Det sägs att olyckorna kommer i tre. I don't buy that shit. Vi har haft oflyt i 6 år nu. Och självklart har påsken i år inte varit något undantag från det som nuför tiden är regel för oss...
5 Comments
Med övergången till nytt foder kommer det följder. I vanliga fall kanske gaser eller risig kista, sämre eller bättre päls eller what ever. I vårt fall har det blivit lite rundare om magen. Så idag blev det skogsfys för åbäket. Som om han tyckte det var pest och pina...
Idag tog vi bilen till dagis. Inte av lathet utan för att Allvar och jag efter att ha lämnat av snorvalpen begav oss vidare ner till rastgården. Som vanligt stod den helt öde, och Allvar sprang glatt runt och nosade och nosade.
Allvar har alltid varit min lilla skugga, men nu tycker jag nästan att det är "värre" än vanligt. Vart jag än ska så snubblar jag över honom. Sätter jag min nånstans så är han där och ska gosas. Absolut mysigt, men att snubbla över honom när man håller på i köket? Näe, där går faktiskt gränsen även för mig.
Just kommit in igen efter att ha kört ett kort pass i solen medan snorvalpen somnade gott i barnvagnen då han just hämtats från dagis. Effektivitet på hög nivå, hehe. Men! Jag insåg snabbt att detta inte kommer bli lekande lätt. Både Allvar och jag är enormt intragglade i den vanliga lydnaden, och även om det kanske underlättar lite, så ställer det till med desto mer. I alla fall för min del. Och Allvar som bara kör fotposition så fort han inte förstår...
Stod länge och tittade på de tre skyltarna framför oss. Så jädra svårt var ju inte detta. Det fixar vi. Startar och sitt funkar lika fint som vanligt. Sen kommer vi till skylt nummer två. 360 grader åt vänster. "Nemas problemas" tänker jag - och svänger åt höger...
Drog världens sämsta skämt för Allvar när vi var på väg hem. Han skrattar minsann åt allt.
Snorvalpen och jag gick till dagis idag. Ja, vagnen stod kvar hemma och liten och envis grabb ville gå hela vägen utan att hålla mamman i handen minsann. Gick hur bra som helst, även om han satte sig på rumpan några gånger. That's what termobrallor are for. Typ. Väl inne på dagis var det fullt ös och massa spring i benen och då hade man inte längre nåt intresse för mig. Så då gick jag hem. Hämtade åbäket och kameran och så gick vi en liten men härlig morgonrunda.
Möte idag som gick över förväntan. Samtidigt har jag med åren lärt mig att när nåt låter för bra för att vara sant - då är det lika bra att dra öronen åt sig. Så jag ropar inte hej än på ett bra tag. Men jag hoppas som sagt att kunna skriva mer om det senare under våren. Ingen vila efter mötet utan fika med Sids morfar, lite bus och lek och försöka hålla ögonen öppna tills klockan blev 17.
Det blev ingen promenad med gänget för oss idag. Jag valde istället att sova så mycket jag bara kunde under morgonen för att ladda inför måndagens möte. När jag väl klev upp vid 9:30 (ja, oj, vilken sovmorgon, haha!) var grabbarna ute med mormor på baksidan igen och busade. Lite som att sätta lördagen på repeat då solen sken och det bara var sådär lugnt här hemma. Härligt.
Håller på och klickar in Allvar på att slicka sig om nosen. Går ganska fort när han väl fattat vad jag är ute efter, men detta var visst lite av en utmaning då han ju gör annat samtidigt som han slickar sig om just nosen. Kikar åt höger, bugar, går åt vänster, lutar huvudet lite, etc. Men efter några pass igår började han snappa upp helt rätt. Så idag fortsätter vi. Perfekt sysselsättning när man inte orkar träna nåt annat i väntan på rallylydnaden, och lite trött blir han ju. En stund.
För att göra en extrem och teoretisk jämförelse för att tydliggöra min ståndpunkt - att slänga en skrammelburk i rumpan på en hund kan i vissas ögon klassas som djurplågeri. Trots att denna burk kan göra nytta. Men att dalta med en godis i två år som inte hjälper ett skit, för att sedan avliva hunden – det är okej. Det kanske inte är så roligt för de där det innebär längre körsträcka, men för mig och råttan är det ju helt toppen. Hoppas jag. Jag vet ju än så länge väldigt lite om stället.
Det är bara att göra si eller så, så funkar det... Du gör fel... Det är du som orsakar det... Du har inte tränat tillräckligt... Du är inte konsekvent nog... Tänkte jag skulle slå typ trettio flugor i en smäll, så det var bara att lasta in åbäket i bilen och rulla ner till storbyn. Innan alla andra kom körde vi ett pass med fritt följ och inkallning som fokus, och jäklar så bra han gick! Fin kontakt och lyssnade bra. Så jag satsade på att bara berömma och belöna den fina kontakten i fria följet, och hastigheten samt det raka sättandet i inkallningen. Blåste pingviner runt öronen på oss (dvs det var fruktansvärt kallt för att bara vara -4 grader) och jag trodde att min vänsterhand som fick klara sig utan skyddande handske skulle lossna och falla stendöd till marken. Men det gick rätt bra.
