Ögoninflammation, torrhosta, feber, dunderförkylning. Ja, så ser det ut för alla på 2 ben och upprätt gång här hemma just nu. Inte party kan jag lova. Och just som vi trodde att vi började piggna till och kanske rent av bli lite friska - då tar flunsan ett varv till, laget runt i familjen. Såklart. Igår (lördag) hasade jag mig ut för lite uppletande av favorittuggbollsgrejen. Himla avancerad övning blev det. Erhm... Duktigt vita tänder i gapet på pirayan efter att ha tuggat på den, så den är att rekommendera. Minns dock ej vart den är köpt. Jag vet två som längtar ut på äventyr nu... Vet en till som längtar efter snö nu. Det är lugnt. Det är bara mitten av november liksom. När sonen hör ett flygplan gapar han stort, tittar på mig och pekar upp mot himlen, som om han blir förvånad. Sen vänder han ansiktet mot skyn, ler med hela ansiktet och liksom bara iakttar. Som om han blir lugn av vad han ser. Han är lik sin mor på ack så många vis... Jag vet en vuxen som kommer bli så glad av att få tillbaka rutinerna med jobb, bilmek och allt vad det är när han blir frisk. Jag vet en liten som kommer bli så glad av att få komma tillbaka till dagis och leka med alla de andra barnen. Jag vet en hund som kommer bli så glad av att få komma igång och träna igen när denna pärsen är över. Och jag vet "nån" som typ kommer svimma av lycka av att få röra på sig igen. Gud vad vi längtar!
Jag har egentligen bara skummat igenom rallyboken sen jag fick den hem i lådan, och kände rätt snart att den går igenom samma saker som gicks igenom på den grundkurs Allvar och jag gick i våras. Men därmed inte sagt att den på något vis är dålig - tvärtom! Det är alltid grunderna som är viktigast, och att då kunna bläddra fritt, läsa, fundera och förbättra? Grymt bra!
De andra två böckerna har tyvärr inte landat i lådan denna veckan, vilket känns trist. Hade hoppats på att de skulle göra det. Men ja, ja. Man kan inte få allt så fort man pekar på det. Jag trodde (...) att förkylningen skulle vara ett minne blott efter gårdagens mindre trevliga erfarenhet, men icke. Vaknade idag och hostade lungorna ut-och-in och är allmänt håglös. Så fortsatt vila it is. Boooring!
Har väl inte varit alltför pigg idag heller, hostig och dan med utebliven sömn då sonen sover illa. Men lite bus har vi i alla fall tagit oss tid för. Även inne. Ni vet säkert hur Allvar ser ut när han ler med hela garnityret i vädret, men när han flinar då? Mjäh... Inte fullt lika snygg då faktiskt, haha!
Superfyndade boken i helgen för mindre än halva priset,
så nu ska det läsas! Inväntar även två böcker till.
"Kan tuttar rymma?!" Yes, they can and they do. Är de inte stelopererade är det inte omöjligt att man kan få jaga fatt dem halvvägs bak på ryggen eller långt upp i armhålan efter att ha sovit på rygg. Sägs det. Har aaaldrig råkat ut för det själv... "Vilka är dina 5 favoritraser?" Oj... Kelpien är ju rätt ofrånkomlig. Jack russell och schäfer har ett finger i ögat på mig, även de. Men i övrigt har jag faktiskt noll koll. "Hur gamla är dina hundar?" Allvar blir 5 år i februari nästa år, Lollo blev 8 år i oktober i år. "Vad jobbar du med ejentligen??" Vaktmästeri, kan man väl kalla det. Typ. "När ska ni börja rallytävla?" Den dagen mina nerver inte håller på att slå ihjäl mig när de hör ordet "tävla" är det dags. Vi närmar oss så sakteligen. Men även när jag känner att vi är där rent träningsmässigt, och det är vi inte - än. "Om du inte fick skaffa en kelpie till vad skulle du välja då?" Svår fråga. Dels för att jag inte vet hur aktiv jag själv är och vilka ambitioner jag har med mitt hundägande när det väl är dags, och dels för att jag inte har en aning om vad jag skulle kolla efter även om jag visste vad jag sökte i rena egenskaper. Som det känns nu är frågan verkligen omöjlig att svara på. "Varför slutade du skriva om ångest och sånt? Tyckte