Säter, så lite bra är de nog), så de ska dit både på gavelsida och på den grind vi använder för in- och utsläpp. Jädrans så bra det blir. Jag njuuuter! Äntligen! Liggbordet står på plats och hundgården uppfyller nu alla krav. Så idag har inskolningen börjat för Allvar. Som för övrigt tyckte det var måttligt kul att plötsligt bli inlåst. Men han vänjer sig. Tror det kändes värre för snorvalpen som ville in och göra honom sällskap, haha! Så söta, de där två. Det är bara däcken (skymtas på en av bilderna) som ska flyttas, men vi måste göra plats för dem först. Nånstans. En timmes träning bakom galler blev det så fort det stod färdigt och jaaa, han blev mutad med fruset märgben. Det ska vara en positiv plats, inte ångestladdad. Och det funkade fint. Tills husse kom hem. Då var det "nån" som började vrålskälla. Så snart han tystnade och lugnade sig fick han komma ut. Vad han inte vet är att han åker in bakom galler en sväng ikväll igen. Snorvalpens mormor kommer hit imorgon och har vaxduk med sig, så då blir det att försöka sy till ett fodral till den gamla spjälsängsmadrassen som ska ligga i hundhuset (med filt över). Efter det återstår bara att olja in träväggarna både ut- och invändigt, och sätta upp en matbar. Kommer bli suveränt bra! Nya planer: skaffa en liten friggebod att isolera samt sätta värme + lampa i och ha som "vinterhus". Att vi tappar en del av gräsmattan till detta ser i alla fall inte jag som nåt negativt. Huvudsaken är att Allvar har det bra när vi jobbar. För det gäller att komma på smarta lösningar och ha det klart tills när jag jobbar heltid och mitt och sambons schema inte klaffar så bra som de gör idag. I övrigt är det bara en enda sak som ska fixas. Vi ska montera upp en skymningslampa på väggen till boden. Både så att vi ser hundgården, och så att vi slipper slå i huvudet varje gång vi ska in i vedboden och hämta ved. I och med att vi numera har just vedboden så kommer lampan inte störa grannen, medan vi kommer kunna se vad som händer och sker på vår baksida. Underbart! Som på bilden ovan tänkte jag vi kunde fixa nåt litet vinterkrypin med både lämpa och värme. "Ska du låta Allvar gå obehandlad? Hur kan man vara en så oansvarig hundägare?! Du borde inte få ha djur!!!"
Jag förstår inte riktigt hur man kan missuppfatta ett inlägg såpass mycket som du gjort. Det står ju klart och tydligt - vi kommer ta kontakt med en annan klinik för att verkligen försäkra oss om hur landet ligger för Allvar. Och detta gör vi enbart för att kunna göra bästa möjliga insats för att få honom smärtfri i tassen och förhoppningsvis så frisk som möjligt i övrigt om han nu har underaktiv sköldkörtel. Jag är med mina hundar precis som jag är med min egen kropp - är jag osäker på nåt så rådfrågar jag mer än en läkare/veterinär. Och det tycker jag helt ärligt bara är sunt att göra. Att jag inte borde få ha djur är en åsikt som får stå för dig. Jag hoppas och tror att de flesta som känner mig personligen vet att jag alltid har djurens bästa i åtanke. Allt på en gång igår. ja, det kändes i alla fall så. Vi hade tagit en avstickare till minisemester och satt mitt bland allt folk i stan när min telefon ringde och veterinären gav mig beskedet. Så ja, allt blev ganska snurrigt. Fann mig inte att fråga en massa så som jag annars hade gjort, och hörde knappt hälften av vad som sades. Varm och trött och nej, ingen vidare bra kombination. Inte nåt av det. Men vi såg lite i alla fall, vilket fick mig att bli tillfälligt distraherad. Allt folk som hittat ut (vi trodde dock att det skulle vara knökat, så det var ju