Skräpet i kroppen drabbar tyvärr inte bara mig, utan även t ex hundträningen. Detta då jag bland allt annat har väldigt ont i ländryggen. Det gör det svårt för mig att snubbla fram i spåren, det är omöjligt att köra canicross och det är ärligt talat ganska motvilligt vissa dagar jag över huvudtaget tar på kopplet på Allvar och går en rejäl långrunda. Detta för att jag vet att jag kommer bränna så enormt mycket energi på att hantera smärtan som kommer efteråt. Jag har idag bokat in mig hos en tredje läkare inom ett annat landsting, och förhoppningsvis är det en läkare som lyssnar och kan ha en diskussion med mig som patient istället för att hålla en monolog likt de tidigare. För jag är ganska övertygad om att om läkaren bara lyssnar och vi kan diskutera - då kommer vi vidare.
Så om ni tycker det är dåligt med träningsinlägg sen en tid tillbaka - nu vet ni varför. Jag gör så gott jag kan och jag har bra dagar då jag kan skutta över stock och sten som en stel gasell (det är ungefär så vig jag är i vanliga fall ändå...), liksom jag har dåliga dagar då smärtan sätter fullständigt stopp efter att jag gjort mitt arbetspass. Men deprimerad? I-c-k-e!