Även om ni kanske skiter i det så sporrar det mig att se såna här töntiga bilder. Jag är för hemmablind och alldeles för kritisk för att se resultaten när jag tittar i spegeln. Plötsligt känns det mödan värt att svettas som en gris på vardagsrumsgolvet när jag kämpar med att klara mitt livs första push up med 90 grader på armbågarna, bolla med hantlarna och allt vad det nu är jag håller på med. Jag ställde mig på vågen för ett par veckor sen och insåg att nej, jag kommer inte fixa målvikten till utsatt datum. Men det är skitsamma. Kroppen är många % starkare än för ett år sedan och bara det är ju guldmedalj!
Visst kunde jag ha krabbat med dieter (vilket jag ju också gjort periodvis) för att bli av med det där överflödiga fettet som lägger sig som en muffintopp över byxlinningen ruskigt fort, men jag har insett att det inte är min grej. Jag rör på mig, tar i rejält till och från, och behöver mat därefter. Punkt. Och får jag lågt blodsocker vill inte ens jag vara nära mig. Så jag äter. Vad jag vill, när jag behöver. Däremot mindre. Och nyttigare. Jag skippar t ex pizza och sånt och väljer fisk när vi äter ute. Jag är ingen modell och kommer aldrig nånsin heller att bli, så jag äter. Och är glad. Och mår bra. Bortsett från foten som är killing me...
- för jag kommer äntligen i dem! Med marginal.