Fick mig ett par (uppskattade) mentala kängor i röven av T som gjorde att jag snabbt lade om fokus på vad vi skulle hitta på ikväll. Det har inte gått som förväntat de senaste gångerna då Allvars fokus varit nån helt annan stans, och det har gjort att jag känt mig oinspirerad som attans. Men ikväll tog jag tag i den biten och ställde betydligt högre krav på honom än nånsin tidigare. Inget nosande i backen, inget "Ska bara kolla på vad de håller på med där borta..." eller annat jädra trams. Skärpning och räta på ryggen, liksom.
Och hallå i lådan vilken enorm skillnad det blev! Plötsligt vaknade den lyhörda sidan av honom och han stoppade ner långfingret i fickan. Matte ville visst nåt!? Med andra ord så fick själva banan bli lite lidande, men å andra sidan sett så har vi nog inte haft så pass bra kontakt tidigare som vi hade ikväll. Fick korrigera några gånger, belönade på sekunden när han tog åt sig av det och jag märkte på en gång av det gensvar jag fick att det var detta som behövdes. Att jag styr upp, menar lite jäkla allvar, ställer krav och ser till att fullfölja. När slutade jag med det?? |
Känner mig betydligt mer peppad efter ikväll än jag gjort på ett tag. Kanske har jag burit på förkylningen ett tag också utan att det brutit ut, det brukar ha en tendens att göra mig less. För att inte tala om hur less jag är när det väl brakat loss... Men det blev lite nytändning ikväll, och sånt är härligt! Kändes gött att få ventilera ut lite om hur tankarna gått de senaste dagarna, och att få höra allt positivt. Ibland blir man helt enkelt bara alldeles för dum för att fatta vilken pärla man har.
Det var inte jättekul att köra hem, även om det var vackert.