Men förr eller senare kommer ju ett litet bakslag. Idag började det hällregna strax efter att jag lagt spåret, och inte slutade det heller. Direkt efter spårstart flaxade Allvar runt all over the place och var mer sällan i spåret än utanför. Men. Vi tog oss fram till spårslutet efter några om och men och ett par "omtag", och vi tröstar oss med att vi haft en trevlig dag i övrigt. Lollo verkar tycka att det tar på krafterna att hälsa på gamle matte då det numera finns en snorvalp i huset också. Då måste man ju hålla rätt på svansen, hålla hårt i tuggbenet och se upp med vart ongen tar vägen hela tiden. Inte lätt för en gammal man.
0 Comments
Förstå då hur lugn jag hade varit inombords om vi hade möjligheten att bo alldeles intill mitt älskade blå. Men idag fick jag i alla fall återse det. Ännu en gång fylla lungorna med den salta doften och höra klucket från vågorna. Jag har havet i blodet, så är det bara.
Det kanske sticker lite i ögonen på nån, men regnet kunde inte kommit lägligare. Jag har så galet ont i magen efter all stress som varit och fortfarande är, och Allvar har gått så himla bra på rallyträningarna att jag tycker han kan få smälta det en stund och bara njuta av ledighet och märgben under tiden. Det är han lätt värd. Så istället roar jag mig med nostalgi samtidigt som jag försöker lära mig att redigera film. Resultatet ser ni här. Värsta proffsjobbet, haha!
Vissa vinklar är bara så totalt jäkla osmickrande att bli fotad i. När jag lade över bilderna på Lollo i datorn nyss upptäckte jag att han ser både glosögd och uppnosad ut. Herregud, what went wrong där liksom? Knappt jag vill lägga ut bilderna då jag inte tycker att de gör honom nån rättvisa alls och är av rätt dålig kvalité dessutom (fattar inte vad det är med kameran nuför tiden...), men ahh... Jag kan ju inte låta bli heller, haha!
Vi for dit idag istället. Pappa ringde och tipsade om billiga och bra skor med "inbyggda" broddar, så vi satsade på att komma iväg vid lunch och hoppades på att det skulle finnas ett par pjux kvar till mina små fötter. Och nog fanns det skor kvar alltid. 43:or och hela halleluja. Av en ren slump tog jag upp ett par på måfå som stod mitt i, och yeees! Det var 36:or.
Han blir snart 4 år och har en slags bockskäggsliknande prakt av visdomsstrån på hakan. Jag gillar dem inte alls. De påminner om hur fort tiden går och att han inte kommer hålla vår pakt om att han ska bli 37 år. Och när jag blir påmind om att Allvar blir äldre för vart år så blir jag brutalt påmind om att Lollo i år ska fylla 8. Herregud! När blev grabbarna så gamla?!
|
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|