Första varvet på banan blev - i sann Lathundsanda - ren uppvärmning och jag testade köra honom i selen. Nej. Det gick inte alls. Allvar är lika körd på det där med rätt utrustning vid träning som jag, haha! Att dessutom agilitygruppen tränade samtidigt och Allvar var laddad över trädtopparna gjorde det inte precis lättare att försöka kommunicera med honom. Inför andra varvet fick han på sig "rymmarkopplet" (dvs ett retrieverkoppel) och hej hoppla! Bara att han känner att han får på sig ett halsband gör enorm skillnad. Runda två gick hyfsat och jag fick direkt koll på vad jag ligger minus på. Japp. Jag. Inte Allvar. Förarmisstag, kallas det. Min kommunikation behöver ryckas upp med rötterna och skakas om så att den vaknar. Allvar lyssnar duktigt och gör sitt bästa, men även där märks vintervilan av. Dessutom måste vi göra nåt åt trängandet, för där går många poäng. "Trill över litet pälshinder" är ju tyvärr inget moment. Än i alla fall..? Tredje varvet var grymt i jämförelse med de tidigare två, och efter det bröt vi. Så jäklars glad över att vara igång nu, vilken kick det gav! Och Allvar? Herregud så busig han blev! |
runt i shorts och linne på träningarna!