Men jag fattar inte vad som hänt. Eller jo. Det vet jag ju. Alldeles för väl. Jag har inte rört tillräckligt på mig de senaste 2 månaderna. Tydligen. Uppenbarligen. Kondisen har sjunkit ner genom isen och typ förbi jordens mittkärna och vidare ut på andra sidan. Bilden må vara gammal vid det här laget, men den talar ack så mycket sanning. Så när vi kom hem efter nedvarvning och hela faderullan och Allvar var genomstretchad så satte jag igång med cardio. Hej hoppla! Yogabollen for över vardagsrumsgolvet och Allvar och sonen efter i full karriär. Tänkte i mitt stilla sinne att "Vaddå träna?!", men samtidigt vet jag att det bara är att bita ihop. Jag ska vara i form igen om ett år, för det är då jag bestämt mig för att satsa.
| Men jag har förstått att jag har nåt som arbetar mot mig hela tiden och som irriterar mig nåt så fruktansvärt - latmasken. Den växer sig större med åren, och den är baske mig inte lätt att strypa. Speciellt inte en dag som denna, dagen efter. Aaaj, vilken träningsvärk i utsidan av låren! Men det är bara på't igen och jag har just kört ett oerhört knappt pass med Jillsan. |