Men så när jag känner mig såhär fruktansvärt sprudlande optimistisk gör jag det som jag brukar göra när jag bara vill skita i det vi gett oss in på. Jag googlar. Och letar. Och söker. Och finner. Snubblade in på en blogg vid namn Golden Days där det skrivs väldigt tydligt, positivt och kul om rallyt så att till och med min trötthjärna kan ta till sig en hel del. Och det bästa av allt - filmerna! Som ni ser på filmen nedan så är det liksom såhääär det ska se ut när man kan grejerna och inte virrar runt som en påtänd höna som jag gör, haha!
så vi fortsätter att försöka få in att följa händerna.
21:45 Uppdatering.
Wohooo! Ikväll lyckades vi nog fasen få till det en hel del med "händerföljandet". Tog till mig när A sa att hans övertända intresse för träningen ju möööjligen kan bottna i att han inte tränat seriöst på ett bra tag, och nu bara vill en enda sak - MER!! (Tror ni jag slog mig själv i huvudet när hon lade fram det för mig, haha!). Så vi tog det easy med massa klapp och kli längs revbenen för att dämpa men ändå berömma, och dodisbelöning som inte fanns på mig (varken i ficka eller näve) men ändå lyckades komma farande varje gång det gjordes rätt. Funkade ju helt perfa! Trött, men mycket nöjd matte som nu ska avnjuta kvällsmackan med dreggelsjuk hund jämte. Något sen macka då stackars snorvalpen har feber och vaknar jätteledsen stup i ett, men ack så god.