Gruset på elslingan då? Vi var nog de första att testspringa på det. Ganska tungt och jag kanade med fötterna en del (dolda smågropar på ett par ställen), men med tungan rätt i mun så. Håller med andra ord nu tummarna för att det blir en snöfylld vinter så att det packas ihop bättre. Blir det så, då blir det kanon att springa på. Herregud vilken skillnad! Nu är det ju riktigt skönt att springa där. Passade på att sträcka ut rejält även jag, och den där fegisen som suttit på axeln och gnällt fick stryk då jag även gav efter på steglängden i nedförsbackarna. Tjo vad det gick! Och jag överlevde, haha! Allvar verkade tycka det var skitkul och drog på med 6:ans växel direkt, men lyssnade fint och lugnade ner sig igen när jag sa till. Eller... brölade, är väl mer rätt benämning.
Bortsett från sockar till honom måste jag ta och fixa en bättre expander nu när vi är på gång. Har inte velat göra det förrän jag vetat vad felet varit med honom och om vi kunnat fortsätta träna. Men eftersom det är grönt ljus och Allvar visar att han gillar't - då är det läge. Själva löpet gick hur bra som helst. Allvar kändes pigg och fräsch, han hade stadig galopp och ett jättefint fokus. Lyssnade även bra och det är ju alltid lika trevligt. Gruset på elslingan då? Vi var nog de första att testspringa på det. Ganska tungt och jag kanade med fötterna en del (dolda smågropar på ett par ställen), men med tungan rätt i mun så. Håller med andra ord nu tummarna för att det blir en snöfylld vinter så att det packas ihop bättre. Blir det så, då blir det kanon att springa på. Herregud vilken skillnad! Nu är det ju riktigt skönt att springa där. Passade på att sträcka ut rejält även jag, och den där fegisen som suttit på axeln och gnällt fick stryk då jag även gav efter på steglängden i nedförsbackarna. Tjo vad det gick! Och jag överlevde, haha! Allvar verkade tycka det var skitkul och drog på med 6:ans växel direkt, men lyssnade fint och lugnade ner sig igen när jag sa till. Eller... brölade, är väl mer rätt benämning. Verkar vara vajsing på Tuben..?
0 Comments
För 6-7 veckor sedan vann vi en fototävling. Man skulle skicka in den bild som representerade ens favoritögonblick under en löparrunda. Så det gjorde jag. Bara på skoj. Och vann! Vilket jag själv inte riktigt greppat med tanke på hur fina de andra bilderna var. Men jädrar vad skoj! Idag kunde jag hämta ut vinsten. Och oj! Ett paket innehållande en vattenflaska, underkläder, ett par löpartights, en T-shirt, en vindjacka (yeees!!), strumpor, etc. Så det blev grädden på mycket gott mos kan man säga, att få öppna ett sånt här paket efter en lyckad träningskväll med Allvar. Stort tack till Craft för detta fina och inspirerande vinstpaket!
