Klockan var sent, snorvalpen hade somnat i bilen och det var bara att lägga in honom i spjälan på en gång, packa ur bilen och börja ringa runt. Jättegratis att ringa veterinärer under helger, men vad gör man inte? Första veterinären jag talade med var trött och nonchalant men gav tre direktiv; 1) tempa 2) duscha av 3) försöka kolla igen. And so I did. Tempade 38,7 så det var lugnt, duschade av och även det var lugnt. Sen skulle jag kolla. Det var inte lugnt. Och till min stora fasa upptäcker jag att han inte bara har ett litet "skrapsår" på tassen, utan att det även sticker ut nåt från det. Omöjligt att avgöra vad då det låg inkapslat i en varblåsa och att punktera den hade kunnat innebära betydligt högre infektionsrisk.
Ringer den klinik typ 11 mil bort som är den enda som har nattöppet och kan ta emot. Vi blir ombedda att linda tassen, sätta på mussla och komma in med honom så fort vi kan då det kan vara en benpipa som sticker ut. Mys-mys... Och så var det ju det där, vem ska köra? Snorvalpen sov, jag hittar som en jävla kratta i den delen av landet (dessutom endast varit med på Mollys avlivning på den kliniken sommaren när jag var gravid, så det var ett tag sen) och sambon har aldrig varit ensam med Allvar hos veterinären. Och Allvar har ju sin rädsla för just veterinärer vilket gör att han blir väldigt svårhanterad.
Allvar ville - föga otippat - följa med in i undersökningsrummet, och den manliga veterinär som vi nu står framför är allt annat än trevlig. Vilket leder till att Allvar så fort han kommit upp på bänken börjar stressmjälla (väldigt ovanligt för honom) och bete sig flyktigt. För att kunna hantera honom över huvudtaget vet jag sen innan att de måste ge honom lugnande och talar därför om att detta bör göras under så lugna former som möjligt då han redan har överjävligt tråkiga erfarenheter av veterinärer sen tidigare. Nattens veterinär visar med all tydlighet att han struntar i detta och kör sitt race och vrålar på Allvar att han ska vara lugn (bra taktik där hörru...). I vanliga fall hade jag valt att avbryta, krävt en annan veterinär, osv, men i detta läget kändes det inte som att jag hade nåt val. Tyvärr. Så på 40 sekunder sabbades all hanteringsträning - igen. Tack, tack. Idiot.
Men vad hittade veterinären då? Tack och lov ingen benpipa som kikade ut, men han höll med om att det 'för ovana ögon' mycket väl kunde se så ut. Särskilt med varblåsan runt - som han för övrigt fick jobba med för att punktera. När han klämt och känt lite valde jag att fokusera på Allvars framvagn och ansikte istället för att inte spy (Allvar är sen en stund tillbaka nu i dimmornas land, men jag är tydligen kvackmagad som trött). Efter en liten stund harklade veterinären sig och jag vänder mig om för att se vad han vill. En pinnbit. En fucking pinnbit! Luften gick ur mig och spänningarna med den. Tröttheten sköljde över och jag blev bara så fruktansvärt glad för att det inte var värre. Det är självklart hög infektionsrisk med tanke på hur och var den satt och hur länge han gått med den utan att vi sett eller fattat, men inget är brutet.
Om ni undrar hur snacket gick medan jag var där och medan Allvar blev undersökt och fixad? Ja, ungefär så som jag beskrivit - inte alls. Jag har sällan varit med om en veterinär som engagerat sig så extremt lite i det ekipage den träffar (enda frågan jag fick var "Hur hände detta?", sen var det tyst i rummet övrig tid), särskilt inte gällande "akutärende" då detta trots allt är stressande både för hund och ägare. Jag är med andra ord kritisk. Men samtidigt känns det lite som, skit samma. Allvar är "lagad". Vi kom hem runt 01-snåret och jag har fått springa ut med honom ungefär en gång i halvtimmen pga urinläckaget, men han kommer ju bli bra. 1-2 veckors vila och enbart koppelrastning. Han har dock fått vistas i den inhägnade delen av trädgården på egen hand (med vakande ögon på sig) då han vill sitta/ligga i solen och vila.
I och med att han är överjävlig på att lura/få av sig/ta sönder kragar oavsett storlek och modell så är det mussla som gäller nattetid och när vi inte kan ha honom under uppsikt. Och jag tror helt ärligt det är det mest skonsamma rent stressmässigt för honom då han blir ett mindre vrak av kragar men kan koppla av bättre i musslan. Även om han inte uppskattar den... I och med att han måste ha den såpass mycket en tid framöver gick jag ut i boden och hämtade in den gamla plastmusslan istället för den med metallkorg. Lär ju vara skönare för honom att sova i.