Jag är inte förtjust i rottisar. Jag är inte rädd för dem, men jag vill heller inte ha dem nära mig. Respekt, kanske man kan kalla det? Men jag vet inte varför jag blivit så avig just den rasen. Har helt ärligt ingen aning i vad det bottnar nånstans. Det har alltid varit så, sen jag var liten. Kanske är det för att jag finner dem svårlästa? Näe, jag har faktiskt inte den blekaste. Nu i vuxen ålder har jag träffat både trevliga och mindre trevliga rasrepresentanter, men känslan inom mig består. "Nejtack". Det känns märkligt, nu när jag tänker på det. Att inte veta varför det blivit så. Har du nån ras du känner att "Nej, helst inte"? Och vet du varför du känner så?
1 Comment
Efter att ha kollat igenom min garderob blev jag nästan deprimerad. Hade inte många plagg för överkropp som skulle hjälpa mig att hålla värmen i vinter. Har kört på med det gamla i all oändlighet (i alla fall sen det köptes 2005). Så idag tog jag tag i den saken. Rastade av Allvar, in med sonen i bilen och så stack vi iväg. Hellre det än att bara sitta och rulla tummarna, typ. Sponsrad? Vunnit fler kläder? Nej. Jag trivs dock väldigt bra med märket. Och har man utförsäljning av förra årets modeller/färger (som ni ser är jag typ färgblind) bara några mil bort - då kan man räkna med att jag nosar mig dit. Så nu har jag så jag klarar mig ett tag. CRAFT satsar ju som ni säkert vet på lager-på-lager, och det är underbart material som andas och håller värmen. Funkar med andra ord både när det ska tränas hund, släpas på pulka, skottas tak på jobbet eller annat. Trevligt är också det faktum att jag som blir nåt så fruktansvärt statisk av många material och typ blir grillad när jag tar i bildörren efter att ha suttit i sätet bara ett par minuter inte blir det av dessa kläder. Himla bra! Som ni kanske förstår rekommenderar jag CRAFT.
Hyfsat uppletande idag. Det var ett tag sedan, så han behövde komma in i det igen. Men riktigt skönt att komma ut direkt efter jobbet och tanka energi. I och för sig fick jag feber mitt i alltihop, men ja, ja. Lite svinn får man räkna med. Bara lätt frustrerande att få det utan möjlighet att ta av sig och svalka av utan att riskera bli ännu sjukare. Alla pinnar kom in från de korridorerna, och Allvar fick testa sin nya kampleksak som belöning. Vad han tyckte om den avslöjar jag först när jag mailat min "bedömning" till företaget. Obligatorisk bild? Nöjda efter träningen idag. Imorgon blir det rally, men vi får se om jag pallar ta mig till BK. Är helt slut efter de senaste dagarna. Panodil har varit min närmsta vapendragare, och det är kanske inte det bästa. Men vad gör man inte? Nu ska jag dock få vila under ett par lediga dar.
Dagens failbild: Matten: "Wihoooo! Jag är så piiiigg!", Jycken: *tugga-i-smyg* *tugga-i-smyg*...
