Någon frågade mig om jag någonsin kommer förlåta, men nej. Det kommer jag inte. Jag kommer varken glömma eller förlåta, men jag tar erfarenheten med mig och lär mig av den. Något jag vet att jag vinner hästlängder på. Det är många som anser att man "måste" förlåta för att kunna må bättre. Jag är av annan åsikt. Jag behöver ingenting som jag inte vill - i detta fallet handlar det inte heller om att inte vilja, utan om att inte kunna. Så länge jag håller mitt samvete rent kan jag må bra igen.
Nu går vi långa rundor och det händer att varken han eller jag är särskilt sugna på att vända hemåt utan bara vill fortsätta gå trots att det bränner under fotsulorna. Ja, ni vet, såna där rundor då man kanske borde ha packat den stora sopptermosen så att man kan pausa och fylla på energi lite då och då. Förvisso så är det ändå inga flera mil långa rundor vi går (som mest går vi 1-1½ mil per runda), jag rusade ner nästan 20 kg på väldigt kort tid i somras och är därför fortfarande lite nedsatt i kondition och muskler, men vi jobbar på det och för varje vecka som passerar så ökar uthållighet och energi. Och det är helt underbart att känna hur det vänder. Jag har satt som mål under våren 2017 att både Jörgen och jag ska komma i bättre form (det gäller att sätta rimliga mål), och vi gör det här tillsammans. Det blir så mycket roligare då.