Igår gjorde vi det som troligtvis är bland det jobbigaste man kan göra - vi tränade passivitet! Det gick - i vanlig ordning - bättre för jycken än för matten. Jag fick bekymmer redan under tidig eftermiddag och satte igång att "baka" med sonen när jag egentligen skulle ha softat runt i mjukisbrallorna och lekt med lego. Nåja. De blev goda. Och gigantiska. Och efter att ha ätit ett par stycken såna har jag kanske till slut lärt mig dricka kaffe (sonen fick måtta kaffeblasket som skulle i. Det var tydligen väldigt roligt att ösa med det där måttet...). Eller nej. Det lär aldrig hända. Även om jag många nätter när jag ska upp kan känna att jotack. Det hade behövts. | Efter att ha snurrat i hela huset stuvade jag ner grabbarna i reflexmunderingarna, och så drog vi ut. en timmes promenad som avslutades med passivitet uppe vid busshållplatsen. Med perfekt tajming rullade A upp med bilen och kom ut och snackade lite med oss. Allvar ville så hemskt gärna hälsa, men icke. Och vad vill man som kelpie då? Hälsa ÄNNU MER!! Massa beröm och gotta då han insåg att man inte måste älska sönder alla som kommer fram. Efter en liten stund kopplade han av och lade sig. A ska fråga sin 'gubbe' P om han kan tänkas vilja hjälpa oss i spåret, så håll tummarna åt mig nu! Hade varit sjukt kul. |
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|