det var intressant att följa." Det var ett steg i min egen utveckling. "Hur är det att ha barn och kelpie?" Tja, det är fullt ös. Kort sammanfattat. Är det inte jycken som har spring i benen, så är det sonen. Och vice versa. Och är det inte nån av dem så är det ju mamman. Det blir även att man håller lite extra koll då Allvar ju kan vara ganska klumpig för att vara så smidig. Det är tydligen inte helt lätt att hålla koll på den egna fyrhjulsdriften, så att säga. Men vi fostrar son och jycke rätt lika tror jag. Det är t ex inte okej att rida på Allvar hur lockande det än må vara med en livs levande gunghäst, liksom det inte är okej för Allvar att använda sonen som en gående kiosk och sno maten ur nävarna på honom. Ja, man sover rätt gott om nätterna med dessa bägge under samma tak, haha! "Vilka bloggar följer du?" Oj. Hm... Det finns 4 jag alltid går in på medan jag sitter vid datorn. Beathalandet Samson, Team Pink Paws, Tokiga Ture och Freda & Disa. Övriga jag är inne och besöker lite då och då finns bland länkarna. "Hur stor är Allvar och vad väger han?" Han är 52 cm i mankhöjd och pendlar lite mellan 18-19 kg. Fräsig sportmodell yao, hehe. Tack till alla er som skickade frågorna! Vinden viner ännu en gång runt husknuten. Allvar ligger på soffan och sover. Har bestämt mig för att åka till bokaffären imorgon och kolla om de har rallyböckerna jag fått tips om. Behöver verkligen inspiration nu för att inte tappa under vintern. Ridhusträning hade jag gärna sett, men ingen verkar intresserad. Trist. Det mest krävande Allvar fått göra idag var att tugga märgben. Är det vila, då jäklar är det vila. Vi anlände först av alla till klubben, och genomtrött som jag var somnade jag bakom ratten på parkerad bil. Powernap utan dess like, och slapp frysa då jag valt att ta termobrallorna på mig för första gången i år för att skydda benen från att bli för kalla. Smartaste draget igår, helt klart. Allvar hade slocknat med en djup suck under färden dit. Vi vaknade lagom tills övriga kom, banan sattes upp och Allvar fick värma upp. Ingen supersvår bana i sig, men att det gått vildsvin där medan vi sov var ett faktum. Nos i backen och svårkontaktad. Nej. Stycka upp och belöna när det går som allra bäst. Sagt och gjort. Skillnad? Ha! Det kan man lugnt säga. Och vad gör man när det gått som allra, allra bäst? Man bryter och låter jycken smälta träningspasset. Allvar massa beröm, gotta och bus med kampleksak och sedan vila i bilen medan jag tittade på övriga. Fick lite småtips på hur jag själv ska förbättra mig som förare och insåg både en och tre saker om mig själv när jag stod och filosoferade varför det blir som det blir för oss. En del sved, kan jag avslöja.
Vad jag blev glad över igår var att Allvar skärpte till sig såpass som han faktiskt gjorde när vi gick andra rundan på banan, och att han bägge rundorna kommer in snabbt och fint efter hopphindret. Jag behöver inte ens säga något till honom där, det sker liksom per automatik. Härligt! Nu blir det - tråååkig!! - träningsvila nån vecka då min benhinneinflammation verkligen måste få en chans att bli bättre samt att jag själv måste vila upp mig. Det börjar lukta bränt mellan öronen, och det är dags att dra i nödbromsen. Vädret ska inte heller det vara på vår sida med massor av ösregn hela helgen, så det känns ändå lugnt. Förhoppningsvis är vi back in business i slutet av nästa vecka. Dimmiga mornar hela veckan. Ganska jobbigt att köra i, och då särskilt idag då jag fick ta sambons bil. Han skulle ta med min och lämna den på verkstan medan han jobbar, och så får jag hem den servad och klar och med 2 nya vinterdäck på. Wi-hoo! Men. Varje gång jag kommit ut och sett sambons bil på parkeringen idag har jag tänkt "Vad sjutton gör han här??" (hästallergiker). Sen har jag kommit på det själv några sekunder senare. Doooh... Jag är ganska seg, jag.