Behövde verkligen komma ut och bara få vara, och ett besök hos E, Spike och Ceasar gjorde susen. Vänner är en bra medicin när man mår dåligt. Och trots att jag råkar vara sällsynt kass på att höra av mig till mina så har de ändå förståelse till varför och det är som om vi ses varje dag de gånger vi ses. Jag vårdar dessa personer ömt i mitt hjärta. De låter mig vara mig själv. Så idag var det bara jag - och kameran - som drog på liten minisemester på några timmar i det vackra vädret.
Upptäckte det här när jag kollade igenom bilderna igår. Visade fotot för sambon och vi kunde enas om att man egentligen kanske borde framkalla och hänga på väggen. Vi får se. Men det är i vilket fall som helst underbart att se hur han verkligen njuter. Nåt att ta efter.
Lämnade snorvalpen på dagis, traskade hem och stuvade in Allvar i bilen tillsammans med träningsutrustning och kamera. Nu jäklar! Men så kommer vi fram till rastgården. Is. Typ, överallt. Så det blev inte riktigt som tänkt, men trevligt ändå. Om än ganska kallt.
Allvar har ibland en viss uppsyn. En liksom befallande min i ansiktet som är väldigt svår att undvika. Men ett tag framöver får herrn faktiskt vänja sig vid att det är "varannan-dag" som gäller. Varannan träning, varannan vila. Detta för att vi ska försöka hitta en så jämn balansgång som möjligt då jag märkt att Allvar - som ju inte tränat så som han tidigare var van vid på ett rätt bra tag - lätt stressar upp sig efter träning. Nedvarvning är minst lika viktig. Som sambon säger om bilar - "Ju större motor desto viktigare att den bakom ratten vet vad den gör". Inte för att jag alltid vet...
Åkte iväg i god tid för att dra ur energi med ett pass lydnad. Fritt följ till en början något ofokus pga "ny" miljö och "nya" störningar men efter ett litet snack så var det inget att joddla om. Som en liten klocka. I alla fall till störst del, hehe. Läggandet gick inte jättebra men jag förstod snabbt varför - han frös så han småhoppade. På med täcke, in i bilen och igång med värmen. Kan säga att mina händer också behövde lite värme där och då för att inte fingrarna skulle, typ, lossna som små istappar.
H, M och övriga familjen som idag klockan 15:47 blev en dotter rikare. Grattis, grattis, grattis!
Isvindar men solsken. -2,5 grader. Det är vädret vi bjuds på idag. Snöflingor har kommit under natten. Tack och lov inte så många. Fann ett vårtecken på betongplattorna vid grinden till vår baksida när vi skulle till dagis i morse. Gillas!
Jag vet inte om Allvar har lärt sig att det ger utdelning av att han gör såhär, för det är i så fall enbart belönat med skratt - men det är samma sak varenda gång jag försöker ta kort på honom när han befinner sig på en höjd eller liknande. Eller bara på en plan gräsmatta, en strand, i en soffa, på golvet...
För några dagar sedan visade min sambo mig en text han fann på Facebook via Västmanlands Ungdomspolis sida och som var skrivet av Antonio och Anna. När jag läste den kom det en störtflod av känslor. Jag vet inte om jag visade dem öppet utåt, men inombords grät jag. Riktigt fulgrät. Och jag ber er, sprid detta vidare. För kan man på ett så billigt och enkelt sätt förebygga så mycket lidande genom att skapa förståelse - då har man vunnit hästlängder. Kopiera och lägg på era Facebooksidor, skriv ut och stick under näsorna på lärarna på er skola, ge det till er chef - dela! Allt vad ni orkar.
Både barn och vuxna far idag illa av att andra av någon anledning utsett dem till hackkyckling, mindre värd eller vad man än må kalla det. De kommer ha svårt att sova inatt, magknipen och ångesten kommer bre ut sig som ett extra täcke då det imorgon är måndag, en ny dag i helvetet. Så hjälp till. Bidra. På alla sätt du kan. Men vad du än gör - tig inte. Blunda inte. Förneka inte. Ringde ansvarig för rallylydnadskursen på BK idag, dvs en av instruktörerna. Ville försäkra mig om att vi kommit med, att kursen blir av och att det är grönt ljus för att betala in. Nu är allt kirrat och vi intar väntläge. Trevlig kvinna jag talade med dessutom, kändes som att jag kanske kunde få lite tips om hur jag ska göra med utfallsjycken jag har i snöret (vi pratade lite om det). För hör och häpna - skvallerträning funkar inte.
|
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|