Minsann, vi har fått se solen!

Det ni! Det har inte varit ofta vi sett den här i krokarna, så det har bara varit att stuva ner sig själv och sonen i vinterkläderna, på med täcket på Allvar och så ut. Om man hunnit vill säga. Oftast har den hunnit segla vidare innan vi hunnit sticka näsorna utanför ytterdörren. Men ett par gånger har vi haft turen med oss, och då har vi i regel varit ute tills den inte orkat lysa nåt mer.

Idag har vi dock haft oflyt. Solsken hela långa förmiddagen, men precis snorhalt av svartis överallt utom på grusvägarna. Så det blev inget vidare långa promenader eftersom alla grusvägarna här förr eller senare innebär att man måste ut på just asfalt. Och att trilla dit och slå sönder sig är inte riktigt min plan sähär nära inpå jul och nyår. Inte för att det vankas fester som kan konkurrera med Nobelmiddagen, men i alla fall. Vore trist att hamna i gipsvagga liksom. Så när Allvar och jag har möjligheten så tar vi en tur ut i skogen istället. Halt när man trampar runt bland stenar och trädstammar, så det får man helt enkelt undvika och försöka hitta små stigar till mossan. Och väl där, då jäklar kan man gasa! Det är inte ovanligt att jag kommer hem med nystämplade nerver i händer och armar, blåmärken på benen och annat smått och gott efter våra rejs och allt bus.

Allvar har blivit en riktig mysskit och vill vara nära typ hela tiden. Och inte kan man väl låta bli att gosa? Tänk, det är bara när jag ser bilder på honom som jag ser hur grå han blivit om nosen. Det märks minsann inte att han börjar bli äldre, inte nånstans. Herregud vad denna hund betyder mycket för mig. Gör nästan ont i hjärtat att tänka på det. En bättre hund kan man inte få tag på. Eller jo, Lollo. De två är som salt och peppar i mitt liv - utan tvekan!

Igår kom det faktiskt lite snö. Med betoning på lite. Så lite att det inte ens lade sig på marken, utan landade på marken, Allvar och mig som jätteblött vatten. Typ. Trist. Var precis att jag hann fota Allvar när han hade fått lite som inte smälte bort direkt i nacken. Resten av den promenaden retade jag honom lite för "dalmatinern". Han såg inte så nöjd ut, hehe.

Nu ska bara öronen rensas, klorna klippas och pälsen kardas igenom (igen och igen), så är även Allvar julfin och redo för de lugna festligheter som väntas med familjen.