Här hemma är det ju hyfsat tidiga mornar (min klocka ringer 04:40) vilket gör att det även blir (utan att överdriva) ganska tidiga kvällar. Jag är sällan vaken till efter 21 om det inte är träning med nåt av träningsgängen som gäller. Allvar käkar alltid vid 16-tiden, och vi går vår långrunda med start runt 17:30-snåret och kommer hem runt 19:00. Under den rundan försöker jag baka in antingen lite klätter, hopp och liknande eller rallymoment som behöver tränas. Eller, faktiskt, bara ren och skär koppelpromenad om jag är för trött. Det händer även att vi stannar till nånstans där vi kan sitta och så bara myser vi av att ha egentid ute tillsammans och snackar lite skit och har det bra en stund (inte ovanligt att jag försöker lära Allvar olika stjärnbilder på himlen. Allvar? Han vill mest bara hångla, men det får han aldrig) innan vi fortsätter. Allvar får sin träning mitt på dagen innan jag hämtar på dagis, så när hans mat-och-sovklocka ringer lagom när vi kommit hem igen efter kvällsrundan slocknar han stenhårt ute i soffan. Han blir sen utsläppt för en sista skvätt i trädgården innan natten, och vid 20:30-21:00 slocknar vi inne i sängen. Jag vill orka slänga in mer träning, men just nu pallar jag baske mig inte (har dessutom fruktansvärt ont av mina benhinnor just nu, så canicross är bara att fetglömma ett tag framöver). Känns så trist så ni anar inte, men så är ju å andra sidan sett livet ibland. Hinner knappt slappa i soffan och kolla på TV om kvällarna längre just för att jag försöker få ut så mycket som möjligt den vakna tiden för att kunna få allt att funka tillsammans med mitt - återigen - nya tidsschema. Har ni några speciella rutiner ni håller om kvällarna, skippar ni allt vad rutiner heter och freestajlar, eller har ni allt överstökat dagtid för att sedan bara slacka hela kvällen? Hur gör ni för att hinna allt? Hinner ni allt? Nu äre gu'nätters som gäller. Allvar hade kunnat hänga med om det inte vore för att det finns 1) hästar att skrämma 2) en annan (ung)hund och 3) katter. Så nu under höst- och vinter får han stanna hemma. Till våren har han sin hundgård att ligga i här hemma. Vad han inte vet mår han inte dåligt av. Eller..?
Jag gillar att ha det torrt och varmt om fötterna, framför allt när vi ska vara ute länge under blöta höst- eller vårdagar. Vad använder jag? Stallskon "Muddy Jolly Jumper" från Hööks och det nyaste förvärvet, strumpan "Heat Holders" från Jula. För extra fuktskydd impregnerar jag alltid skaftet efter ett tags användning då jag inte riktigt litar på den som redan är gjord. Funkar perfekt! Om jag fryser om fötterna nuför tiden? Inte en chans. Resten av kroppen är en annan femma...
Jag har alltid haft ett stort bekymmer, och det är att hitta en sport-BH som sitter bra. "Bra" innebär för mig att boobsen hålls på plats och varken skumpar runt fritt eller på annat vis glider iväg på egna äventyr (ja, manliga läsare, silikonfria tuttar kan faktiskt göra det). Det har varit lögn i helskotta att hitta en bra sport-BH - ända tills jag fann denna på Hööks. Dessutom har man i denna två alternativ vilka är enkla att byta mellan, med eller utan brottarrygg. Ska jag springa väljer jag alltid brottarrygg, ska jag jobba vill jag ha utan. Sen jag köpte mina har jag i stort sett bott i dem. Så underbart sköna! Glider inte, boobsen sitter på plats, svetten transporteras väck från kroppen, den är enkel att tvätta för hand och snabb på att torka till igen. En kalasprodukt för slanten helt enkelt! Klicka på bilden så kommer du direkt till produktsidan hos Hööks.
(Hur stora de är i storlekarna? Jag drar Medium). Allvar och jag har aldrig kommit på rätsida med spårandet, vilket gjort att jag haft ett oerhört svalt intresse för just spår. Men samtidigt vet jag ju hur kul det faktiskt kan vara om man bara får det att funka - och det är en ultimat aktivering. Problemet för oss har varit att Allvar har varit som ett satans ånglok i full sken genom spåret, han har slagit över spåret och haft nosen högt. Jag har frågat många hur jag ska göra för att få bukt på detta och har även fått en del tips som tyvärr inte funkat då jag inte haft nån riktig koll på hur farao man menat. Men! För ett tag sedan kollade jag med A om hon kunde höra med sin gamle bruksräv om inte han kan ta tag i oss och få ordning på oss just gällande spåret. Så sprang jag på P härom dagen här hemma i byn, och jamen visst ville han det. Han är gammal spårinstruktör och har tävlat en hel del själv inom just samma, så det vore väl själva faaan om det inte skulle gå. När detta ska ske råder det dock frågetecken om, väder och vind påverkar, jag jobbar och P pluggar.
