Och ni andra därute, kör försiktigt! Det var is på vägarna när vi var ute i morse. Snorhalt!
0 Comments
Efter en heldag med teori och nytt att lära i programmering av underprogram, är det så oerhört skönt att komma ut på långpromenad med Allvar när jag kommer hem. Den där friska luften kan jag aldrig få nog av! Att det skymmer alltmer redan när jag landar hemma strax efter klockan 16 känns däremot lite beskt. Jag gillar hösten, älskar både dofter och färger. Men när det mörknar blir det ju liksom svårare att njuta av det.
Allvar har fått klättra lite på en gammal stenmur idag. Lite halt och lurigt då det silat ner regn hela dagen, men ack så bra balansträning. För att skona ryggen (dvs hans,min är en annan historia) lyfter jag honom både upp och ner. Imorgon är halvdag i skolan, och det sägs att det ska vara riktigt fint väder. Så då blir det skogen. Helt klart. Och så får Allvar hjälpa mig att lägga igen kattlåd... eller, jag menar rabatten. Hade hellre åkt till havet, men just imorgon går det inte. Förhoppningsvis hinner vi med en runda dit under höstlovet. Hoppas, hoppas! Hej på er.
Det har varit rätt mycket med skolan den senaste tiden, prov och programmeringar, svets och plåthantering. Mycket att ta in. Allvar och jag skrapar ihop både kilometrar och kortare små bus- och träningspass varje dag, det är så oerhört skönt med frisk höstluft efter en heldag i verkstan. Veckorna rusar förbi, det har blivit dags för höstlov och då ska jag ta med Allvar på lite olika ställen. Det var så oerhört länge sen det bara var han, jag och systemkameran. Eller vad säger ni, är det inte dags för lite nytt här i bloggen? Eller för all del, bättre uppdatering? Weebly har uppdaterat bloggappen, så jag hoppas på att jag nu kan kika in oftare. Allvars täcke kom, lite senare än utlovat - men det kom! Och han älskar det. Inte för att jag trodde nåt annat, men i alla fall. Han har nu haft det några gånger och helt ärligt så tycker jag mig se skillnad. Minimal sådan, men fortfarande en skillnad. Inte fullt lika stel sina stelare dagar, typ. Om ni förstår vad jag menar? Att jag sen tycker att täcket är skitfult och mer ser ut som en klänning än ett hundtäcke får jag väl helt enkelt stå ut med, haha! I fredags slog jag till ytterligare en gång på BackOnTrack, men denna gången för egen del. Jag är rätt redo att testa det mesta för att försöka få väck den aggressiva inflammationen i knäna, så det fick bli två knäskydd. Håll tummarna!
Jag vet inte hur det är hos er, men här hemma tas hösten emot med öppna armar. Morgonpromenaderna vi går innan skolan är uppfriskande, idag var det bara 5 grader så det var täcke på Allvar och termobrallor på mig som gällde. Det där av den kyliga morgonluften ljuvliga nypet i kinden är tillbaka. Vi njuter! Bilden nedan är från idag, och det är för tillfället sådär trolskt över sjöarna tidigt på mornarna. Underbart! De nya rutinerna börjar sätta sig, och vi väntar nu bara på att mina knän ska börja läka ihop så att promenaderna kan bli längre. Att sticka ut och springa tror jag tyvärr inte är möjligt denna sidan nyår, vilket känns oerhört tråkigt. Inflammationerna blossade upp på nytt när jag började skolan och är nu återigen aggressiva i bägge knäna, men så länge jag håller öppen kommunikation med lärarna är de oerhört tillmötesgående. Vi väntar just nu på att täckena jag beställt till Allvar ska komma. Eller ja, det är en skaloverall för att han inte ska bli så förbenat smutsig undertill nu när vi snart går in i den "blöta" årstiden, och ett BackOnTRack nättäcke för hans ryggs skull. Hoppas på att de kommer imorgon som utlovat så att vi kan börja använda BoT på honom nu. Knådar ryggen på honom nu och då, nacken kan man gå på ganska hårt och man ser hur han njuter. Ryggen är betydligt mer känslig och han njuter inte på samma vis, men man ser ändå att han tycker det är skönt. Stretchingen har det blivit lite si och sådär med, tyvärr. Inte så lätt att stretcha en hund som (av tristess) går iväg liksom. Men vi kämpar på och gör så gott vi kan. Han är helt hältfri och stelheten i ryggen som kommit och gått under sommaren har blivit bättre. Som sagt, hösten är bra för oss. Glöm inte gilla vår sida på Facebook om du vill se mer uppdateringar, bilder och filmsnuttar.
