Du måste mena allvar! Du måste säga ifrån! Du måste berömma mer! Du måste ta tag i honom! Du måste vara mer positiv! du måste låta honom leka med andra hundar! Du måste ställa ut honom! Du måste...
Du får absolut inte ta tag i honom! Du får inte låta honom leka med andra hundar! du får inte låta honom skälla i bilen! Du får inte...
Det sämsta jag kunde göra i det läget gjorde jag - jag köpte hem lass med böcker och plöjde igenom (vad jag skulle ha gjort var att fortsätta köra på hos den instruktör vi var hos, lätt att se i efterhand). Kände mig som en urusel hundägare som inte kunde få ordning på det (enligt författaren) mest självklara, att jag hade en hund som var ett yrväder hur jag än gjorde och självförtroendet jag tidigare känt genom träningen med Lollo försvann ner i botten. Jag lade träningen på hyllan för att få ett break rent mentalt från min egen kravställning på mig som hundägare, och när jag väl vågade mig på en kurs igen var det en klickerkurs. Det lät lite kul och en kompis lyckades övertala mig att ta steget.
Visst var den givande, jag kan inte säga annat. Jag blev gladare av att tvinga mig själv att tänka positivt, och vi nådde framsteg fort inom trick, konster och ren lydnad. Men sen var det ju det där med resten. Sånt där som man kan kalla för vardagsliv. Där trick och konster inte riktigt hör hemma. Jag förstod inte alls hur jag skulle kunna kombinera det där med att enbart uppmuntra positivt med att sätta gränser och ramar och att ställa krav, för jag begrep inte hur jag skulle säga ifrån om det behövdes. Och behövdes gjorde det för Allvar är inte dummare än nån annan och insåg ju självklart fort min begränsning och började ta för sig. Och där stod jag.
I våras fattade jag. Polletten trillade så äntligen ner när jag fick det uttalat till mig väldigt kort och sammanfattat, och då blev det ju så förbannat självklart att skammen brände på kinderna likt 7:e gradens brännskada och jag ville bara rulla tillbaka tiden och börja om från början igen. Att jag dessutom litar på personen som sade det till mig tror jag bidrog till att det gav extra effekt och verkligen fastnade.
Sära alltid på träning och fostran!
Under min pestiga graviditet där jag tvingades ner totalt i aktivitet lärde jag känna honom down to the bones i lugn och ro och utan att jag kände några som helst krav på mig (utom att jag själv jagade på mig att jag skulle aktivera mer). Jag hade liksom inte tid med det innan eftersom jag sprang runt som en yr höna för att vara alla till lags. Och det var en fullständigt underbar hund jag hittade, och jag är ruskigt ledsen för att det skulle ta så lång tid innan jag insåg vad det är jag har.
Idag vet jag vart jag har honom (även om jag inte alltid kan förklara hans beteenden med ord) och jag vet när det behöver styras upp med fostran eller bättras på med ren träning. Jag har lärt mig att plocka det bästa från allt jag hör, ser och har läst (numera köper jag inga böcker) och jag är evigt tacksam för att jag haft de instruktörer jag har haft då jag nu förstår hur frustrerande det måste ha varit att försöka träna mig och råttan.
I framtiden då? Vi ska fortsätta vara glada och yra på vårt egna lilla vis (dock inte som tidigare grava förvirring), vi ska fortsätta lattja, gå kurser och köra vårt race - ingen annans. Jag har slutat lyssna på alla "know hows" som tycker en himla massa hela tiden och om allt, och jag har lärt mig att identifiera hur attityden hos de jag hellre söker råd hos ser ut. De vet dessutom vilka de är då jag håller mig till ett väldigt begränsat antal.
Ja, det är såhär det sett ut. Jag tycker inte själv att det är nån vidare vacker syn, men jag har å andra sidan sett aldrig påstått mig vara nåt jag inte är. Ingen är perfekt, och jag törs stå för att jag inte är det. Det gör mig jävligt bra, haha! Ännu bättre är att jag törs lära av mina misstag, och då blir jag ju näst intill perfekt. Tänk, så det kan gå. Och Allvar? Han är inte heller han perfekt. Men i mina ögon är han, alltid. Och det är huvudsaken.
Med nästa hund tar jag med mig denna lärdom, oavsett vad det blir för ras - en vinst mitt i allt grå.