Idag tog jag med snorvalpen och Allvar till mina föräldrar. Jag, grabbarna och snorvalpens mormor packade ganska snart fikaväskan och drog iväg på en långrunda till sjön i skogen. Eller... Före detta skogen får man väl säga numera, då de kapat ner en massa för att bygga nya "lyxvillor". Mina grabbar är alla väluppfostrade och kan dricka fint. Och det var en uppskattad vätskerefill. Min fina, fina, fina, fina, fina, fina, fina Lollo. Man ser nu i ögonen att det börjar bli en gammal man av honom, och samtidigt som jag finner det extra vackert (minus för gegget i ögat...) så gör det lite ont inombords. Och så är jag där igen, tar ut sorgen i förskott. He's still very much alive, Lisa! Lollo vaktade fikat noga som bara den. Allvar? Han var avis på snorvalpen som fick gå ner till vattnet och plaska. Sådär lite lagom avis. Liiite avis. Typ grön av avund. Typ "pip-gnäll-yl-jag-dör-snart-om-jag-inte-får-bada-jäkla-surmatte"-avis. -"What? Fanns det banan med?! Och det säger du först nu?!" Blåsippan, så otroligt vacker - när man väl hittar den. Ååår sen sist vi sågs. Supertack för denna underbara utedag!
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|