Kursavslutning - tiden har gått för fort!

15/5/2013

Har haft en - för mig - väldigt märklig känsla i kroppen hela dagen. Jag kan nog ärligt våga påstå att jag aldrig känt så förr. Så när jag åkt till BK för att ta den sedvanliga promenaden innan kursens sista tillfälle drog igång så lyckades jag äntligen identifiera vad det var. Inte ångest. Inte oro. Inte uppgivenhet. Bara glädje. Lycka. Kärlek. Och ren glädje. Det var stort och nästan överväldigande, och jag tror minsann att det smittade av sig på Allvar som under kurstillfället blev väldigt "pratig" och fick extra mycket glimt i ögat.

Tipspromenaden resulterade i 8 rätt på 10 frågor (woop, woop!), och efter uppvärmning så gick Allvar riktigt bra. Det var jag som var så uppe i det blå att jag snurrade till det och gjorde "tysksvängen" istället för "helt om" och lite. Men det var grymt svårt att fokusera med allt bubblande inombords. och även lite frustrerande, eftersom jag inte vet varifrån känslorna kommer. De bara överrumplade mig i eftermiddags. Men! Jag njuter av dem. Har ju till och med svårt att fokusera på annat just nu. Men i alla fall. Bortsett från att alla hundarna nosade väldigt mycket på gräset under hela banan (teori; rävkiss) gjorde alla jättebra ifrån sig, och det var så roligt att se de mindre herrarna verkligen vakna och tycka det var kul. Mattarna hade blivit filmade sist och sett att de behövde "barnsla till sig" mer och jäklar vilken skillnad det blev! Vilka teamwork!

Medan vi stod och väntade på vår tur fick Allvar dille på bruksstegen som stod där och bara såg inbjudande ut. För den som inte vet så kan jag meddela att Allvar egentligen är en apa. Han älskar att klättra! Och varför inte klättra lite på stegen när man ändå bara står och glor? Well, jag tyckte inte det var fullt lika bra idé med tanke på att Allvar även brukar tendera att skada sig under sina infall att hitta på nåt skoj, så det blev lite "Jävla surkärring... Men du är bra ändå!"-respons när jag talade om detta. Typ. Och istället för att klättra på stegen skulle han istället nagga mig i hakan. Medan jag stod upp. Då måste man hoppa. Ojsan... Det var säkert inte uträknat, haha! Denna underbara kelpieglädje. Och den som sade till mig under Allvars första år att jag aldrig skulle klara av att få den (och jag citerar) "ack så stirriga" Allvar att sansat ta sig över olika hinder (t ex bruksstegen) - eat dust! Både stegen och A-hindret är sååå inga problem.

-"Bara klättra lite stege? Snääälla..."

Mer tryck i honom i fritt följ idag. Kan ha berott på att det var svalare. Jag intalar mig själv det i alla fall, så jag inte börjar noja. Så nu har jag ett ungefärligt klockslag för när det är okej temp ute för att träna så att vi ligger på rätt nivå. Gott. Då kör vi på!

Näe, denna kursen på 8 tillfällen har bara susat förbi. Vi har verkligen haft skitkul och tightat till oss så som min grundtanke var. Siktar in oss på en fortsättningskurs och att jag ska rucka loss nån av mina stelopererade tävlingsnerver, så kanske vi kan starta? Kunde ju vara kul. Faktiskt.