Sen kan jag villigt erkänna att även om jag tycker det är för himla otäckt med elastiskt grejs i vanligt koppel så blir känslan i kroppen ändå skönare när Allvar exempelvis tvärstannar för att dra in typ 3 kg grus i nosen då en löptik har passerat eller nåt, och jag ska hinna stanna hela barnvagnsekipaget - vilket ju tar 3-4 steg. Med andra ord är det både plus och minus. Allvar verkar inte tycka nåt alls. Trodde han skulle vägra gå ut i sin knallrosa sele, men han struttar gatorna fram som vanligt. Jag kan alltså härmed dra slutsatsen att, jo. Hundar är färgblinda. Haha!
Underbart skönt och oerhört uppskattat!