Hur som helst. Mars 2017 tillhör historien och där kan den stanna. Mellan spyor och jätteförkylningar har jag hunnit hälsa på Ola några gånger, och Jörgen och jag var på väg att komma igång med lite mer fys. Ja, tills jag blev dunderförkyld och allt satte sig på luftvägarna. Men det är bara att sätta sig ner, luta sig tillbaka och vila bort skiten. Vi kommer igång igen, bara inte just exakt precis nu.
Han svarar jättebra på sina akupunkturbehandlingar, och sist vi var där så blev han fullkomligt tokig när han fick syn på E. Det är inte ofta man ser honom bete sig så toklyckligt med någon annan, och det värmer mitt hjärta. Sist kunde hon sätta fler nålar på andra ställen och dessutom fick hon sätta en nål i vardera bakben - något jag aldrig någonsin hade trott skulle gå. Det gick imponerande fort att sätta alla nålar efter att Jörgen hälsat av sig och berättat allt han hade att säga för henne, och han låg och kopplade av såpass att han nästan somnade - även det för första gången då han legat lite på spjärn innan och liksom kämpat emot att bli trött. Vi har beslutat att en behandling i månaden funkar bra för honom, och tiden däremellan så håller jag på och knådar honom efter bästa förmåga. Och när han känner för det. Ibland går han när jag sätter mig och börjar massera, ibland lägger han sig ner och somnar. Aldrig nånsin något tvång. Vill man inte så ska man inte behöva. Då är kanske inte behovet så stort just då heller. |