en positiv överraskning att man kunde rulla barnvagn enkelt och lätt), de stora, fina båtarna, stadsmiljön, och så vidare. På vägen hem stannade vi även till och kikade lite på de som tränade inför kommande triathlon-tävling. Lätt genomsvett blev jag avis. Det såg så skönt ut, där i böljan! Efter en trevlig dag (bortsett telefonsamtal och efterföljande grubbel) var det dock skönt att komma hem. Vi hade köpt en massa godis, så det där med att somna i tid kunde jag glömma. Sockerkiiick! För just det ja! Min sockeravgiftning sket sig... Igen! Pratade med veterinären i eftermiddags och kände hur jag bara sjönk ihop i skorna. Som att få en verbal magsup. Var inställd på att få höra det värsta, men längtade och hoppades såklart efter att få höra orden "Allt ser jättebra ut!". Det fick jag inte. "Underaktiv sköldkörtel" var domen. Men jag är inte riktigt nöjd där. Blev såklart ledsen när jag lagt på luren, men nästan genast började tankarna snurra om att jag inte litar till 100% på detta. Trots duktig veterinär. Och när jag nu suttit och läst om det på nätet (tortyr, anyone?...) blir jag ännu mer säker på min sak. Vi kommer ta Allvar till ytterligare en klinik för en andra åsikt. Och det innan någon som helst medicin sätts in mot just underaktiv sködkörtel. Jag vill inte felbehandla med tanke på biverkningarna (bl a hjärtbesvär). Men känner mig just nu mest bara ledsen. Och det tänker jag tillåta mig själv att vara också. Alltihop har varit en enda stor anspänning. På måndag rings det till en annan klinik.
Allvars öron krymper när det regnar. Tänkte bara lägga in en liten notis om att Allvar känns piggare. Inte för att det regnar och är svalare idag, utan rent generellt. Och det är himla skönt. Ska ringa veterinären imorgon och kolla om provsvaren kommit samt boka in en ny checktid. Återigen, magont. Man vill ju att problemet med tassen ska vara åtgärdat och rehabiliterat - inte att det är Metacamet som suddar bort det ytliga. En gemensam lista har byggts fram i ett forum för att folk ska få veta mer om en i bloggen, och då jag varit med och skrivit nåt enstaka förslag på punkt här och där så är det kanske inte mer än rätt att den besvaras och publiceras även här. Egentligen tänkt att man ska skriva ett inlägg om dagen, men jag drar allt på en gång likt ett plåster så är det gjort. Jag har trots allt en tendens till att glömma. Ogillar du listor? Blunda och scrolla till annat inlägg. 1. Vem är jag? Lisa, 32. Haha, ja, det räcker så. 2. Mina intressen. Familjen, hundarna, träningen, havet. 3. Så bor jag. I en lite för liten villa med lagom stor trädgård och med skogen in på husknuten. 4. Vad jag helst gör en lördagskväll. Spenderar kvalitetstid med familjen. 5. Dit drömmer jag om att resa. Har alltid velat fjällvandra, både här i Sverige och i Norge. Är inte mycket alls för att resa över huvudtaget egentligen. Hemma är bäst om ni frågar mig. 6. Favoritdjur. Dromedar. Ehm... Näe. Hund såklart. 7. Framtidsplaner? Gå min utbildning, få ett jobb jag trivs med, skaffa husbil och bara fortsätta leva ett skönt liv där jag ser sonen växa upp och spendera tid med sambo och hundar. 8. Min bästa vän. Antar att jag har tre, beroende på hur man ser det. Mamma är nummer 1. Så är det bara. Sambon är en självklarhet som nummer 2. Sen är det lite av en tolkningsgrej. Nummer 3, hunden. Frågan är dock om man ska se ett djur som en "bästa vän" eller en resurs som får en att må bra. Nåja. 9. Min familj. Sambon, sonen och hunden. 