Lite miljöträning blev det i form av att min bil skulle tvättas. Eller som vi sa till Sid som tyckte att det var äckligast i världen att titta på medan maskinen "åt upp" bilen (Allvar rör som vanligt inte en min); "Titta, bilen duschar. Åååh, vad den tycker det är skönt!". Man blir halvt kreativ i det här med att avleda lite läskiga saker när man blir förälder. I övrigt en hyfsat lugn dag idag. Har laddat mentalt inför vad kvällen skulle erbjuda. Så efter att ha käkat ute och låtit den middagen ligga till sig var det bara att spotta i nävarna. Uppvärmning; - 20 crossover crunch/sida (mage) - 30 crisscross (mage) - 60 crunch (mage) - 10 push ups (knäna i) - 60 air squats - 25 leg raises (mage) Hela tiden i sällskap av Sid som försökte härma mina rörelser så gott han kunde. Sen var det bara att bita i sura äpplet och ge sig ut. Hällregn, och det var troligtvis den skönaste löprundan jag gjort! Dels för att det hällregnade och luften var så enormt uppfriskande att det nästan gjorde ont att andas när jag väl blev andfådd, och dels för att benen inte kändes alls så tunga som de gjorde under uppvärmningen när jag väl satte igång och trummade på. För Allvars del var det fullt ös direkt och jag fick styra upp en hel del under tiden vi sprang. Hade bara vanlig sele och koppel i näven då vi inte kommer köra på med riktig canicross än på ett tag, (höger baktass ska kännas igenom vid nästa blodprovstagning, först därefter vet jag om det är grönt ljus för den belastning som blir när han drar). Det var bland det värsta jag varit med om. Okej, sele funkar och ska ju liksom så göra. Men kopplet? A-l-d-r-i-g att jag nånsin mer springer med honom på det sättet när han har en gummisnodd i snöret. Aldrig. Never. Inte en chans hur många gånger det än må frysa i helvetet. Vet inte hur många gånger det blev som nån slags bungyjump på bar backe där han gjorde ett rusryck i sina försök att få dra och jag slets med efter utan att kunna styra upp ordentligt. Försöka styra med rösten går ju, men som ni kanske numera vet dårå eftersom jag ju trots allt publicerat bildbevis på min upptäckt, så stänger Allvar öronen vid regn. Uppenbarligen kan jag vråla på rätt bra innan han tenderar uppfatta ljud så som "Bromsa!", "Sakta!", "Lägg-av-för-helvete!", "Du-åker-ner-i-diket-din-!#¤%#!" och så vidare. Faktum är att han kan vända sig om i farten och servera vääärldens största smile just i dessa lägen. För ca 2 veckor sedan vann vi en tävling. Riktigt skoj med tanke på "motståndet".
Hoppas på att snart kunna avslöja mer. Under de senaste två löprundorna med Allvar har jag sett nytt beteende hos honom. Han är inte alls det där fartgalne speedidioten och han ska dessutom stanna och lukta och pinka överallt. Hyfsat frustrerande, faktiskt. Han känns seg och trött och inte alls den knäppis jag är van vid att ha framför mig. Så nu börjar jag ju självklart fundera. Är det värmen? Är det kondisen? Är det ömmande tassar? Är det värk nån annanstans? Tycker han det är tråkigt? Är det en blandning av allt? Och så vidare... Rent fysiskt känns det inte som att det är. Han har inga som helst problem med att ge järnet under lek, eller för att bjussa in till lek. Har testat att tjoa på honom och klappa händer och ha mig för att verkligen berömma när han faktiskt jobbar framåt på det sätt jag vill, men när jag igår fick hålla på med det i stort sett hela rundan och dessutom fick dessa tvärstopp rätt vad det var för att nosa och pinka... Gah! Vad sjutton har hänt?? Jag har under 3 års tid bara behövt sätta på honom selen och så har han varit taggad ner i underjorden och tillbaka igen. Det här är helt nytt för mig. Tips? För övrigt gått två spår under förmiddagen innan värmen kom. De gick rätt åt helv... bägge två. Låg och sov hur gott som helst på soffan vid 19-tiden. 