Medan vi pratade fick jag även tips om det jag nämnde igår, att få bort slit och drag i kopplet. Så det har vi börjat känna lite på. Det är bland det trevligaste jag varit med om, får jag väl erkänna. Och som P sa, "Han är ju så förbannat mån om att vara dig till lags, så det är absolut inte omöjligt. Det handlar bara om att han måste fatta vad du vill, och du måste vilja samma sak hela tiden". Så sant.
Extra plus i kanten var faktiskt det tips jag fick angående Allvars utfall som han fortfarande kan få för sig att göra 3-5 gånger i veckan (dvs en minskning med ungefär 95%). Jag ska bara ställa mig på kopplet (dock viktigt att kopplet inte är sträckt när jag gör det så att han inte lär sig så det hela blir ett "moment"), slappna av och andas med magen och vill Allvar vråla ska han få göra det. Så fort han tystnar och tar kontakt med mig - belöna. En modifierad modell av skvallerträning, typ. Att inte kunna signalera något till Allvar (foten på kopplet gör att det tar stopp), att Allvar får ytterst begränsat med koppel att vräka sig ut i (foten på kopplet gör även här att det tar stopp), att oberört kunna låtsas som om det regnar (vilket det i och för sig gjort...) och dessutom kunna ha stenkoll på mötande ekipage, ja, det var ju tipptoppen det här! Varför har jag inte gjort så innan? Allvar har blivit lika paff var gång. Vrålat en liten stund, men till slut när han insett att kopplet inte blir längre och matte faktiskt inte tänker haka på och också vråla på den andra hunden kikat upp på mig ungefär som "Hallååå??". Och då få belöning - ack, det är ju toppen! Ett steg närmre att få byrackarn att sköta sig i snöret? Ingen aning, men utfallen blir himla mycket trevligare för egen del. Hur man nu kan kalla utfall för trevliga, men i alla fall...
Håller på och torkar blodpudding i ungen just nu. Allvar ligger och tittar på det som om det vore värsta bästa filmen på TV. Gullehunden. Har fått tips på hur jag kanske ska kunna råda bot på draget i kopplet, så nu jäklar ska här testas. Får se om jag återkommer om detta i ett inlägg längre fram när jag känner att jag kan utvärdera hur det gått. Utvärderingen av kampleksaken Allvar blev testhund åt kommer också. Jag har inte glömt - bara ont om tid!
Nej, jag är inget fan av utställningar. Men
ibland är det kul att bara åka och kolla. Ett finns nära till hands men där är tyvärr asfalt som underlag. Det andra är en skidbacke. Jag dör!
Allvar fick ju följa med till mötet igår. Det gick hur bra som helst. Han vet när han ska sköta sig. Efteråt när alla var färdigsnackade och alla händer färdigskakade hade jag huvudet fullt och tankarna snurrade. Så vad gör man då? Man busar lite med Allvar! Vi drog iväg till planen och röjde lite. Att det var folk i rastgården sket vi i, vi var aldrig i närheten ändå. Passade på att träna lite förbud med kongen också. Söta, duktiga lilla päls. Trots att jag både känner mig och antagligen ser ut som ett lik under kvällspromenaderna just nu, så satsar jag mer på att göra dem lite kul. Vi hoppar upp på grejer (bänkar, murar, stenar, etc), kryper under, backar och har oss. Passar på när vi har egentid och det är verkligen uppskattat. Såpass uppskattat att Allvar själv kan ta initiativ och hoppa upp på nåt eller krypa under nåt annat. Gosnos. Det var ett tag sen jag verkligen orkade engagera mig i själva promenaderna, men nu är jag på G igen. Har dock fruktansvärt ont i fötterna efter alla mil jag trampat senaste 2 veckorna.
Jag har inte märkt något mer om Allvars tass, men den är inte bättre heller. Sitter just nu och letar efter en ny fysioterapeut som kan kolla på Allvar då den vi vänt oss till tidigare inte längre är tillgänglig. Men det är svårt. Det är antingen långt att åka eller så är det nåt annat. Måste få en koll på hans tassar så att vi inte tränar fel och allt blir galet. |
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|