Medan vi stod och väntade på vår tur fick Allvar dille på bruksstegen som stod där och bara såg inbjudande ut. För den som inte vet så kan jag meddela att Allvar egentligen är en apa. Han älskar att klättra! Och varför inte klättra lite på stegen när man ändå bara står och glor? Well, jag tyckte inte det var fullt lika bra idé med tanke på att Allvar även brukar tendera att skada sig under sina infall att hitta på nåt skoj, så det blev lite "Jävla surkärring... Men du är bra ändå!"-respons när jag talade om detta. Typ. Och istället för att klättra på stegen skulle han istället nagga mig i hakan. Medan jag stod upp. Då måste man hoppa. Ojsan... Det var säkert inte uträknat, haha! Denna underbara kelpieglädje. Och den som sade till mig under Allvars första år att jag aldrig skulle klara av att få den (och jag citerar) "ack så stirriga" Allvar att sansat ta sig över olika hinder (t ex bruksstegen) - eat dust! Både stegen och A-hindret är sååå inga problem.
Näe, denna kursen på 8 tillfällen har bara susat förbi. Vi har verkligen haft skitkul och tightat till oss så som min grundtanke var. Siktar in oss på en fortsättningskurs och att jag ska rucka loss nån av mina stelopererade tävlingsnerver, så kanske vi kan starta? Kunde ju vara kul. Faktiskt.