Allvar skulle kunna äta oss ur huset om han bara tilläts. Förmodligen hade han tuggat i sig huset också, av bara farten. Så för att han ska få känna nåt som går att likna med mättnad har jag ännu en gång börjat riva i morötter i hans fodergivor. Det är inget han bangar för att inhalera samtidigt som foder och medicin försvinner ner i gapet, det är ju bara det att det tar mig lite längre tid att rodda foderskålen. Under tiden håller jag på att bli knäpp. På riktigt. Jag svär. På riktigt. |
Allvar sätter sig.
Allvar tar ett steg fram och sätter sig.
Allvar tar ännu ett steg fram och sätter sig.
- "Allvar, sätt dig, stanna!"
Allvar sätter sig.
Allvar kasar sittande ett steg bakåt.
Allvar kasar sittande ännu ett steg bakåt.
Allvar ställer sig upp.
- "Allvar, sätt dig för f..!"
Allvar sätter sig.
Allvar snappar efter låtsasflugor.
Allvar tar ett steg fram och sätter sig.
Allvar kasar sittande två steg bakåt.
- "Allvar, sätt dig!"
Allvar sätter sig.
Allvar ställer sig.
Allvar sätter sig.
Allvar snappar efter ännu fler låtsasflugor.
Allvar hoppar upp och pussar matte på kinden.
Allvar dansar vid mattes vänstersida.
- "Allvar, S-Ä-T-T D-I-G!!"
Allvar sitter som ett ljus och inväntar sitt 'varsågod'.
'minutrar' är ibland fruktansvärt intensiva.