Många ville göra sin röst hörd när det kom till min graviditet och Allvar. Och framför allt gällande kommande bäbis och Allvar. Trots att de inte alls känner Allvar. Några hade aldrig ens träffat honom. Kan man då avgöra vad som är bäst? Hm... Näe. Faktiskt inte. Där måste man som blivande förälder faktiskt våga lita på sin egen magkänsla.
Och med facit i hand, jag borde ha gjort just så - litat på min egen magkänsla. För vad gick fel, egentligen? Ända sedan sonen föddes har vi varit otroligt måna om att låta Allvar vara delaktig, även om det sker inom rimlighetens gränser. Man kan t ex inte ligga i ett bäbisknä och bli kelad med Jag har även hållit hårt på att vi ska ha egentid minst en gång om dagen, Allvar och jag, för att inte tappa relationen. |
Allvar är en ganska tålmodig hund som låter sonen leka med hans saker om sonen vill det, och vill sonen ha just det tuggbenet Allvar ligger och gnager på som bäst, så spottar Allvar ut det som om det vore det mest självklara i världen. Men där har vi föräldrar gått in och satt gränser istället. Varför? För att det gynnar oss längre fram om vi kan få sonen att förstå att det inte är tillåtet att man snor tuggben eller annat ur munnen på en hund, oavsett vilken hund det än gäller eller hur lydig eller snäll den än må vara. För att lyckas med detta har mycket handlat om att avleda sonen, och ju mindre de är desto lättare är det.
De dagar när Allvar har större behov av att få vara ifred har vi sett till så att den möjligheten verkligen finns. Det innebär att vi satt upp grindar, ja. Så länge Allvar är välaktiverad och sonen sysselsätts med annat så är det absolut inget som bekommer någon av dem. Däremot kan vi föräldrar slappna av på ett annat sätt, och ju mer man kan eliminera stress av alla de slag desto mer gynnar det alla. |
Jag var vrålnervös inför tanken kring hur man löser det när barnet blir såpass stort att det tar sig runt och man är ensam hemma. Men vet ni? Man löser det också. När jag är ensam med sonen och Allvar och jag kanske behöver duscha, då får sonen sitta i sin köksstol och bläddra i en bok inne på toaletten medan jag springer mitt varv i duschen och försöker slå nytt hastighetsrekord samtidigt som jag inte ska slå ihjäl mig helt. |
Hade Lollo bott här hemma hade vi troligtvis gjort exakt på samma vis även då. Det handlar inte om att son och hund aldrig få busa tillsammans eller så, det handlar om att sonen ska lära sig gränserna, att hantera hund på ett bra sätt (t ex klappa försiktigt, inte trampa på svansen eller dra i örat). Vi är långt ifrån de perfekta föräldrarna, men man gör ju så gott man kan ändå, eller hur? Är man bara kreativ så kan man lösa de flesta situationer. Och ibland uppstår inga situationer att lösa fast man gått runt och trott det. Ibland enkelt, ibland klurigare. Förhoppningsvis alltid kul.