Gick en halvtimmesrunda med bägge grabbarna innan jag valde Lollo som försten ut att plocka sitt spår. På vägen till spårstart insåg jag att jag omöjligt skulle kunna övertala honom om att utföra denna aktivitet hur jag än hade gjort. Jag hade kunnat stå på händer iförd lila rymddräkt med en gigantisk plyschsäl i munnen samtidigt som jag pruttat turkosa elefanter medan jag bönat och bett - om inte Lollo har lust så gör inte Lollo. Så är det. Så när vi väl kom till spårstarten (bara den lilla promenaden gjorde mig svett. Han ville verkligen inte ut och knalla...) visade jag på honom, men när han gav mig en blick som talade om för mig att om det var nån som skulle sätta nosen mot backen och plocka spår så var det ta mig tusan jag kopplade jag istället loss och lät honom springa lite fritt medan jag gick och hämtade spårslutet. |
andning är av förkylningen just nu. Det är fetsynd om mig!