10 minuter senare var vi på gång ut på en CC-runda. Och man kan väl ganska lugnt säga att det blev terräng denna gången då det var igenvuxet, möten med hundar och man grävt och härjat en bit. Men det kändes bara nyttigt. Trots att klockan var efter 19 var det varmt så ini dängen, så nästa runda blir lagd senare om det är lika fint väder. Idag laddas batterierna inför rallyträning på grannkommunens BK. Håll tummarna åt oss, så vi slipper regn! Det var visst hot om det idag... Vi fick toppenväder att springa i ikväll. Kan inte klaga på nånting. Soligt men inte sådär supervarmt utan snarare en tröja kallt om man inte höll igång. Bästa träningsvännen och jag testade en ny rutt ikväll och jag utmanade min ångest rejält. Vi sprang nämligen ca 1½-2 km längs den vältrafikerade stora vägen som passerar byn. Lyckligtvis precis i början av rutten, så jag slapp springa halvt döende inför folk, haha! Men det gick bra. Bet ihop och ökade farten lite när jag kände att ångestpulsen gick upp, så släppte det igen. Jag missbedömde däremot längden på sträckan jag valt. Rejält. Jag hade tippat på 3-4 km. Den visade sig vara 6,8 km av vilka vi sprang ca 5 km. Snitthastigheten låg på 5,98 hm/h och topphastigheten kom upp i 14,4 km/h. Kondisen tar sig allt. Känner mig faktiskt grymt nöjd. Allvar jobbade himla fint hela vägen, fick en välförtjänt vattenpaus när vi kom till Gropen och ytterligare en när vi väl kommit i mål och passerade "stranden" på vägen hem. Känns fantastiskt kul att vi faktiskt bygger upp konditionen tillsammans, och framför allt att jag faktiskt har gett mig fan på detta och nu fullföljer. Som ni kanske märkt har jag en förmåga att tappa intresset för saker och ting rätt fort och då lägga det åt sidan. Men detta är kul. Riktigt kul. Jag blir så glad av att springa bakom Allvar och se den glädjen han visar med hela kroppen, att se honom jobba, lyssna och kämpa på. Det är ett riktigt teamwork och ibland får vi peppa varann. Allvar kan behöva påtryckning med beröm och tjoande, och när Allvar tycker att jag drar benen efter mig för mycket lägger han sig jämsides och "skutta-hoppa-boing-boing-boing" för att få igång mig igen. Underbart! Skönt att jag köpt träningslinnen nu så jag slipper bomullen. Himmel vilken skillnad det är att springa i kläder som andas! Men trots det så såg det ut som om jag precis kommit ut ur duschen när vi kom hem. Kan bara tänka mig hur Allvar måste känt det mellan vattenpauserna. Filmade lite, men det vill såklart inte funka.
Jo, men lite så kändes det nu första gången. Inte vidare behagligt, men börjar man bara fokusera på sin uppgift och andning istället så kommer man fort över det. Och himmel vad skönt det var att slippa reta sig på det eviga glidet upp under tuttarna och att försöka kämpa ner bältet igen under tiden som man springer. på bilden har vi precis kommit i mål och jag har spänt upp benremmarna för att slippa känslan av att underlivet håller på att trilla ut, haha! Valde "X2"-modellen som innebär att det är hårdare dämpning. Kändes fantastiskt helt okej när Allvar gjorde sina försök till högre temposkifte. Jag hade förväntat mig att det skulle kännas betydligt värre. Blir säkert mindre skönt att ha på vanlig promenad innan jag vant mig, men samtidigt känns det som att vi har betydligt bättre koll på varann nu. Kanske blir så nu när jag plötsligt kan lägga allt fokus framåt och på Allvar, istället för på bältet. För er som undrar så har vi en expanderdel som sitter fast mellan selen och kopplet också, så det är inte alls så stumt som det kanske ser ut. Koppel och expanderdel kommer bytas ut till full expander så småningom. En sak i taget. Höll på att göra i brallan vid ett tillfälle. När vi kommer springande och liksom ska kräma ur det sista på upploppet, så dyker det plötsligt ner en stor jädrans ormvråk typ 7 meter framför oss och sliter upp en ca 1 meter lång huggorm från spåret. Iiiiihh!! Höll på att göra i brallan kan jag lova. När vi väl kommit i mål, jag börjat kunna hämta andan och jag började fundera på det som inträffat mitt framför näsorna på oss så blev jag mest bara tacksam för den gigantiska pippin som skrämde slag på mig då den införskaffade sin kvällsmiddag till familjen, för hade den inte gjort det hade kanske Allvar eller jag själv blivit ormbiten ikväll. Nu blir det grusvägarna som gäller för oss att springa på (de är betydligt mer lättöverskådliga än det misskötta elljusspåret) tills de där äckliga slemmslangarna ringlar ner i sina hålor igen. Uäck! Efter löprundan fick Allvar svalka sig. Stranden var upptagen, men sälhybriden i honom finner lösningar på det mesta när det gäller just att komma åt vatten. Varför inte trampa upp en liten öppning längs vägkanten en bit bort från stranden, exempelvis? Och har man inget gräs att rulla sig i efteråt så får faktiskt asfalt duga. Yeees. Såattehm... Nu ska jag kolla efter fästingar...
