Lade ett spår på ca 200 meter och bjöd på en del utmaningar. Bland annat övergångar som såg ut som följer; gräs --> grus --> oanvänd grusväg --> högre gräs. Det var inte heller vidare blåsigt idag, så jag passade på att lägga spårstarten på öppen gräsmatta. Tänkte att det var dags att Allvar fick bekänna färg så att vi inte lallar på i för enkla spår. När spåret väl låg på plats susade jag tillbaka hem och kikade lite på kultfilm medan sonen sov middag. |
Väl på plats efter promenaden visade det sig att vi skulle få mörkerspåra igen. Spännande! Denna gången visste jag ju att det enda jag kunde få i nyllet var granen där spårslutet fanns. Spårstarten hade jag lagt vid en lyktstolpe (för att hitta dit själv igen, hehe), så vi hade ju faktiskt ljus på 30% av spåret ändå. Allvar lät ungefär som om jag klämde honom i en dörr om och om igen innan jag gav honom spårkommandot, och fyinihelahelvete vad han drog på! Insåg inom de första 3 metrarna att min enda uppgift i detta spåret var att lägga mig på tvären över linan och bromsa allt jag kunde. Han svävade ut rejält när övergången gräs -- >grus kom och nån hade troligtvis rastat sin jycke just över spåret, men efter 10-15 sekunder hade han hittat spårkärnan igen och det bar av med samma styrka och hastighet och ljudeffekter igen.
Idag var han bara så fruktansvärt taggad att jag tänker kalla det hela för katastrofspår. Men jag har fått ett bra humm om vart han befinner sig, vad vi (läs; jag) måste jobba vidare på och nu lägger vi det bakom oss och gör aldrig mer om det. Underbart! Älskar såna utvecklingssamtal med mig själv.