Fick skrapa rutorna på bilen för första gången i år innan jag drog till jobbet i morse, så jag anade att det skulle vara dimmigt på vägarna. Inte så kul att köra i, men ack så vackert det blir när trädtopparna liksom bäddas in likt i bomull av dimmornas demoner. Jag bara älskar det! Efter morgonsamlingen var jag försten på plats ute vid den strand som idag stod på schemat. Och jag fullständigt tappade andan av hur vackert där var. Dimma som sakta gled fram över det spegelblanka vattnet. Ljudet av en häger nånstans. Rofyllt. 100% njutning. Mitt rätta element. Utan dimma ser det egentligen ut såhär: Helt spegelblankt på vattnet under den tiden vi var där och jobbade. Bryggorna ligger nu på land i väntan på våren, och jag kommer återkomma en annan höstmorgon med de bra kamerorna i hopp om en lika underbar vy. Under morgonfikat satt vi typ tysta och bara tittade, gubbarna och jag. Så fruktansvärt vackert att det liksom gjorde ont rätt genom själen. Hatar att kameran inte kan ta bättre bilder, för det gör det verkligen ingen rättvisa. Fördelen med att gå upp medan byn fortfarande
ligger i djupsömn är att man får se sånt här. Det gör inte ont att jobba dagar som dessa. Denna veckan hjälper jag till att rycka upp bryggorna lite här och där, och det är helt underbart! Lite kyligt då det ju trots allt blir blött om händer och tröjärmar och dessutom regnar lite nu och då, men herregud vad själen får näring. Att jag sedan jobbar med människor som får mig att skratta och känna rätt "go" hela tiden - det är få förunnat. Ingen feber idag när jag vaknade, så det var bara att lämna av sonen på dagis på väg till jobbet. Allvar klarar ensamtiden hur bra som helst, men visst är han lycklig när matte väl kommer hem igen. Det är lite dans, hopp och skutt och ibland även lite skönsång. Och "hångel", icke att förglömma. Det kommer man sällan undan från den jycken hur man än gör. Känns som att jag är ikapp i bloggandet igen.
Blev ju lite huller om buller förra veckan. Regnet har stått som spön i backen precis hela dagen, men just som alla som skulle delta anlänt slutade det och till och med solen visade sig. Är det inte underbart? Blev lite varmt under höstjackan, men vaddå? Det överlever man. Allvar fick testa sina "Höst"-skor, och jodå. De kommer säkert funka bra. Låter lite märkligt om dem mot asfalten bara, men igen - vad gör det? Höst = vildsvin. En sån där liten detalj jag glömmer varje år. Vi får väl hoppas på att det inte finns nåt åtråvärt i vår egen trädgård så vi slipper denna typen av besök... Knappt 3 km fick vi till, men så gick vi bara i knappt 40 minuter. Liten runda, med andra ord. Varm kopp té, tjock filt och ladda inför jobbet imorgon.
Det har nog aldrig gått så dåligt som igår kväll. För Allvar gick det hyfsat bra. Konditionen behöver bli bättre och han måste skaka den där knäcken ur lurarna så jag slipper ryta höger/vänster några gånger innan han svänger. Dessutom behöver vi träna mycket korsningar just för att han tar för givet att han vet vart vi ska. Men i övrigt är jag väldigt nöjd med honom. Jag då? Bedrööövlig insats. Herregud, har jag sålt min kondiotion utan att veta om det själv?! Jösses... Med eller utan hund, det blir att börja ut och springa dagligen för att komma upp i flås. Men visst... När jag vaknade i morse kunde jag ana vad min obefintliga insats kan ha berott på. Det känns som ett rivjärn när jag sväljer. Lyckligtvis feberfri dock. Alltid nåt att glädjas över. Provade nya vindjackan från CRAFT (som var en del av priset i fototävlingen vi vann) igår, och phew, vad varmt det blev! Jag är inte van vid såna här funktionskläder precis, så det var väldigt annorlunda mot gamla bomullskläder som hänger svettblött och därmed "håller en sval". Vindjackan håller värmen bra (och fukten försvinner magiskt) när man väl kommit igång och fått upp pulsen, innan dess är det dock behov av ett extra lager under för att inte bli för kall. Ska fixa det så snart jag kan, för varmare kommer det ju inte precis bli den närmsta framtiden. Skönt nog. Nu tvingas vi återigen på en ofrivillig träningspaus just pga att jag har fått ont i halsen, så det känns surt. Varför kan det inte bara flyta på? Nåja, hela familjen är drabbad, så det är väl dagisbaciller helt enkelt. Inte mycket att göra nåt åt mer än att vila bort. Allvar - den enda av oss som klassas som här hemma just nu - sätts i arbete med uppletande i skogen senare, och ikväll är det promenad med gänget. Att det regnar bekommer oss inte. Det är höst, liksom.