Yey! Nu är det bara att spotta i nävarna och på't igen. Har haft träningsuppehåll sen i fredags för att låta kroppen återhämta sig efter chockstarten, så ikväll testades det. Det gamla bältet från Hööks kan jag fortfarande rekommendera - men inte om man ska ut och springa, åka skidor eller liknande. Helt enkelt för att det kasar upp för högt. Men för långpromenader funkar det och det är fantastiskt skönt att ha händerna fria. Det ska sitta runt höfterna, inte under tuttarna eller runt halsen. Nu beställer jag ett Baggens med bensnören, så vore det väl själva f***n om det inte sitter på plats när vi är ute och springer. Blir galen av detta eviga glidande. Har dessutom fått sätta knutar på expandersnörena som metallspännena är fästa i. Höll på att få en riktig tjotablängare av just metallspännena förra gången på joggingturen så jag råkade snubbla till och tittade ner samtidigt som linan slackade till då Allvar reagerade på att jag höll på därbak. Inte mysigt nånstans. Dessutom lögn i helskotta att ens försöka hålla emot när Allvar drar på rejält framför när bältet som vanligt glider upp efter tre steg och sitter ovanför höfterna (eller ännu "bättre" - under tuttarna!). Adjö Hööks, hej Baggens. Helt värdelöst när det sitter såhär. Och
då har jag ändå puttat ner det. Igen. 3 km canicross att checka av. Alldeles för varmt och kvavt egentligen, men vi tog oss runt. Hela tiden med mantrat "Mind over matter!" på repeat i huvudet. Annars hade jag satt mig ner på närmsta stubbe och grinat. Låååren... Kroppen börjar bli trött, men än är det två dagars träning kvar innan den får ledigt. Sista kilometern försökte jag sträcka ut steget ordentligt, och jädrar vilken skillnad det blev på en gång! Svetten har lackat, men det kommer hur mycket jag än kämpar på med löpningen aldrig ens i närheten av hur jag svettas av cardioträningen. Nåja, den är ju mer allround för kroppen, så det är ju inte så konstigt. Hur som helst. Jag är grymt nöjd över att jag vann ytterligare en mental kamp mot mig själv ikväll då jag egentligen inte alls hade lust att ut och springa. Jag är så duktig så, haha! Allvar var trött han också på vägen hem, Det märks tydligt när till och med kopplet slaknar. Ja, ikväll gick han faktiskt vid sidan av mig - det händer typ aldrig utan kommando. Det obligatoriska tassdoppet efteråt fick vi skippa. "Stranden" var ockuperad. Jäklar skit. Allvar hade behövt vatten redan när vi kom i mål. Ska se om jag inte kan hitta ett bra ställe att lägga en rygga på nånstans vid start/mål så att vi kan ha med oss sånt. För det lär väl knappast gå att använda sig av "stranden" mer nu framöver om vädret håller i sig. Då plötsligt kommer folk minsann ut. Lyckligtvis hann vi ju med ett kalasdopp efter lunch idag. Gick ner och lät Allvar hoppa och dyka från bryggan bäst han orkade. Och SOM han njöt! Simmade runt som den sälhybrid han är och dök efter pinnar på botten. Roligast ikväll var detta. På vägen hem efter canicrossen. Ni som hängt med ett tag vet ju säkert att Allvar varit (är?) en tvättäkta skitnödig utfallshund. Kolla här: Det kan självklart komma ett utfall här och där, men vi är nog fasen snart i mål. Det är bara ett bekymmer - jag har ingen aning om hur jag gjort! Nu ska jag gå och lägga mig i duschen...
