Strax innan det var dags att avsluta frågade instruktörerna om det var nån som ville gå banan igen, och jag kände att jo, vi behövde få lite jäkla upprättelse efter katastrofen vi utförde första gången vi gick den (trots att jag gick den när jag satte ut skyltarna och sedan gick den en gång till för att rätta till skyltarna, så kunde jag fasen inte komma ihåg vad skyltarna betydde när det väl var dags att gå den tillsammans med Allvar). Hör hur en av instruktörerna säger till de andra att "Då tittar vi andra på medan Lisa går banan!" och plötsligt befinner sig mina axlar i öronen. Shiiit, shit-shit-shit!! Publik?! Mina icke-befintliga tävlingsnerver klämmer ur mig ett "Det är det här (publiken) som gör att jag inte kan tävla!", andningen kommer aldrig djupare än ner till adamsäpplet - men samtidigt vägrar jag backa ur. Tittar på A som står vid starten, tar ett djuuupt andetag (låg nog i klass med den inandning jag gjorde innan jag klickade på "Rätta" när jag skrev upp för körkortet, haha!) - och så startade vi.
Instruktörerna har nämnt att det är KM i höst och en av dem har tyckt att vi kan ställa upp där för att vänja oss vid lite publik (tror det nämnts tävling för mig och Allvar vid varje kurstillfälle nu faktiskt, haha), men gaaa-haaa... Håller på att göra en laddning i brallan bara nån nämner ordet tävling just nu. Vet att det är mycket som spelar in just nu och som får de icke-befintliga tävlingsnerverna att krylla ihop sig likt bränt hår, men fatta vilken utmaning det hade varit. Jag kan inte förneka att jag blir lite småsugen. Faktiskt. Vi får se hur långt vi kommit till hösten, och ställer vi upp så får jag väl se till så att vägen till toaletten är röjd innan vi startar, hehe.