Under långrundan mitt på dagen stötte vi på ett litet roadkill som fick mig att ta ett sånt där litet tremetersskutt rätt upp i luften. Har gått och tänkt på annat hela dagen och liksom glömt av mig och vad jag håller på med, så när den plötsligt låg mellan fötterna på mig susade jag upp en bit i skyn med ett yl. Med tanke på hur många huggormar jag sett detta året så veeet man ju aldrig...
Vi gick en halvtimmes runda i tron om att det tagit längre tid än det gjort, så medan de andra tränade på gräsplanen vid bilarna när vi var tillbaka igen så satt jag och Sid och fikade lite. Hemma igen var det bara att natta Sid och Allvar nattade sig själv i sin koja.