10. Min dröm. Svårt, det varierar så otroligt från dag till dag. Kan vara allt från att komma ut och tävla och prestera med Allvar till att få ett toppenjobb. Men att få behålla hälsa och ungdomlighet hela livet ut kanske? Sånt där tråkigt svar som kommer när man blivit lite äldre, haha! 11. Drömjobbet. Vet inte om det precis är det jag drömmer om som jag ska utbilda mig till, men jag har alltid varit svag för uniformer och hoppas på att snart kunna få bära min egen. 12. Mina bästa egenskaper. Grymt svår! Signalkänslig, skulle jag faktiskt vilja dra till med. Dock, därmed inte vek. 13. Mina sämsta egenskaper. Jag är förbannat långsint och väldigt temperamentsfull. Spelar ingen roll om det är nåt nån säger till eller om mig eller om det är nåt jag läser (ni vet, sociala medier). Blir jag tillräckligt uppretad av någons dumhet eller fördom som drabbar mig eller de mina förlåter jag det troligtvis aldrig. Krävs en konfrontation får man ta det, men sen är det överspelat. Skulle aldrig hålla på och använda nåns egen dumhet/fördom mot denne i tid och otid. Men i kulissen ska man veta att jag varken glömmer eller förlåter. 14. En person som jag beundrar. Många. Mamma, pappa, brorsan, min mormor, min farmor, min sambos ena kusin, etc. Det beror helt och hållet på vad det gäller och därför blir det svårt att bara plocka ut en ur mängden. 15. Detta gör jag helst av allt när jag är ledig. Tränar, umgås med familj och vänner, hänger vid havet eller chillar. 16. Min barndom. Trygg och stabil men alldeles för kort. Annat blev det med skolgången. 17. Mitt favoritfotbollslag. Uhm... De som aldrig spelar? Haha, usch, begär inte av mig att jag ska kolla på sånt. 18. Min bästa bild. Jag vet faktiskt inte, det finns en absurd mängd med bilder som tagits genom åren, och att gå igenom alla och bara välja ut en?... 19. Min sämsta bild. Det får nog bli den som är andras favorit tror jag, när Allvar stod bakom grillen och vaktade käket. 20. Detta vill jag göra just nu. Komma i säng tidigare om kvällarna och sova bättre om nätterna. Men det är så vaaarmt! 21. Min åsikt om religion/religioner. Är inte det minsta insatt, så kan heller inte yttra mig. 22. Om 10 år gör jag... Jobbar med nåt jag tycker är kul, fostrar blivande tonårsson med järnhand (öhm...), tränar hund, hånglar med sambon och umgås vänner. Troligtvis inte samtidigt, men i alla fall. Varför ändra ett vinnande koncept? 23. Jag kommer aldrig glömma... Som sagt, är fruktansvärt långsint. Så det finns mängder. Både på gott och ont och plus och minus. För även om det låter så, så är det faktiskt inte enbart allt dåligt man minns som långsint. 24. Om 10 år så vill jag bo.... Vid havet! 25. Detta kan jag inte leva utan. Jag har nog fastnat på repeat..? Familjen, vännerna, hundarna, havet, etc. 26. Hur upplevde jag min skolgång. ... *Djup suck*... Ja, det är ju inget jag skulle vilja gå igenom igen i alla fall. 27. 5 saker du förmodligen inte visste om mig. Jag älskar att klämma finnar och dra loss flossad hud (på andra). Jag är en kramare. Jag har en mixdialekt som gör att man inte kan säga varifrån jag kommer. Jag har fotfobi. Jag tycker att skvaller är det tråkigaste som finns (oavsett vem eller vad det gäller). 28. Om jag fick chansen att gå tillbaka och ändra en enda sak i mitt liv, så skulle det vara... Det sägs att allt negativt i ens liv startar med ett dåligt beslut som sedan skapar ringar på vattnet. Det dåliga beslutet skulle jag omedelbart gå tillbaka och korrigera. 