Att det gått hund och människa precis där vi tränar verkade inte bekomma honom, och den där spyan hunden lagt alldeles vid vårt stängsel brydde han sig inte om över huvudtaget. Sånt som brukar kunna pocka på uppmärksamheten annars. Var nog bara jag som tyckte det var rätt äckligt, men så behövde jag väl kanske inte stå och glo på det heller. Smarthjärnan Lisa. Däremot tyckte jag att det var mindre kul att upptäcka att fot- och tasspår ledde fram till vår grind, vilket förklarade varför den var så konstigt upphakad. Så hakar liksom varken jag eller sambon fast den efter att ha haft den öppen. Nån har vandrat genom vår trädgård med hund i släptåg. Men vem? När? Och varför??
Hur som helst, alla pinnar kom in i fina avlämningar och han skyndade till min sida igen för nytt skick. Blev nästan lite snopen när han efter sista pinnen i just den rutan fick bollen, han var verkligen inställd på att leta idag, haha! Det ät mattes råtta det.