I måndags kände jag mig piggare än på rätt länge, bara lite småfrusen. Men det var inte varmaste dagen på året heller, så inte reflekterade jag över det inte. Sonen var feberfri men hade sin ögoninflammation, så det fick bli korta rundor med Allvar. Sen på kvällen slog det till. Jag trodde jag dog. Och slutet var nog väldigt nära faktiskt. Om jag får säga't själv. |
Var på HVC med sonen igår och det kändes bara som en enda lååång dag som aldrig tycktes gå över. Gick och lade mig redan vid 19:30, mådde då snuskigt illa och hade världens huvudvärk. Spyhinken blev min sängkompis. Inatt vaknade jag och var helt övertygad om att någon smulat sönder mina smalben med ett järnrör. S-m-ä-r-t-a! Men nej. Det är förkylningen som tydligen satt sig i benhinneinflammationen. Feberfrossa, huvudvärk och världens halsont - så har dagen sett ut idag. Allvar visar matte att han tycker att detta suger genom att vara extra skällig och extra-extra "på". Men när gensvaret uteblir kommer han rätt omgående och lägger sig jämte (läs; på), drar djupaste sucken och somnar. |
Hussen är inte fullt lika nära döden som matten (enligt matten, bör tilläggas), så med honom kan man i alla fall försöka busa lite. Strumpan är en återkommande favorit. Hos Allvar. Inte för hussen. Han piper till lite då och då och påstår att åbäket nyps i tårna. Bah! Sonen klibbar fortfarande igen i ögonen hela tiden och rinnsnuvan fortsätter, men han verkar förbli feberfri. Skönt det. Däremot är det inte aktuellt med dagis så länge ögonen är som de är, så vi blir hemma hela veckan. Staaackars Allvar... |