... men det gick ju uppenbarligen sisådär. Typ, inte alls. Ja, ja. Sommaren är över, i alla fall om man ska gå efter att sommarjobbet nu är slut och att skolan börjar imorgon. Vädret säger ju något helt annat, men vem är förvånad över det? Hundarna mår bra, en svalare sommar är antagligen att föredra om man har ett par lager vinterjacka på sig utan möjlighet att ta det av sig. Senaste uppdateringen jag kan ge om Lollo är att han nu har fått börja ta hjärtmedicin. Detta för att klaffarna ska fungera bättre. Och det har enligt mina föräldrar haft en positiv effekt då de upplever honom som piggare och inte går och såsar 3 meter bakom på promenaderna längre utan pinnar på. Han orkar, helt enkelt. Sen får man ju tänka på att han blir 10 år nu i oktober - hjärtat och leder gör naturligtvis sitt till - men han är väldigt pigg och fräsch för sin ålder även om hörseln verkar ha blivit väldans... selektiv. Allvar? Han gottar sig i trädgården hela dagarna. Eller, har i alla fall gjort. Nu är det ju nya rutiner som står inför dörren - igen. Han är stel till och från, men jag har tagit beslutet att ändå öka antalet träningstimmar per vecka så att han faktiskt får komma igång och jobba med det han har mellan öronen igen. Vi saknar det båda två, även om han fungerar ypperligt som enbart aktiv familjehund. Troligtvis lägger jag mer krut på uppletande, spår och lydnad, men det återstår att se. Jag försöker vara lite mer aktiv på vår Facebooksida än vad jag varit här i sommar, så in där om ni vill hänga med i vad som händer. Någorlunda i alla fall. Det är det där med tiden, den finns liksom inte riktigt där numera. Familj, hus, hund, skola, träning, - allt kräver tid. Kan man köpa till några minuter extra här och där nånstans?... Hoppas ni alla haft en underbar sommar,
vad ni än må ha hittat på för äventyr.
Tänk på att vätska á la vätskedrivande och som innehåller
mycket socker och krafs inte är nåt att ha. Satsa på vatten! Vi har hunnit med ett veterinärbesök och kunnat konstatera att Levaxin-dosen ligger bra då Allvars värden är så nära inpå perfekta de kan vara. Han verkade dåsig vilket föranledde besöket, men domen var rätt enkel och egentligen visste jag det nog innerst inne - Allvar ska ner i vikt. Han har, liksom matte, lagt på sig ett par kilon som inte alls hör hemma där. Ändrade om i foderstaten direkt och vips så är han piggare. Jäkla synd det inte har samma effekt på matten när man väljer ett äpple istället för godispåsen, haha! Oroa er inte heller för eventuellt lite långa klor på någon av bilderna, han får sin pedikyr som han ska - och han hatar mig lika mycket varje gång. En liten stund. Nån minut. Typ. Dagarna är långa för honom. Upp i tid på mornarna, sen ute så mycket som möjligt, antingen med oss (och då hjälper han till att vakta sonen, jaga bort flugor från trädgården, träna lite basic rally, bada i sjö, etc) eller i hundgården om vi skulle råka jobba samtidigt. Han är helt förbi när kvällen kommer. Även Lollo mår prima ballerina. Han tillbringar nu dagarna till sjöss, eller i alla fall vid strandkant. Och han älskar det! Han hatar att bada, men han älskar havet. Den matematiken, hehe. Pigg och glad, busig när det är lite svalare ute och precis jäkla skogstokig när man plockar fram ett knäckebröd till honom att knapra på. Låter bilderna snacka lite... Lite (väldigt lite) av vad vi haft för oss.
