Så slår det mig att det kan vara köldkramp. Värmer tassen i handen och vad händer efter bara ett kort ögonblick? Åbäket rusar iväg till matskålen och sveper sin torrfoderfrulle på sedvanliga 3 sekunder. Allvar har aldrig nånsin förr fått köldkramp, så jag antar att det var därför den tanken slog mig sist av allt. Men Stora geten av Amsterdam vad nervös jag blev på en endaste gång. Phew!...
Fördelen med att bo som vi gör är att Allvar kan vara ute i trädgården så mycket han vill, även vintertid. Det är bara att öppna dörren. Lite varning för att man kan bli lat dock, men det funkar bra nu när vi har snorvalpen och inte kommer ut så fort. Idag släpptes han som vanligt ut för att göra morgontoalett medan vi vaknade till och förberedde frukost, och när det var klart så släppte jag in honom för att han skulle få sin torrfodersfrulle. Men det stämde inte riktigt. Alls faktiskt. Allvar som brukar fara in genom dörren som en virvelvind och sprattla iväg till matskålen likt en kalv utan koll på sina långa ben och som släpps på grönbete lufsade in och satte sig. När jag började gå gick han efter och haltade nåt så vansinnigt på vänster bak. Katastroftänket daskade till mig i bakhuvudet att han säkert sträckt sig, stukat sig eller rent av gjort sig än mer illa. Han ville knappt stödja på benet alls. Klämde och kände men ingen reaktion utan fortsatt kraftig hälta.
Så slår det mig att det kan vara köldkramp. Värmer tassen i handen och vad händer efter bara ett kort ögonblick? Åbäket rusar iväg till matskålen och sveper sin torrfoderfrulle på sedvanliga 3 sekunder. Allvar har aldrig nånsin förr fått köldkramp, så jag antar att det var därför den tanken slog mig sist av allt. Men Stora geten av Amsterdam vad nervös jag blev på en endaste gång. Phew!...
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|