Dimman hade inte hunnit lätta när jag anlände till den plats där tävlingen skulle gå av stapeln. Riktigt mysigt att se hur folk anlände och plockade upp sina tält samtidigt som dimman höll sig envist kvar tills den slutligen inte hade något annat val än att ge vika för värmen. Banvandring för Medium som var första klass ut. Och så var de igång! Banvandring för Large. Betydligt fler deltagare, och jag som aldrig nånsin satt min fot på en agilitytävling noterade det sammanbitna fokus förarna hade när de först gick och sedan sprang banan under de 10 minutrarna de hade på sig. Självklart knäpptes det en hel del kort på I och Kira som är klubbkamrater med oss. Man kan ju lugnt säga att det går fort när kelpien här nedan startar först efter att föraren själv sprungit förbi de två första hinderna, för att sedan kuta om både förare och domare innan tassarna landat på hinder nummer 3 - balanshindret. Förmodligen käkat raketbränsle till frukost. Nej! Vänta... Det är ju en kelpie, haha! Matte fick använda lungorna lite för att få ner tassarna på kontaktfälten, men jag tror det gick rätt bra för detta ekipaget. Himla kul att se på, dessutom! Många av hundarna i agilityklass Large hade inget behov av att föraren hängde med under de tre sista hinderna, utan de hojtade bara "FRAAAM!!" och så gasade jyckarna själva i mål medan förarna kom 'eftersläntrande' allt vad benen bar. Hundarna i agilityklass Medium var lite mer "Matte/husse, var är du??" och snurrade en del. Många skratt blev det, oavsett klass. Dags för hoppklass Large. Det kändes tråkigt att lämna tävlingen redan efter lunch, men det är inte många timmar jag och sambon är lediga tillsammans denna helgen - då vill man ta tillvara på familjetiden. Så medan jag rullade hemåt höll jag tummarna för att de får lika strålande fint väder imorgon.
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|