En rask promenad igår för att reka en ny löparrunda. Den funkar, men är på tok för kort. Men så kom jag på en sak. Varför inte kliva av stigarna och springa totalt off road? Skyhög skaderisk för min del, men samtidigt förbannat nyttigt att lära sig lyfta på fötterna och samtidigt se till att Allvar inte ligger på för hårt framför. Då har vi möjlighet att springa fram och tillbaka, upp och ner och hålla på. Men jag får suga på den karamellen en stund tror jag. Lade ut förfrågan om nya stigar, och vips trillade ett par bra tips in. Man blir himla glad, framför allt då jag ju är direktimport och trots 7 års boende i skogen faktiskt inte känner till alla stigar. Har heller inte tid att sitta och leta på datorn, så att folk faktiskt tar sig tid att sitta och skicka över länkar på rutter för vår skull - man blir bara så tacksam!
Höll ju på att glömma att berätta. Sockorna jag beställde från Gippmokk kom igår. Första gången jag trasslade dem på Allvar var det skumt i hela huset (läs; natt) och jag tyckte att "Höst" var alldeles för stora och att "Blå" gled ner alldeles för mycket. Idag gjorde jag om och framför allt rätt. Dagsljus och bättre teknik. Och vips! Så var det skillnad. Visst, de glider ner något allihop, men det vore konstigt annars. Och det verkar inte störa honom. Vad som verkar störa honom är att han plötsligt har sockar på tassarna, haha! Herregud, vilka karatesparkar han gör. Men de åker minsann inte av. Allvar har inga jättetassar och är allmänt finlemmad, så "Höst" ser gigantiska ut på honom. Men nu har vi verkligen höstskydd till baktassarna och allroundskydd till vintern och snön. Helt perfekt! Det enda som ska köpas till nu är stukningstejp, för att se om det funkar bättre än hundbandaget. Hade tänkt ta ett canicross-pass ikväll och vara lite nyttig efter all mat och tårta, men efter att ha sovit bort halva dagen (känns det som i alla fall) insåg jag rätt fort att det var kört. Kropp och knopp behöver få vila upp sig efter en tuff vecka. Nästa vecka blir lite lugnare (dock lika långa arbetsdagar), så då ska vi ut på några pass. M-å-s-t-e komma igång seriöst nu! Sparka mig i äschlet, nån...
När jag var liten var man gammal när man var 30.
Jag tituleras nu 33 och är därmed uuurgammal. Var väl kanske inte den bästa av dagar. Jag hade planerat att det skulle vara lite värme och uppehåll, men det var jag tydligen ensam om. Rätt okej med värme, men det ösregnade hela dagen. Och vilka ligger hellre inne och ugglar då? Jopp. Mah boiz. Men ut ska man. Vi hade glömt packa täcke till Flo-Flo, så jag fick dyka ut i boden och rota fram en gaaammal bomullströja från hans betydligt yngre och smärtare dagar (han var ju som ett jädra staket när han var 1-2 år). Inte för att det skyddade ett dugg från regn och väta. Men han blev inte lika skitig under magen i alla fall. Hemma igen efter att ha släpat dem alldeles för långt (om ni frågade dem) tog jag en "parbild". Så fort jag gav frikommando började Flo-Flo "kamma" öronen mot plastpiggsmattan. Och han "kammade" och han "kammade". Oj vad han njöt. Lille knasen.
Lollo är den där urtypiska hanhunden som ska stanna och lukta var 3:e steg, medan Allvar är den där typiska jycken som ska inspektera precis allt istället. Nog är de fullständigt oberörda av skott alltid. De rörde inte en min när de sköt med halvautomatvapen på skjutbanan bara nån kilometer bort från där vi gick. Vi passerade "stranden" på vägen hem, så bägge passade på att fylla på med lite vätska. Ibland är det bara så skönt att gå tyst och ensam med hundarna för att rensa huvudet lite.
Jag hade en sådan afton igår. Det är lite mycket just denna tiden på året, varje år. 4 söndagar i rad testar vi nu att starta upp söndagspromenaderna här hemma i byn. Kommer folk så fortsätter vi. Kommer det ingen, ja, då fick vi i alla fall 4 trevliga söndagar ändå. Idag blev det 6 hundar och 4½ mattar.
