Blog Archives

Jag tänkte att jag skulle få fart här igen.

21/11/2014

Men hur det blir med den saken vette fasen. Det känns liksom inte som att det händer så mycket, samtidigt som jag inte riktigt hinner med allt just nu. Allvar och jag var på klubben igår och körde ett pass rally med S och I och deras tikar. Alltså, seriöst... Denna hund... Gud vad jag älskar honom! Det sug han har i träningen... Det är bara miljö och störningar som ska tränas in, och fokus och uthållighet som ska upp - sen blir han giftig.

Dessvärre har jag åkt på dunderförkylning. Igen. Men hoppas på att det snabbt blir bättring så att vi kan ut och fysa och nöta igen. När man ser en sådan glöd och ett sådant engagemang hos sin hund - då vill man inte svika!

Lollo mår superduper, 9 år fyllda nu. Varje gång jag ser den där Agria-reklamen med en cavaliervalp känner jag igen det så himla väl. Herregud, det kunde lika gärna varit Lollo som valp. Men vad fort tiden gått! 9 liksom?! Vart farao tog alla de åren vägen?? Min lilla plutt. Gammal och klok. Gosnosen.

0 Comments

November.

9/11/2014

1 Comment

Säger det högt och hör hur konstigt det låter. November förknippar jag med vind som nyper i kinderna, regn kallt som is och att behöva elda i keddyn. Jag förknippar det absolut inte med temperaturer över 10 grader, ljumma vindar och liknande. Nåja. Vi har gått in i november vare sig vi vill eller ej, och vare sig det stämmer med vad vi är vana vid eller ej.

Allvar och jag rör på oss. Många, många promenader, dock av varierande längd och tempo beroende på hur mörbultad min egen kropp är. Han är pigg och glad och öser mer än gärna på. Nästa helg lägger jag förhoppningsvis spår, men det är ju väderstyrt. Denna helgen var det för mycket annat. Lydnad har det blivit en del och han svarar helt sjukt fort på allt man begär av honom. Hade kunnat starta upp honom i LK1 om vi bara nötte platsen. Samma sak i rallyn. Några seriösa träningar och han är startklar. Nån som är sugen? Haha!

I övrigt blir det mycket bus i skogen. Skutta, klättra, balansera, leta, lukta, och så vidare. Låter inte som mycket, men är ack så viktigt. Kanske mest för glädjen.

Den egna träningen låg på is under halva augusti, hela september och kördes igång sakta och försiktigt i mitten av oktober. Detta då jag började bli oerhört yr, tappade all aptit och började stamma utan att förstå varför då jag aldrig nånsin gjort det förr. Det visade sig att jag åkt på en sak (inget livshotande, hehe) som med tiden kommer försvinna, men som gör att det är desto viktigare att jag rör på mig. Och det går framåt.

Jag dessutom fått sällskap av två sköna bönor på gymmet som inte räds för att lyfta tungt, gärna gapar på en och som peppar rejält, så från och med förra veckan "pressas" kroppen till näst intill maxgräns i både styrka och cardio för att börja få resultat. Och den svarar bra. Betydligt bättre än den gjort förr. Men så är det många nya övningar som bakats in i schemat också.

De dagar då jag är lite för mör för att gå extra långa promenader Allvar får han jobba med kättingarna. Vi började lätt, precis som sig bör. Nu har vi kunnat öka på lite och han ääälskar det! Herregud, om ni bara kunde se hur han ligger och spinner under massagen och stretchingen efteråt, haha! Det märks att han njuter lika mycket som jag av denna "nystart".

Jag har säkert skrivit det så ofta att ni är less på det, men det är helt underbart att faktiskt våga köra fys med honom igen. Att veta att han inte går sönder, att han inte är trasig. Kanske framför allt att veta att han inte har ont.

Långpromenaderna vi tidigare trött har lufsat har nu förvandlats till att konstant betyda powerwalks för oss, och då åker dragutrustningen fram vilket innebär att vi även tränar kommandon och olika tempon. Ganska skönt att kombinera nytta med nöje.

Veckorna försvinner i rasande fart och snart är det julafton. Ja, ni hör ju själva, julafton! Tror ni den blir vit i år? Jag tror faktiskt inte att vi har snö här då. Det blir ju så med jämna mellanrum. Men jag tänker inte klaga. Ingen snö (eller halka) gör ju att vi kan ut på både canicross och powerwalks i större utsträckning. Jag har tyvärr ingen bra löputrustning för vinterbruk. Finns det ens? Näe, blir det snö åker helt enkelt trickskidorna fram istället.

Ni är väl flitiga med reflexerna? Både Allvar och jag behöver nya västar i år så vi verkligen syns när vi är ute. Det är trots allt en billig livförsäkring. Det enda tråkiga här hemma är alla de byfånar som bländar PÅ typ 70-100 meter framför oss, trots att vi syns mer än väl i alla fall. Man blir ju asblind resten av den rundan... Tack, tack dynghög liksom. Funderar på att skaffa en sån där superduperstark pannlampa och liksom bara "BOFF!" som svar när nån bländar på så. Men det ska visst vara tungt att släpa runt på ett bilbatteri..?

Ha en fortsatt skön november gott folk!

1 Comment

Jag tänkte att jag skulle få fart här igen.

November.

kategorier

Arkiv

Bloggtopp

Shopping

Övrigt