Men vi skippade spårlinan. Att ge honom 10 meter att kräka till sig på fann inte i min mentala plan, utan jag tog fram två reflexkoppel. Exakt samma modell och längd, bara i olika färg. Fäste det i halsbandet och sen ner in mellan frambenen och upp vid vardera sida (som på bilden). Allvar som fått lukta lite på kattmaten jag hade som spårslut fattade direkt vad som var i görningen och började gasa på när jag plockade med kopplena då vi närmade oss spårstarten, men efter att ha fått sitta och lugna sig lite och jag gett kommandot "Spår!" samtidigt som jag visade ner honom hände nåt. Nåt jäkligt positivt och himla skittrevligt.
Han satte nosen i spårkärnan och behöll den där under hela spåret samtidigt som han hade samma fina fokus hela vägen. Vinkeln tog han på millimetern vilket aldrig hänt förr då han brukar gena dem och vid spårslutet var jag så glad att jag kunde börjat lipa. Oj vilken kick! Imorgon ska vi träffa T och Agnes och träna lydnad vid rastgården, och där ska jag baske mig lägga ett långt hårdspår med ett par vinklar då det är perfekt mark för det där. Så får vi se om detta var en engångsföreteelse eller om han faktiskt kan komma att fatta att man inte behöver dra på med jetmotorn utan det är trevligare att faktiskt spåra noga. Jag håller tummarna och hoppas på att bråken i linan snart är ett långdistansminne. Typ.
Tanken idag var att jag skulle åkt och hälsat på snorvalpens mormor och morfar med mina grabbar, och om inte så skulle jag hjälpt till att röja där nya BK ska ligga. Men i förrgår gick luften ur mig fullständigt och jag har fått tänka till och planera om. Göra kravlösa smågrejer där lite energi går åt och mycket energi rinner till. Allvar har med andra ord fått vila idag. Känns verkligen skittrist och faktiskt som ett mindre nederlag, men att rasa igenom väggen igen är inget alternativ. Så lite hundträning imorgon och sen hoppas jag på att jag är fit for fight när ny vecka börjar på måndag igen.
Trevlig kväll, y'allers.