Det var inte bara värmen jag till slut fick upp i kroppen igår. Jag fick även världens dunderförkylning som jag kämpat mot hela dagen idag. Gnistan av energi har känts ungefär som ett levande ljus som gett sig på att testa scuba diving. När jag nös för 23:e gången i rad på jobbet kikade ena kollegan fram bakom spiltväggen och undrade om jag skulle sätta nytt världsrekord. Urk... Panodil är min bästa vän just nu. Tröstade mig själv med en ny tidning och lite plockgodis. Vet att man ska passa sig för den typen av godis i flunsatider, men jag är redan halvdöd så vad kan bli värre? Har dock inte orkat varken bläddra i tidningen eller tugga godis - så synd är det om mig! |
Allvar? Well, till synes verkar det inte gå nån nöd på honom. Det snöar ute, så han har intagit sin plats i soffan. Han har legat och sovit tätt intill den stunden jag varit hemma. Lite surt känns det både med förkylning och väderlek då jag vill lägga spår, men ja, ja. Det är nån annan som vill annorlunda. Och efter den där lunginflammationsgrejen har jag lärt mig att ta även förkylningar seriöst och inte bara vräka på med jobb och aktiviteter. Spårskogen finns - förhoppningsvis - kvar även när jag blivit frisk igen. Även Blobben i stallet höll sig nära hela tiden jag jobbade. Typ som om han fattade att jag mådde som en avfallsrest och ville stötta upp. Ja, jag säger då det. Vad vore livet utan hundar i det?... Tomt! |