När det väl satt (hö-hö-hö) började jag med att ta ett steg framåt. Kontakten skulle finnas kvar hela tiden och han skulle sätta sig så fort jag stannade. Minns tyvärr inte hur jag hackade upp detta. Därefter började jag att gå ett par steg till, vända och vrida och hela tiden med samma krav. Kontakt och position. Så höll vi på - länge! Dessutom i väldigt många olika miljöer, allt från helt ensamma på nån timmerväg till ICA's parkering vid "rusningstid" - om man nu kan kalla nån tid för det där vi bor, hehe. Men oavsett vilken störning vi hade så var målet detsamma - bibehålla kontakten.
Jag har heller aldrig börjat med att gå i "normaltakt", utan går väldigt sakta. Hunden måste då tänka till mer (i Allvars fall lära sig tygla sig själv och sin energi) för att bibehålla position, det "krävs lite mer" av den. När jag sedan ökat upp till normaltakt i fotgåendet så har hunden glatt hängt med och orkat hålla ihop under transporten. Dessutom är det lite svårare att hoppstarta i sakta mak, vilket Allvar har en tendens att göra och som vi hela tiden måste träna på att han inte ska göra. Svårt att förklara och vi är lååångt ifrån några mästare.
Skulle du ställa frågan till Allvar skulle förmodligen svaret bli tre ledord "Dodis, lek, positivt!" med betoning på dodiset. Att ha en bra men lugnande belöning (dvs näring) på en hund med motor är vad som funkat för oss i de moment där fart inte är av vikt, vi har lekt in momenten och all inlärning hålls positiv då det är just inlärning. Jag har väldigt lätt för att ställa för höga krav för fort och då gäller det att själv kunna inse det och direkt backa och göra om.
Men oavsett hur man än må träna med sin hund för att lära in moment, se till att det är roligt! Både för dig och hunden. För när man har roligt har man även rätt energi. Och har man rätt energi - då ger hunden en det där magiska lilla extra. En helt fantastisk känsla.