Sommaren har i stort sett bara 3 nackdelar för mig som hundägare (kan ju knappast tala för er andra). Ormar, varma bilar och så detta sketet - fästingar! Jag har väntat in i det längsta, men efter att denna plockades i ljumsken på Allvar insåg även jag att det är dags att sätta på halsbandet igen. Vi har kört med Seresto de senaste 2 eller 3 åren, och vi är väldig nöjda.
Yes. Nu är han skrubbad bakom öronen. Och jösses vilken fällning det satte igång! Men det är ju faktiskt lite det som är tanken, och det är trots allt bara att rykta loss det man kan dagligen under ett några dagar så lugnar det sig ganska bra. Nu är han sitt vackra blanksvarta igen. Personligen slipper han nog helst denna typen av bad, men samtidigt kan man se hur skönt han tycker det är efteråt när han rullar loss på gräsmattan. Han är ju ren i åtminstone, typ, 2 minuter...
Ack, så snygg jycke man har. Särskilt när han får syn på nåt och ställer sig på det där lite speciella sättet och sträcker på sig och spänner upp öronen så mycket han kan. Eller när jag får sitta och iaktta honom när han leker eller tränar med nån annan. Blir nästan rörd till tårar, så grann han är. Och det bästa av allt är att han är min, bara min! Min svarta lilla skugga som blivit så pigg och glad efter att vi lagt träningen på is och bara fokuserar på att ha kul ihop. Ingen mer stress för honom med främmande platser och nya hundar stup i kvarten. Helt underbart att se förändringen.
Om inte annat så märks det på att vi går runt och nyser dagarna i ända då pollensäsongen kickat in. Men visst är det underbart med värmen? Det känns som evigheter sen sist, så den är verkligen välkommen. Allvars fällning har ännu inte kickat igång så vidare seriöst, så i helgen ska han få duscha. Sen jäklar lär det vara svarta moln överallt i huset. Jobbigt medan det släpper, men ack så skönt för honom när det väl är över och han har sin fina, tunna sommarkostym.
Veckan som nu snart passerat har Allvar fått vistas i sin hundgård medan jag varit iväg på praktiken och tills husse vaknat. Det har funkat hur bra som helst. Han envisas fortfarande med att vägra gå in i hundhuset som ingick när jag köpte hundgården. Men vi fick ju lösa det där med 'skyddad liggplats' med att ta fram den hopfällbara buren, montera bort burdörren och klä in hela buren i presenning mot väder och vind. En dyna och ett par filtar i och sen gick Allvar in och lade sig där. What the hell?! Så jag drog ganska snart slutsatsen att han helt enkelt inte vill ligga i hundhuset då han inte ser ut där. Min fundering blir därför om jag ska se om det går att såga upp en bit av långsidan på hundhuset och montera in ett plexiglas, eller om jag bara rätt och slätt ska sälja det. Återstår att se hur jag gör med den saken, men att ha det stående till ingen nytta? Näe...
Åkte på förkylningsinfluensan så det skrek om det bara ett par dagar efter senaste inlägget. Helt fruktansvärt, det kändes som om jag hade benhinneinflammation i precis hela kroppen. Lyckligtvis överlevde jag det också. Har ni också drabbats?
Nu har jag ett par veckor där jag bara ska praktisera 3 dagar i veckan, övrig tid kommer läggas på familj och Allvar. Sen hoppas jag att det är såpass varmt ute att Allvar kan vara i sin hundgård under förmiddagarna när jag går på 4-dagarsveckor igen på praktiken. Då är vi trots allt inne i mitten av april så det borde inte vara omöjligt. Ska fixa så han har en varm koja att lägga sig i oavsett. Hundhuset fortsätter han ju vägra gå in i överhuvudtaget, så det åker snart ut på försäljning. Hoppas ni har det bra därute.
Igår tog jag med båda vilddjuren ut i skogen. Allvar fick leta torrfoder i mossan medan sonen letade kottar. Vädret har inte varit jätteroligt i helgen, så det har inte känts särskilt inspirerande att göra något alls mer än att ligga på sofflocket, typ. Kallt som fanken i vinden, och solen som lyst på mig hela tiden under arbetstid försvinner ju såklart när det är ett par dagars ledigt. Vad annars? Nu stundar en ny arbetsvecka, så det är dags att packa iordning morgondagens alla matlådor och sonens ryggsäck. Sen är det bara att knoppa. Sjukt tidiga mornar här hemma nu!