Lollo har varit ganska trött idag. Kanske inte jättekonstigt med tanke på att han kommit till ett hem där det är mycket ljud och rörelse hela tiden, och där man är aktiv. Idag fick hundarna vila under dagen då det var så varmt, vilket både Lollo och Allvar utnyttjade till att busa järnet. Ord känns överflödiga.
Den silvriga bilen ni ser närmst i bild ser kanske inte så märkvärdig ut. Men hundägaren i mig kikade till en extra gång då jag i ögonvrån såg att bakrutan på ena sidan var nervevad ca 10-15 cm. Mycket riktigt. I en helt vanlig Dogmanbur i bagaget satt det en hund, en liten borderterrier. Det var +22 grader utanför bilen och ingen vind värd att nämna. Solen gassade rätt ner på hunden då buren inte var övertäckt - och jag fick nog. Den var inte medtagen just där och då, men inte heller långt ifrån. Jag skiter i hur "snabbt" ett ärende in på en stormarknad kan tänkas ta, eller om det handlar om en storhandling eller bara en liter mjölk som ska med hem. Tänk steget längre för helvete. Om man tycker det är varmt utanför bilen - vilket det var - hur varmt är det då inte inne i bilen efter 5 minuter?! Tog regnumret på bilen och stegade in till infodisken. Tjejen som stod där blev högröd i ansiktet och näää, det var ju för pinsamt att ropa i högtalarna. Seriöst? Så ett tack till killen som tog tag i den saken och satte hunden i främsta rummet. Det var med barsk ton han bad ägaren gå ut och ta hand om sin hund. Jag blir så förbannat trött på det här. Det känns som att det är ett växande problem med både barn och hundar som tvingas sitta kvar i bilar när det är alldeles för varmt (eller kallt), och det är så himla få som bryr sig. Under tiden jag observerade denna bilen hann ett flertal personer passera, påpeka att det fanns en hund i bilen, men ingen gick närmre för att kolla hur det var med hunden. Ryck upp er, för helvete. Öppna ögonen och reagera. Det är inte okej. Sånt här kan få mig att lacka ur skorna.
Ja... De där två... Ler och Långhalm. Oftast i alla fall. De busade järnet i backen idag, men trots att Allvar gör riktiga vallsneddar, tvärnitar och håller på, så är han ändå ganska försiktig med att inte tackla eller på annat vis putta omkull den lille tvåbenta. Det händer, men det är lätträknade gånger. Och sonen? Han skrattar. Det är kanske inte så konstigt att sonen blev stadig på benen illa kvickt när han började tulta omkring, när man tänker efter. Det var inte poppis hos nån av grabbarna när det blev dags för de ludna att skaka galler och den lille att sitta lite i räserkärran. Men morsan fick en idé och tyckte det var dags att klippa gräset. Så, så fick det bli. Lollo var den som protesterade mest, men till slut fann även han sig i att vara i hundgården. Det var ju rätt äckligt när den där gräsklipparen drogs igång, hehe. Inte nog med att jag fick soppatorsk på gräsklippparen när jag klippt mindre än hälften, den tvärdog dessutom. Så rensa, pilla, skruva och ha sig och sen rycka-rycka-rycka så det kändes som om armen skulle lossna. Sen startade den minsann igen. Ha! Min högerarm värker rätt bra ikväll då det även krasade till i den under lite kampbelöning med Allvar på BK, men jag är nöjd. Vi har fått ut mycket av dagen idag.