Först powerwalken med bentyngder i förmiddags, sen canicross ikväll. Mina ben är uppenbart förbannade på mig. Framför allt benhinnorna. De känns kan jag lova. Så imorgon blir det träning med "Jillsan" här hemma. Får ta det lite esay med benövningarna bara. Har ju bekymmer med knän och benhinnor sen 20 år tillbaka (och DÄR kände jag mig plötsligt lastgammal...) så det gäller att hitta rätt balans hela tiden. Överansträngning kan innebära noll träning under väldigt lång tid. Och det vill jag ju inte! Inte nu när vi just kommit igång. Fast, inte sen heller... Allvar fick köra lite sitt-stå och även lite LK1-träning under eftermiddagen. Så väl hemma efter canicrossen och stretchingen lade han sig i soffan och däckade. Jag tar det som att han varit hyfsat nöjd med dagen i alla fall. Beviset på att vi ännu en dag varit ute och skumpat runt fläsket. Vi avslutade i vanlig ordning med att Allvar fick dricka och doppa fötterna lite. Det är alltid lika trevligt att se honom efter att han fått jobba på lite. Den där trötta kroppshållningen som skvallrar om att "Matte, jag kommer sova gott heeela natten!". Efter badet gjorde han sina sedvanliga kullerbyttor och gnuggade runt med ryggen i gräset. Min underbara lille krokodil. Trodde dag 1 med ny 'diet' skulle bli pest, pina och plåga, men i och med att vi rört på oss en del under dagen så har jaghela tiden vunnit tillbaka kalorier att tanka upp med. Det gillas! Som sagt, ett vinnande recept för min del. Och tro't eller ej, jag har 160 kalorier kvar nu när dagen är till ända.
Som vanligt. Inledde dagen med att busa ute nån timme med snorvalpen och åbäket efter att frukosten intagits. Sen hade sambon vaknat efter sitt nattskift och tog med sig snorvalpen på en liten tripp (läs; snuset var slut). Passade på att duscha och när jag kom ut låg solen på mot fönsterna i köket och uscha vad de såg ut då!? Så ut med hink och trasa i näven och åbäket runt benen och putsa alla fönster på både bak- och framsida. Några fönster hann jag även ta invändig också. Flugbajset är nu ett minne blott för en stund. Under tiden bakade en chokladtårta i ugnen och tvättmaskinen jobbade på. Lagom tills tårtan var klar, rutorna putsade och tvätten redo för att hängas upp kom min mor och broscha och hälsade på. Färska jordgubbar hade de med sig. Mm... Fast snorvalpen rynkade på näsan, grimaserade lite och sträckte ut handen mot morsan med den mosade gubben i och tyckte att jag kunde äta den istället. Vem är jag att säga nej?... Lite bus och prat och en himlans god grillunch senare begav vi oss mätta så magarna stod rätt ut (i alla fall min) ner till "stranden" med Allvar och snorvalpen. Det var tomt på folk och bryggan hade de slängt dit, så Allvar fick plaska lite. Han skuttade i från bryggan som om han aldrig gjort annat, men han skuttade i alldeles för fort så pinnen jag tänkt att han skulle få apportera hann aldrig lämna näven. Upp och gör om. Och så höll vi på. Fick till slut hålla i honom i nackskinnet för att få honom att förstå att "Vänta lite! Jag ska kasta först!". Pigg på att bada? Näääeee... Riktigt skönt i vattnet var det, även för mig. För givetvis badade ju jag också, indirekt. Allvar rister sig alltid ½ meter ifrån mig, så det är som att snabbduscha vare sig man vill eller ej. Helt ärligt, hade jag haft badkläder med mig hade jag också badat. För det var verkligen jätteskönt i vattnet. Efter en stund kom en massa "supertuffa" småkillar och cyklade ut på bryggan och tvärslirade och hade sig, så då kände jag att näpp. Jag har ingen lust att bli kallad surkärring idag, så det är lika bra att vi drar oss undan. Några killar i gänget har en förmåga att tycka att det är skitfränt att slirstanna med så mycket sladd på bakdäcket som möjligt typ 1 meter ifrån