Läggandena blev sneda till en början, men när jag av misstag råkade sula honom i ansiktet då jag ju fortsatte framåt när han slängde sig mitt framför fötterna på mig så lade han sig rakare efter det. Jag erkänner, det är fruktansvärt frustrerande att man aldrig vet om han kommer lägga sig snett eller rakt. Men farten i själva läggandet börjar i alla fall rätta till sig.
Inkallningen fulade jag mig på. Lurades och ropade andra ord och lade in ett "Kom!" - och såklart han kom. Men det är ju inte det han ska lyssna efter, och det vet han. Herregud så många gånger vi tragglat detta. Blev faktiskt lite förvånad över att han bommade på den.
Hemskt nyttigt att filma, för hujedamig vad jag ser många dumma grejer - hos mig. Jag går så lite naturligt med vänster arm som är fysiskt möjligt, det är många kroppssignaler och blablabla. Bättring, bättring. Och jösses så korta steg jag tar! Det känns inte som att de är så korta som de visade sig vara på film. Märkligt. Och uppenbarligen har inte förkylningen velat släppa taget än... Håller på och laddar upp filmerna för att bjussa på våra missar, men ack, det tar sååå lång tid...