Idag gick det hur bra som helst - tills vi var ungefär halvvägs. Då kom fel hund för nära bakom Allvar och vagnen, och genast blev han skitnödig. Till slut ruttnade även jag och grälade lite på honom och han skärpte sig. Men så kom samma hund för nära igen bakom oss och så var det igång igen. Och nu var Allvar så uppe i gasen att han betedde sig skitnödigt mot alla som kom nära - enligt honom. Och det var bara att plocka ner honom på jorden igen.
Jag blev bara så... Ledsen är fel ord att använda, men less. Jag försöker hela tiden hålla avståndet till övriga - påstår nu inte att jag är perfekt och fläckfri själv då även jag bommat - men jag kan inte utveckla ögon i nacken. Och jag kan väl känna att de som går bakom faktiskt kan hålla kollen framåt och se till så att de inte kommer för nära, så som vi framför håller koll framåt. På det viset blir det ju en avståndskedja som faktiskt funkar.
Vissa hundar funkar det väldigt bra med för Allvar och har alltid gjort. Men vad andra hundägare måste förstå är att det är långt ifrån alla hundar Allvar funkar med. Och funkar han inte med den, då ska avstånd hållas. Detta har talats om gång efter annan vid samlingarna, både av mig och av andra. En nonchalant attityd eller "Min hund är så snäll" funkar inte. Och det är ju inte särskilt schysst att "träna" sin hund mot utfallshundar genom att gå nära oss i dessa lägen. Jag har funderat på att sätta en gul rosett i kopplet, men jag tror det har föga effekt (kanske främst för att folk inte vet vad det betyder). Bäst effekt har hans munkorg i metall haft, men jag vill inte (läs; vägrar) sätta den på honom i onödan - vilket jag anser detta vara. Det är ju så enkelt löst. Avstånd. Imorgon är det dags för kvällspromenixen i centrum, men för tillfället får folk ursäkta - jag är inte det minsta sugen.