Ytterligare ett år är vi sist i byn med att slänga upp det där krimskramset i fönsterna, men ikväll gav jag ytterst motvilligt efter och plockade faktiskt fram julstjärnorna. Förmodligen främst för att jag är så himla uttråkad. Vid för mycket vila har den där gigantiska myrstacken i röven en tendens att ganska snabbt blossa upp. Och det har blivit väldigt mycket vila, särskilt idag då jag och grabbarna var ensamma hemma och vi råkade sova bort 3 timmar mitt på dan. Ooops... Imorgon har jag satt sambon på att fixa väggrejerna så att gardinstängerna sitter på plats igen, sen åker väl även de där röda gardinerna upp. Julsugen? Näe. Inte nåt vidare. Rörigt jobbschema som leder till att dagisplaneringen blir svår. Där tar det liksom stopp och jag tappar all jullust. |
Tänkte gå en runda med grabbarna innan idag, medan det var ljust ute. Jo, tjena. Halvvägs upp till affären, sen trodde jag att jag var på väg till himlen. Lungorna känns helt otroligt små både vid minsta ansträngning och kyla, blir helt slut av ingenting. Stånkade upp till busshållplatsen, satte oss där och vilade i 10 minuter, sen var det bara att ställa sig på hälarna och åka kana hela vägen tillbaka hem igen. Himmel vad besviken jag var - och är! Jag tröstar mig med att det verkligen är snorhalt ute. Och då är skaderisken vid fys för hög - i alla fall med vårt facit. Vet inte hur många gånger under vår korta runda jag höll på att försvinna ner bakom vagnen, slutade räkna efter 9. Och då har jag ändå dobbar. Snö må jag älska, men ishalka?... |