Laddade upp med en härlig promenad i solskenet. Allvar hade bråttom, bråttom hela vägen. Fåglarna kvittrar lite här och där och det känns som att våren kanske kan tänka sig vara på väg. Samtidigt väcker det dubbla känslor. Jag hade velat vara så himla mycket bättre på att nyttja snön, stärka Allvar och få in draget inför våren. Nu är våren snart här, vi har varit odugligt dåliga på draget i vinter. Tack och lov har Allvar ändå blivit stärkt, och musklerna är på plats igen. Men att ha mage att ändra kroppsform sådär snabbt var ju inget bra, nu passar ingen av våra Kenjanselar på honom längre, haha!
Lydnad när vi kom hem. Sambon hade tagit med sig snorvalpen på en liten miniutflykt, så jag riggade kameran på trappen och nyttjade den numera helt isfria uppfarten att traska runt på. Är dock noga med att aldrig kliva över den osynliga gränsen till grannens halva då h*n tydligt markerat vad h*n tycker om detta. Men i alla fall. Allvar var pigg och på't idag, så det blev mycket bromsande. Sakta, sakta i fritt följ och fokus på att inte fladdra ut och behålla kontakt. Ställandet sket sig fullständigt, vi får backa tillbaka till start - igen! Gaaah!
Läggandena blev sneda till en början, men när jag av misstag råkade sula honom i ansiktet då jag ju fortsatte framåt när han slängde sig mitt framför fötterna på mig så lade han sig rakare efter det. Jag erkänner, det är fruktansvärt frustrerande att man aldrig vet om han kommer lägga sig snett eller rakt. Men farten i själva läggandet börjar i alla fall rätta till sig.
Inkallningen fulade jag mig på. Lurades och ropade andra ord och lade in ett "Kom!" - och såklart han kom. Men det är ju inte det han ska lyssna efter, och det vet han. Herregud så många gånger vi tragglat detta. Blev faktiskt lite förvånad över att han bommade på den.
Hemskt nyttigt att filma, för hujedamig vad jag ser många dumma grejer - hos mig. Jag går så lite naturligt med vänster arm som är fysiskt möjligt, det är många kroppssignaler och blablabla. Bättring, bättring. Och jösses så korta steg jag tar! Det känns inte som att de är så korta som de visade sig vara på film. Märkligt. Och uppenbarligen har inte förkylningen velat släppa taget än... Håller på och laddar upp filmerna för att bjussa på våra missar, men ack, det tar sååå lång tid...
Läggandena blev sneda till en början, men när jag av misstag råkade sula honom i ansiktet då jag ju fortsatte framåt när han slängde sig mitt framför fötterna på mig så lade han sig rakare efter det. Jag erkänner, det är fruktansvärt frustrerande att man aldrig vet om han kommer lägga sig snett eller rakt. Men farten i själva läggandet börjar i alla fall rätta till sig.
Inkallningen fulade jag mig på. Lurades och ropade andra ord och lade in ett "Kom!" - och såklart han kom. Men det är ju inte det han ska lyssna efter, och det vet han. Herregud så många gånger vi tragglat detta. Blev faktiskt lite förvånad över att han bommade på den.
Hemskt nyttigt att filma, för hujedamig vad jag ser många dumma grejer - hos mig. Jag går så lite naturligt med vänster arm som är fysiskt möjligt, det är många kroppssignaler och blablabla. Bättring, bättring. Och jösses så korta steg jag tar! Det känns inte som att de är så korta som de visade sig vara på film. Märkligt. Och uppenbarligen har inte förkylningen velat släppa taget än... Håller på och laddar upp filmerna för att bjussa på våra missar, men ack, det tar sååå lång tid...
Ställer mig frågande till hur man inte kan älska den där nunan...
RSS Feed