Allvar ifall han skulle göra nåt (utfall har ju varit att räkna med då inte heller Allvar uppskattat det) och det gör mig vansinnig. Men idag blev det inga diskussioner. Skönt det, för mitt tålamod har varit i botten och vänt. Hemma igen var Allvar i stort sett torr, och vi satt ute på altanen och hade det bra. Käkade chokladtårta med grädde och färska jordgubbar till. Det har varit äckelvarmt hela långa dagen, så man har liksom inte orkat göra särskilt mycket. Åbäket tycker nog att min broscha är världens bästa klimaskin. Man visar upp sina bästa kelpiemanéer (hopp, skutt och boing-boing-boing) och då blir man klappad. Allvar står/sitter/ligger då snällt och njuter av uppmärksamheten. Slutar broschan så kommer kelpiemanéerna igen. Charmig cirkus, på sitt sätt. Men visst, det finns stunder när man faktiskt önskar att inte Allvar var such a kelpie, hehe. Samtidigt som min mor och broscha körde hemåt igen ikväll stack jag och Allvar iväg på canicross. Blev byrundan denna gången, 2,5 km. Men för att öka kravet på mig själv hängde jag på 0,5 kg runt vardera ankel. Tog inte särskilt lång stund innan jag började känna av hur stegen blev tyngre och tyngre. Vilket Allvar i sin tur märkte och lade i en högre växel i "mördarbacken" för att hjälpa till. Tungt var det och det kändes som om vi aldrig skulle ta oss runt när vi dessutom kom ut i fullt solsken. Men 14 minuter senare stod vi och flåsade utanför ytterdörren. Rätt nöjd med den tiden med tanke på att det inte var länge sen vi började med canicross. Stretcha och dricka och nu - vila! Tror jag kan känna mig ganska nöjd med dagen, trots allt. Allvar tokdäckade efter stretchingen. Lång varm dag med raskt avslut, hehe.
Efter att ha jobbat mina timmar och varit maxat frustrerad hela dagen för att sedan ha somnat själv under nattningen av snorvalpen kändes det som att det var dags att ta tag i... nåt. Selade på Allvar, hojtade till sambon att vi skulle ut och springa och sen stack vi ut. Fick lite snabbt klura ut en lämplig runda, och den visade sig vara längre än jag trott. Det var inte förrän vi kommit en liten bit hemifrån som jag registrerade de hotfulla molnen som började klumpa ihop sig över byn. Samtidigt som jag inte räds för att bli lite blöt som vill man ju inte att det ingår åska i paketet. 1 km powerwalk med avrastning till start och Allvar kändes lika fokuserad som jag själv kände mig. Då vet man att det går bra. Väl vid start hade jag glömt de hotfulla molnen och hade siktet inställt på att ta mig runt utan att stanna för att hämta andan. Nån gång måste man ju trots allt pressa sig själv för att komma över den där "smärttröskeln", och idag kändes det som att det var rätt tillfälle. Kunde inte haft mer rätt. 3 km senare hade vi inte stannat en enda gång. Faktum är att jag inte ens kände att jag gick in i "andra andningen", det bara flöt på. Inget spottande och fräsande eller flåsande och brölande efter luft. Bara lugn andning och jämna steg (om än något tunga än så länge). Himla härligt! Och frustrationen var som bortblåst - för en stund i alla fall. Allvar kändes ganska nöjd han också. Vi bygger ju upp konditionen båda två just nu, så vi tar det lite easy. När vi väl var i mål kändes benen halvmöra, men det hade inte gjort nåt om rundan var nån kilometer längre. Faktiskt. På vägen hem stannade vi till vid "stranden" så att Allvar fick dricka och svalka tassarna en snabbis, sen sakta mak den där kilometern hem. Just som vi kommit innanför dörren hemma öppnade himlen sig och regnet vräkte ner. Ibland har man tur! Imorgon blir det en lugn dag. Inget fys. Jag och snorvalpen är ensamma hela långa dagen, så tänkte faktiskt satsa på att träna på ordförståelsen kring "Stå" under kvällen när snorvalpen somnat (innan dess är det bus