Labben kommer hela vägen fram och verkar bli överraskad av att Allvar försöker klippa den över nosen just som jag lyckas få tag i selen och dra honom bakom mig, varpå labben ger "svar på tal" och blir grisig även den och för några sekunder viner det vita huggtänder runt benen på mig. En situation jag vet inte går att bara "promenera ur". Så jag trycker in Allvar bakom mig och håller honom där och blockerar med kroppen labben från att komma fram. Till slut lyckas jag dämpa Allvar såpass att han bara låter som en trasig köttkvarn samtidigt som jag försöker skapa avstånd till labben som gång efter annan helt enkelt bara ska fram.
Sen känns det som att jag gick igenom hela jädra checklistan jag fått från andra som "kan allt" (efter tidigare mer aggressiva/våldsamma incidenter där Allvar varit måltavlan) för att skapa avstånd: - Jag vrålade "Stanna" och stampade till allt jag kunde i marken för att skapa avstånd. Ingen reaktion, den ska bara fram. - Jag sparkade i marken mot den samtidigt som jag vrålade "Gå hem!". Ingen reaktion, den ska bara fram. - Kastar kättingen jag har liggande vid fötterna mot labben. Ingen reaktion, den ska bara fram. - Jag blåser upp mig allt jag kan och vrålar åt den samtidigt som jag går mot den (med Allvar bakom mig). Ingen reaktion, den ska bara fram. |
Efter en lång stund (som säkert egentligen bara handlar om 3-4 minuter) hör jag ägarna i trädgården längre bort. Såg hur de räfsade löv när vi passerade strax innan och först nu har de alltså uppmärksammat att deras hund har stuckit ut och att det skälls och väsnas en liten bit bort.
Kommer de då ut och hämtar sin hund? Ber de om ursäkt? Neeej, neeej. Matte står och ropar och visslar glatt borta från bortersta hörnet i trädgården vilket deras hund skiter alldeles perfekt högaktningsfullt i. Det är tydligen det här som "Jag har bra inkallning på min hund" betyder för folk. Efter att ha hört dem ett flertal gånger och genom buskagen sett att de inte ens gör en antydan av att vilja komma ut och hämta sin hund och kolla vad som hänt tar jag i från tårna så att det säkert klingade vackert över hela bygden, "MEN HÄMTA HUNDEN DÅ FÖR HELVETE!!!!". Först nu får husse fart under fötterna (efter lite påhejning från frugan), men bara tillräckligt mycket så att det är styrfart. Labben snappar upp att husse är på väg och börjar röra sig hemåt igen, varpå jag och Allvar faktiskt bara gick. Att ta en diskussion med den andra hundägaren när jag är uppretad? Knappast konstruktivt. |