Lite innan 12 rullade jag och mina ludna grabbar iväg till nya BK-stället. Där mötte vi upp A och Stina och efter en liten stund kom även I och M med Bixa och Pixel. Pixel skulle jag hjälpa till med lite då jag aldrig träffat honom förr, och det gick hur bra som helst. Himla trevlig pinscherkille, som var just det - pinscher. Men hackar man upp det i tillräckligt många delmål och bockar av dem i hans takt, ja, då klarar han det prov han ska göra utan problem. Som matte själv sa, det är ju ingen typisk bruksras. Man fattar inte hur "gratis" man åker förrän man ska träna annan ras, hehe. Bixa och matte I var jätteduktiga i värmen. Det kommer mer och mer, och jag har full förståelse för att det inte är det lättaste att sätta sig in i rallyt. Jag har själv inte kommit in mer än med halva foten, ungefär. Kan ju inte ens skilja på höger och vänster, uppenbarligen... Och att dessutom ge sig på det med en vorsteh? Jag tycker det är så jävla fränt! Här snackar vi liksom om en sport där verkligen alla raser kan vara med - och tycker det är kul. Och som jag personligen tycker är bra mycket klurigare än vanlig lydnad, vad lydnadsekipage än må tycka om den saken. Det gör inte precis ont att vila ögonen på Bixa, stor, snygg och skittrevlig. A och fina Stina visade lite hur momenten ska se ut, och jajemen, jag fann genast vart jag gör fel på några. Bland annat läggande under gång där jag gjort som i vanliga lydnaden och lagt och fortsatt gå. Ajabaja. Otroligt nyttigt att ha såna genomgångar både en och sjuhundranittiotre gånger. Fröken Charmtroll uppfann lite egna moment under passivitet. Pixel under fritt följ. Så otroligt roligt att se en pinscher som verkligen gillar att träna. Grabbarna Ludenben? Jodå, de fick också smaka på lite träning. Allvar var först ut då han höll på att implodera av energi. Och som ni kanske förstår med det så var hjärnan i tassarna, nosen i backen och nej. Jag bröt direkt när jag kände att det skulle bli alldeles för mycket 'korrigerande'. Så han fick helt enkelt pinnträna idag. Och ja, han hördes ju en stund... Sen fattade han och lade sig tillrätta. Provade lite linförighet med Lollo, men tack och adjö. Han må ha gått tävlingslydnad som ung, men han är varken ung eller ett dugg intresserad längre. Så det var bara att kullkasta planerna (vilket vi ju är rätt bra på i övrigt som ni kanske vet...) och istället lade jag två korta näringsspår till honom. Det första var riktigt kort och med en vinkel, bara för att väcka honom och koppla på den där doftmanicken han har där mitt i plytet. Andra spåret några meter längre och rakt, för att få upp rätt intresse. Var inte supersvårt precis. Det var lite snurr, slag och ofokus i början, men efter halva andra spåret började jag se de gamla takterna lysa igenom lite smått. Så vi fortsätter på samma stuk imorgon. Funderar på om vi ska åka tillbaka och spåra skog då, eftersom även Allvar kan behöva gå ett spår. Skogen här hemma är rätt "utsliten". Vi får se vart det bär.
Jag "kidnappade" med mig Lollo hem. Pappa packade fodret, så ja, alla var med på noterna. Men jag har saknat honom nåt så fruktansvärt senaste tiden, och Allvar behöver det sociala - då får han faktiskt finna sig i att bo här några dar. Gammelgubben. Det blir rivstart redan imorgon för bägge grabbarna. Jag ska figga åt en pinscher på klubben, och då vi åkte och kollade på nytillskottet idag så har jag tid för att stanna kvar och träna efter. Allvar ska få rally, medan jag ska kolla vad och om Lollo minns nåt av lydnaden. Spännande! Nu skiter jag i det här och klämmer ner mig bland
alla mina täcken, kuddar och grabbar i soffan. Stuvade in hela familjen i bilen och rullade iväg. Fint väder - och havet! Sjukt många kanadagäss på ett ställe. På bilden nedan ser ni typ en femtedel - om det räcker! Mamma och hennes roliga pysselidéer. Varför inte ett pärlband av rönnbär i ett träd? Himla fint! Tog mig en mysig promenad med båda grabbarna innan det var dags att rulla tillbaka hemåt igen. Märks att det är höst med tanke på hur sval vinden är, fuktig luften blivit och kalla kvällarna blir på en endaste gång. Skönt, väldigt skönt. Men samtidigt fruktansvärt ovant.
|
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|