och mys med grabbarna som gäller). Det vill sig ju fortfarande inte riktigt där. Hoppas på att det blir en halvregnig dag imorgon. Det känns mer okej att slacka lite då, hehe. Dagens lärdom drog jag för en stund sedan. Stick inte ut och spring efter klockan 19:30 - natten blir lååång när man blir klarvaken av all energi. Så nu vet jag det tills nästa gång. Punkt. Igår kväll sades det att vi skulle få 15 grader och regn. Iiinte riktigt vad som mötte mig när jag klev upp ur bunkern efter jobbet. Dängvarmt, kvavt, strålande solsken och klarblå himmel. "Ooops!", eller? Så det är bara att vackert möblera om bland träningsplanerna. Igen. Såhär såg det trots allt ut efter 4 km i duggregn. Hur skulle det då se ut efter samma sträcka i denna värmen? Näe, vi får helt enkelt se om jag hinner rulla ut till denna träningsplats senare. Sambon måste ju trots allt åka iväg till sitt nattskift under kvällen, så det gäller att göra aftonen effektiv. På nåt vis. Men fysa ska vi. Det bara måste vi. Jag. Jag måste. Men nåt måste vi ju hitta på. Så trots att jag planerat att vi inte skulle delta på måndagspromenaden tycks det nu bli att vi dyker upp ändå. Är dock inte helt 100% överens med mig själv om detta, så innan det närmar sig så passar vi på att gå ner till "stranden" hela familjen. Så råttan får bada. Lite vattenträning i värmen slår aldrig fel. Rullade iväg till skogen utanför Kennel VB då jag vet att det är kalasväg att springa på där och att jag kan slappna av i "är det inte en lös hund bakom den där busken"-blängandet. Dessutom minimalt med upp- och nedförsbackar, vilket min pestiga kondition tackar för just nu. Så är det ju det här med att komma till start. Peppa, peppa, peppa är vad som gäller, för jag är oerhört skicklig på att pysa iväg på annat istället för vad som var tanken från början. Allt för att smita undan. Så lite uppvärmning för egen del som bestod i att dansa lite, luftjucka lite, testa olika löpstilar... Och fyfan vad glad jag är att jag funnit en bra grusväg utan bebyggelse, haha! Allvar fick värma upp genom att springa och nosa i lingonriset en stund. Svårt att komma på vad han liknar för nåt djur när han springer runt där, men hund är det då i alla fall inte... Han har väldans höga knälyft, Allvar. När han började se nöjd ut så gav vi oss av i rask promenadtakt. För att liksom "trilla in i joggen". Med andra ord - jag försökte fortfarande smita från mig själv. 4 kilometer senare. Så. Jobbigt. Allt annat är fucking lögn. Varför utsätter man sig?! Men ack så gott det känns när man väl ramlat in i duschen. Tyvärr var det inte riktigt slut här, utan vi hade ju själva uppletandet kvar. Men jag låg nog i alla fall i 5 minuter och bara hämtade andan. Marken har aldrig känts så skön förr... Allvar trodde nog att jag höll på att dö då han snällt kom och ville göra hjärt- och lungräddning á la kelpievis. Kan lova att det fick matte på fötter illa kvickt... Nu syns det att Allvar börjat muskla om sig en hel del. Grymt kul att se! Och bättre ska det bli. Regnet började falla redan under vår 2:a kilometer, men skam den som ger sig. Lite vatten dör man inte av. Inte krymper vi heller. Och Allvar gjorde fina uppletanden och kom in med alla pinnar. När ösregnet kom gav vi däremot upp. Det förde nämligen jättemygg med sig. En nöjd Allvar efter träning och stretch i hyfsat stökig skuff. Nog dags att städa bilen... By the way, har köpt vattenskål gjord för att passa i MIM-bur. Äntligen. Och jaaa vad nöjd jag ääär! Allvar också, som nu kan få fri tillgång till vätska under färd. Perfekt nu när värmen är här. Visste ni förresten att det är såhär det ser ut i bloggarna när sanningen bakom kameran kikar fram: Svettig, påsar under ögonen och 43756 nya rynkor. Grymt hot brud, eller hur? Haha!
