Efter en stund ringer veterinären till husse och säger att 2 av de 3 blodprovssvaren är okej, men att det 3:e ser konstigt ut så de måste kolla upp det vidare. Husse frågar om de satt dropp och gett antibiotika, svaret är nej. Ytterligare en stund går och sedan ringer telefonen igen. Husse svarar och får nu beskedet ingen hundägare vill få - Rex är död. När husse frågar om de hann sätta dropp och ge antibiotika kan man inte ge ett rakt svar och husse åker dit direkt. Han kräver att få ut Rex journal, men får till svar att "Vi har inte hunnit redigera den än". Till slut får han med sig både Rex kropp och journal hem, och Rex lämnas vidare för obduktion. Både husse, H och S vill veta vad som legat bakom och om något kunde gjorts.
Det visar sig under obduktionen att Rex drabbats av akut magomvridning. När man sedan läser behandlande veterinärs journal står det att det att Rex "uppvisar att han är trött och vill in i sin bur". En hund som vet att den håller på att dö går undan. Man kan även räkna ut att det tagit Rex 4 timmar att dö. Veterinären har alltså haft 4 timmar på sig att upptäcka att buken var spänd, söva och öppna. De har haft 4 timmar på sig att rädda Rex, men istället har de stängt in honom i en bur helt obehandlad, lämnat honom ensam i rummet och möjligen kikat till då och då för att sedan hittat honom död. Och vilken fruktansvärd död det måste ha varit...
Rex är - tyvärr - inte den första hunden att drabbas av ett ack så tragiskt öde på denna klinik trots att man kunde gjort en insats och med stor sannolikhet kanske räddat hundens liv. Men ska det behöva bli fler?! Jag har även hört att man medvetet undanhåller information från hundägarna så att de kan fatta beslutet om de vill ge hunden behandlingen eller ej. Ägarna har helt enkelt inte ens fått veta att behandling finns och man chansar och ser om hunden överlever utan. Varför?!
Och när ska man börja acceptera att hundägarna som kommer in med sina sjuka eller skadade djur behöver bli väl omhändertagna, även de? Ett pedagogiskt bemötande i en såpass stressad och ångestfylld situation är A och O. Man ska inte få en dörr i ansiktet eller kalla handen när man försöker prata med personalen.
Våra tankar går till husse med familj samt H och S med familj. Det måste kännas helt fruktansvärt att förlora sin vän på detta sätt, och jag hoppas innerligt att det på något vis sker en förändring på denna djurklinik. Efter att Allvar och jag var där då han skadade tassen och jag fick det bemötandet jag fick och Allvar blev behandlad på det vis han blev öppnade det mina ögon för stället. När jag har frågat vänner och bekanta om deras erfarenheter så är deras kritik benhård.
Jag har förstått att H och husse ska på möte med klinikchefen (tror jag det var), men frågan är vad som kommer sägas. Eller ännu större fråga - vad som kommer göras. Kommer detta sopas under mattan så som man gjort med tidigare anmälningar?