Gav oss ut på en eftermiddagsrunda i det fina vädret. Halvvägs bultade och bankade det i min fot, så vi pausade vid busshållplatsen. Inte hade jag koll på klockan, så ett, tu, tre så satt vi mitt i ett virrvarr av brummande bilar, gnisslande och smällande släp, hästar som slog i en transport, lastbilar som släppte på gasen, skolskjutsar som stod och väntade, andra bussar som släppte av nyblivna sjundekladdare (vad tuff man var i den åldern!?), folk som passerade, katter, och så vidare, och så vidare. Började nästan fundera över om det var så att vi på nåt vis förflyttats till nån annan by, för sån här liv och rörelse är minsann inte jag van vid att det är här. Allvar däremot, han verkade inte ha vistats i annan miljö, nånsin. Han lade sig ner på sidan och slocknade. Kikade upp nån gång ibland. När en dam kom fram och började prata med honom for han ju dock upp och fick en godis. Damen frågade mig först om det var okej, och samtidigt som jag svarade att en liten bit går bra så varnade jag henne för ett visst studs i benen hos herrn. Mycket riktigt fick hon sig en avslätning utan att behöva böja sig ner, varpå hon skrattade och klappade honom bakom örat). Konstigt att han älskar folk? Sid var helt fascinerad av alla fordon och människor, så han satt mest tyst och tittade. Tills han började gnägga som en häst. Och fortsatte med det i en kvart. Som jag skrattade. Mina underbara knäppgökar till grabbar.
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|