Det kan se ut såhär. Det kan se annorlunda ut också. Tar här lite extra hjälp av honom i en av de tyngre uppförsbackarna. Att jag hojtar flera gånger på honom ("Dra-dra-dra-dra-dra!") är för att han när vi började med draget inte riktigt hörde om jag sa "Bra!" eller "Dra!". Men det löste sig enkelt såhär. Han vet precis vad som skall göras när jag börjar hojta and he loves it, hehe.
Spenderade en timme under förmiddagen med att "katt-och-råttta"-dra en sväng. Inte det minsta mindre tungt idag, men det det är så otroligt skönt att ha rört på sig innan lunch och snorvalpen sover bättre efter den friska luften. Han har kommit på en ny grej nu, Sid. Innan hejade han på oss genom höga tjut och en massa pratljud, nu sparkar han med hälen i pulkan och om jag tolkat det rätt betyder det "Fortare!". Phew! Inga dåliga krav han har, hehe.
Men det är knappt. Kan man få ett tydligare kvitto på att den egna konditionen är under all kritik? Oh-my-god så skitdålig den är! Måtte barmarken dröja, jag kommer ju bara orka springa 2 meter...
Precis vaknat i soffan, stel som jag-vet-inte-vad. Dags att dra på sig termokläderna och värma upp råttan. Klockan är slagen, byn sover - nu ska det dras i den nya snön!
Satte Allvar i dragselen, mig i bältet och snorvalpen i pulkan, och sen drog vi ut på en långrunda. Allvar drog mig och jag drog snorvalpen. Jobbigt för benen hela tiden, och svintungt för armarna i uppförsbackarna. Allvar jobbade bra, lyssnade på kommandona, var alert när det kom bil- eller personmöten och gav mig en sporre att ignorera bentongskorna. Påhejade av snorvalpen tog vi oss runt, och medan sambon tog hand om snorvalpen när vi väl kom hem så passade jag på att ge Allvar en välbehövd avryktning. Vårfället är här.
Ingen söndagspromenad med damerna idag, utan vi tog en egen repa rätt in i skogen lite senare under förmiddagen. Solen sken och visst var det härligt. Men det går inte att komma ifrån att man är lite mer på tårna när det kan lura halvtama skogsgrisar här och där. Det är inte fullt lika mycket frid och fröjd längre, tyvärr. Snacka om prima avelsdjur med tanke på hur fort de ökar i antal... Hur som helst, rundan var lös och ledig trots lite vakande ögon och öron från min sida. Just vad vi behövde starta dagen med. Solljuset bidrog till en lite piggare, fräschare känsla och det var ju inte en dag för tidigt. Enda träningen Allvar fick under dagen idag var hur man får soffkudden att bli som skönast att ligga på då en av mina bästa vänner kom och hälsade på och vi snackade en massa djupt, men ikväll blev det persondrag med back- och motståndsträning.
Träningen igår gick... bra. Över förväntan får jag nästan lov att skriva, eftersom jag var så fruktansvärt trött och med den gigantiska huvudvärk som o-roade mig med sitt sällskap. Lydnadsmässigt tog vi bara det där som liksom redan sitter rätt okej, fritt följ, inkallning, läggande och apporten. Med andra ord inte mycket som kan fela även om jag ju naturligtvis kan klampa i klaveret ändå. Men jag lyckades hålla mig på banan och få till ett riktigt snyggt fritt följ, en inkallning med fart och (något segt) rakt sättande, vi närmar oss att "Lägg!" får det att damma till i backen och inget tugg på apporten. Under kvällen, när få andra är ute, selades det på för drag.
|
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|