29. När ingen ser så... Fiser jag värre än en skogshuggare med kass mage, haha! 30. Vad jag tror att andra tycker om mig. Det är garanterat en ruskigt blandad kompott med både positivt och negativt. You tell me..? Idag har vi haft besök av Casper med tillhörande familj. Riktigt trevligt och alldeles för god mat. Hade inte sambon dukat av hade jag troligtvis vaggat fram nu, haha! Eftersom Allvar är skadad fick Grabbarna Päls turas om att tillbringa lite tid i den numera hundvänliga hundgården. Med en rastning mellan. Allvar var försten ut och fick ett fruset märgben. Sen slutade vi andra existera en stund. När det var slut låg han mest och tittade på vad vi andra höll på med. Då och då kom Casper och ställde sig nos mot nos med honom genom gallret och ville ha igång bus, men Allvar tycks ha blivit klok med åldern och insåg fort det lönlösa. Casper hade lite svårt att koppla av och dissade först sitt frusna märgben, men efter en stund låg även han och himlade med ögonen samtidigt som han gnagde för fullt. Däremot tyckte han att det var rent plågeri att behöva stå i hundgård, men jag tycker ändå det gick väldigt bra. Ingen av dem har muttrat eller puttrat mot den andre, och Allvar slocknade likt en släckt lampa när gästerna åkt hem. "Nu har klockan passerat 20, så nu är vi nog ensamma!" Jo, tjena. Nackdelen med att dela en tanke med någon är ju att man tar sig dit samtidigt. Ikväll fick vi återigen sällskap av nakendoppare. Jag har inget emot dem, absolut inte. Men det är ju som sagt lite svårt att veta vart man ska titta ibland, haha! Men vi badade på, ensamma på vår lilla strandbit. Allvar simmade lugnt, fokuserat och avslappnat - men ändå med kraft. Får massera baktassen mer och mer för var dag nu även om han tycker det kittlar nåt för jäkligt, så jag antar att det börjar göra susen. Svårt att avgöra. Kan ju även vara Metacamet. Vilket han förövrigt tycker är skitgott! Även jag tog mig ett kvällsdopp, men nakenbad? Näe. Det är jag för kyckling för. Riktigt skönt med 23 grader i kvällsluften, lite vind och säkert 21 grader i vattentemperatur. Har längtat hela dagen efter att få lägga mig i den där pölen och bara dra några djupa andetag för att sakta komma tillbaka till livet igen. Det har varit tryckande åskvärme i flera dagar nu, och då slutar jag i stort sett att funka. Även Allvar har varit mer trött än vanligt dessa dagar, och snorvalpen extra grinig. Alla påverkas vi på ett sätt eller annat. Meeen, jag hoppas att alla ni som gnäller över att vintern är så lång och kall och trist och buhu, buhu är nöjda. Vilken sommar ni fått! Annat som gjorts idag förutom att ligga och flämta där det är som svalast för tillfället är att jag tagit tag i hundgården. Det ni! Orkade egentligen inte, men jag orkade heller inte se skiten längre. Så ut med allt bråte som bara vräkts in där (och nu ligger i vedboden istället, haha!) och sopade till och med rent. Tjo så duktig jag var! Påbörjade även liggbordet, men kom bara så långt att jag skruvade loss bordsbenen. De ska ju kapas och användas på annat vis för att göra liggbordet extra stadigt att hoppa upp och ner från och det tyckte sambon var dumt att såga för hand. Så imorgon skulle han försöka fixa hem en kap. Måste även hitta såna däringa lååånga skruvar. Men sen är det bara mysplocket kvar. Att fixa med mjukt att ligga på inne i hundhuset och lite sånt. Har även börjat fundera över en isolerad, mindre friggebod att bygga på hundgården med, men det är ett projekt som det ännu talas lågt om av olika anledningar. Så ssshh... Klippte klorna på Allvar härom kvällen. Gick bättre än förväntat med baktassarna. Hoppas nu på att tassen faktiskt blivit bättre. Måste boka in ny koll snart.
|
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|