Lagom tills tårtan var klar, rutorna putsade och tvätten redo för att hängas upp kom min mor och broscha och hälsade på. Färska jordgubbar hade de med sig. Mm... Fast snorvalpen rynkade på näsan, grimaserade lite och sträckte ut handen mot morsan med den mosade gubben i och tyckte att jag kunde äta den istället. Vem är jag att säga nej?...
Lite bus och prat och en himlans god grillunch senare begav vi oss mätta så magarna stod rätt ut (i alla fall min) ner till "stranden" med Allvar och snorvalpen. Det var tomt på folk och bryggan hade de slängt dit, så Allvar fick plaska lite. Han skuttade i från bryggan som om han aldrig gjort annat, men han skuttade i alldeles för fort så pinnen jag tänkt att han skulle få apportera hann aldrig lämna näven. Upp och gör om. Och så höll vi på. Fick till slut hålla i honom i nackskinnet för att få honom att förstå att "Vänta lite! Jag ska kasta först!". Pigg på att bada? Näääeee... Riktigt skönt i vattnet var det, även för mig. För givetvis badade ju jag också, indirekt. Allvar rister sig alltid ½ meter ifrån mig, så det är som att snabbduscha vare sig man vill eller ej.
Hemma igen var Allvar i stort sett torr, och vi satt ute på altanen och hade det bra. Käkade chokladtårta med grädde och färska jordgubbar till. Det har varit äckelvarmt hela långa dagen, så man har liksom inte orkat göra särskilt mycket. Åbäket tycker nog att min broscha är världens bästa klimaskin. Man visar upp sina bästa kelpiemanéer (hopp, skutt och boing-boing-boing) och då blir man klappad. Allvar står/sitter/ligger då snällt och njuter av uppmärksamheten. Slutar broschan så kommer kelpiemanéerna igen. Charmig cirkus, på sitt sätt. Men visst, det finns stunder när man faktiskt önskar att inte Allvar var such a kelpie, hehe.