Senaste tiden har jag lagt energi på att belöna framåt, efter rådet jag fick från P. Det är effektivt, ja. Det dröjde dock inte länge innan jag insåg att den träningen inte var optimal (Allvar hoppar mot belöningen och har noll koll på vart han landar) när jag har barnvagnen med mig, och det är framför allt då jag måste kunna träna. Så jag hittade på en egen liten grej strax innan maginfluensan slog till och slog ut. Och håll i hatten vad duktig han är på att gå fint i koppel sen dess!
Det jag gjort är att jag insåg att jag är boven (förnekelse är mitt andranamn), att jag inte är tydlig nog med vad jag vill. Efter den insikten tog jag tag i mig själv och lade upp en plan på hur jag vill att våra promenader ska se ut. Svaret där är ju rätt enkelt - trevliga! För när det känns som om armen sakta tänjs ut, då är det inte längre trevligt.
Kommande barnvagnsfri promenad påbörjade vi projektet. Allvar skulle sluta gasa iväg så fort vi kom utanför dörren, och han ska hålla sig vid mig tills jag säger att det är okej. Fotposition är absolut inget krav (jag särar alltid på vardagslydnad och övrig lydnadsträning), men han ska absolut inte flänga och fara omkring som en fladdermus på speed. Med andra ord kom kravet redan vid ytterdörren - skärp dig! Det tog en upprepning. Allvar som är bortskämd med att ha fått bete sig i 5 år blev rätt snopen och såg ut ungefär som om han sålt smöret och blivit rånad och nerklubbad för slantarna när han upptäckte att han plötsligt blev satt på prov. Jag ville dock att han skulle "göra fel" så att jag fick möjligheten att visa honom hur jag vill att det ska se ut, och jag behövde ju inte vänta jättelänge. |
Detta har vi sedan fortsatt göra alla promenader, långa som korta, och jag ställer även kravet att han inte ska dra när han får gå fritt i full koppellängd. Gör han det stannar jag till och inväntar att han ska lägga av (kan då även använda rösten för att få honom att vakna ur sin "måste-inhalera-varenda-fläck"-bubbla). Om kopplet är 180cm långt, fläcken som doftar så gott är 220cm bort - då funkar det inte att försöka dra matte bort dit. Jag väger mer än dubbelt så mycket och har därmed mer att sätta emot. Slutar han dra och tar kontakt är belöningen att få lukta på just den där fläcken.
Grejen med denna "egenpåhittade metod" är att jag kan använda både benen och rösten när jag håller i barnvagnen. Det handlar på intet vis om att jag skulle sparka varken på eller mot Allvar, utan att jag helt enkelt sätter upp foten framför honom när jag ser honom ta det första steget i ökad takt, det krävs alltså att jag hela tiden ligger före honom i planeringen - what else is new?
För min del handlar det även om att jag funnit något där jag känner att jag kan vara konsekvent i alla lägen, oavsett var vi är eller om jag har barnvagn med mig eller ej. Vilket i sin tur leder till att jag alltid är lika tydlig för Allvar.