För en gångs skull satte jag mig vid datorn och skulle bläddra igenom de bloggar jag tidigare följt. Blev ganska överraskad när jag insåg att endast en av tretton fortfarande var aktiv. Alla andra har somnat. Vad har hänt?? Jag trodde det bara var jag som hade drabbats av den eviga bloggtorkan, men uppenbarligen kan jag ha den med gott samvete. Kan man med detta dra slutsatsen att livet kommit före datorn? Ja, jag hoppas faktiskt det. Ett par av de jag följer har förlorat sina hundar, och det är ju självklart fullt förståeligt att man då inte känner för att blogga vidare. Andra verkar ha tappat träningsintresset, och då finns det ju inte mycket mer att skriva om?
Jag vet inte riktigt vilken 'kategori' denna bloggen faller i. Ja, jag har tappat en hel del av det träningsintresset av hund jag tidigare haft. Därmed inte sagt att vi ligger på soffan varje dag. Det är numera träning på rimlig nivå. Allvar är en familjehund, det vore lögn att säga annat. Vi har mys i soffan blandat med bus med familjen, lite träning och nån löprunda här och där. Inga tvång, ingen stress, inga måsten, ingen press. Helt underbart, faktiskt. Troligtvis kommer jag aldrig mer vara en av dem som hänger på BK mer än ofta, som deltar i träningsgrupper, åker runt på kurser och håller på. Det är mer troligt att jag håller allt med hund på familjenivå framöver. Det känns som att jag landat. Blivit klar. Svårt att förklara. Självklart finns hundintresset kvar, men absolut inte på den nivån som tidigare. Allvar? Han tar det med ro. Han är precis lika pigg, busig, kramig, hoppig och underbar som alltid. Om möjligt är han faktiskt gladare nu när han slipper stressen i att åka runt och träffa alla främmande hundar hela tiden. Det har han aldrig riktigt trivts med. Så är det då nån mening med att blogga om vårt liv numera? Finns det något som är värt att uppdatera om? Jag vet inte. Jag har funderat på att plocka bort bloggen många gånger senaste tiden, men jag velar fram och tillbaka. Kan inte bestämma mig. Den har trots allt hängt med i så många år nu. Jag kan själv se hur jag utvecklats både som hundägare och person när jag läser i den. Jag vet inte... Vad tycker ni? Är det dags att avliva Lathundarna? Är det okej om man kallar det för vår nu? Jävligt tidig vår, men i alla fall? Snön är typ helt väck nu, när solen visar sig så värmer den äntligen igen och vi börjar sakta, sakta bli mer aktiva. Idag har vi t ex avverkat årets första canicross. Det ni! 2 km visserligen, men det är bättre än inget alls. Tyvärr blåser det rätt kraftigt, annars hade jag gärna lagt nåt spår i veckan nu. Men med tanke på att det ofta knakar och brakar bland alla vindfällor runt om i skogen så har jag inte riktigt "the balls" att ge mig ut. Än. Torrare marker bara, sen jäklar! Hela familjen längtar efter varmare tider så vi slipper alla lager med kläder som ska på och av hela tiden, och Allvar och jag börjar smått se fram emot träningsträffarna på klubben igen. Nu när det är ljusare längre om kvällarna känns det som att man hinner mer, även om det bara är inbillning. Nu vill vi ha vår, eller hur?!
Vi körde inget särskilt, utan han fick i uppgift att finna den vita bollen i snön. Appellplanen är stor, matten kastar hyfsat långt och svårighetsgraden ökar ytterligare när man tvingas sitta fot med ögonkontakt 30 sekunder innan man får dra iväg och leta. När han fann den fick han leka med den en stund, vilket innebar att han nöjt sprang runt med den i munnen och inte hade en tanke på att han faktiskt jobbade på med benen i snön. En halvtimme senare var han rätt mör, så då bytte vi plats och drog till skogs istället. När vi kom hem igen fick han massage och stretching, och när träningsvärken slog till senare under kvällen blev det mer massage och stretching samt även lite ljummen vetekudde. Oj så han njöt! Lite träningsvärk idag också, så även idag har han fått massage och stretching. Imorgon är det fys igen!
|
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|