Jag är idag oerhört självkritisk, och om jag inte ger 100% av mig själv i något jag engagerat mig i blir jag fruktansvärt besviken på mig själv, ibland nedstämd, och kritiken mot mig själv haglar. Nu har jag jobbat stenhårt på bl a just den biten, så det är inte lika illa som det en gång varit (jag ligger t ex bara på 3:ans växel på jobbet, vilket varit tufft att lära mig stå ut med då jag hellre ligger och slirar på 6:an). Men det finns ett ord som gör att jag brakar i brallan om det kommer upp på tal med mig inblandat - tävling.
Genast sätter min inre självkritiker igång och skriker mig i örat, och ända sedan jag började träna lydnad har jag haft en hård inställning mot mig själv; kan jag inte få 12:or på träning får jag inga 10:or på tävling. Second place is first looser, det är ingen mening att tävla om man inte vinner. Logiskt? Hm, njae? Men jag har lärt mig att det ibland inte måste vara logiskt.
Jag vet mycket väl att man kan tävla på skoj, att man kan göra det för att checka av hur man ligger till, etc. Men för min urbota dumma skalle funkar det inte så. Antagligen för att jag är trött på att höra hur kass jag är, eller för att jag inte vill känna så igen. Det är ingen som säger det till mig längre, men det klingar som ett ständigt eko inombords sen många år tillbaka, så det behövs inte.
Jag får varje träning ett regn av positiva ord om både mig och Allvar, och jag suger dem verkligen till mig. Men tyvärr väger de inte upp mot all kritik jag fått tidigare genom åren, och vad jag där och då upplevt. Jag hoppas på att kunna skicka den där "vågskålen" åt helskotta, men jag har en rätt bra bit kvar tills dess. Steg för steg tar jag mig närmre - just nu genom att utsätta mig för just tävlingsmiljöer av olika slag. När jag kan vistas i dem utan att bli stressad är det dags för nästa steg. Om det sedan bara handlar om att gå banan med Allvar efter avslutad tävling (vilket jag ju testat och höll på att springa ur mitt eget skinn) eller rent av debutera - det återstår att se. Men jag tänker inte pusha mig själv till något jag mentalt inte är redo för. Det får ta den tid det tar. No matter what. Och som det ser ut just nu har jag en hel vinter på mig att förbereda mig, jag har en hel vinter på mig att träna med Allvar så att jag själv känner att jag är nöjd, jag har en hel vinter på mig att hitta på en massa annat. Jag är envis och når i regel mina mål, även om det ibland kräver lite extra tid.
avliva en självkritiker inombords som blivit gödd i sisådär 27 år.