Denna gången ställer det dock till med en hel del annat också, och jag försöker verkligen att acceptera. I mer än ett års tid hade jag den aggressiva inflammationen i knämuskulaturen i bägge knäna. Det är bättre nu, även om jag inte är helt fri från den. Man kan ju tycka att det räcker där. Men nej. Ödet känner inte riktigt likadant.
För en månad sedan hände en grej där jag sommarjobbat. Tänker inte hänga ut företag eller enskild person, men det blev ett tillbud. En vecka senare träffar jag en läkare för bedömning. Ytterligare en vecka senare träffar jag nästa läkare. Veckan därpå kom jag äntligen iväg till. Ortopeden på remiss. De kliar sig lite i huvudena och tankarna de berättade för mig är typ;
1) carpaltunnelsyndrom som ev behöver opereras.
2) muskelbristningar som gör att det svullnat kring nerver i både handleder och armbåge. Detta kräver att man vilar bort det.
3) både nerv i handled och armbåge är märkbart (och för min del jäkligt kännbart) påverkade och retade. Orsak okänd.
Vad som ställer till det är att handlederna smärtar nåt så vansinnigt, underarmsmuskulaturen känns krampaktig men utan kramp (svårbeskrivet) och det sticker, bubblar och värker i händer och främst fingrar. Alla fingrar. Jag har nästan ingen greppstyrka kvar och kan inte använda händerna så mycket innan jag måste pausa pga smärtan. Olika nerver styr olika delar av handen, typ. Så nu ska jag gå med handledsskenor i två veckor för att se om det blir skillnad. Därefter ska att känseltest göras, och sen får de fundera vidare därifrån. Har bara haft skydden på mig sedan i fredags, men jag har fortfafande ont. Väldigt. Ont.
Detta gör att jag inte kan travträna med Jörgen (han har gått upp den övervikt han hade lyckats tappa. Jag är iiinte glad och han har ärligt talat aldrig sett så bedrövlig ut vilket skär nåt fruktansvärt i hjärtat). Jag har bekymmer med kloklippningen (han kan ligga blixtstilla, jag har inte greppstyrkan för själva klippet). Jag kan inte massera Jörgen efter promenader eller lek då det triggar igång en helt galen smärta i händer och underarmar. Jag kan inte hålla i hans koppel ens en liten stund, det är för tunt och han rycker och drar för mycket (tack och lov att man har en mobil sambo samt ett träningsbälte att fästa kopplet i). Och så vidare. Dessutom gör allt detta att min motivation för att ens ta mig ut för att röra på mig (och därmed även Jörgen) är lika med noll.
Så, sådär ser skadeläget ut. Jag har ingen aning om hur länge jag kommer ha bekymmer med handleder, händer och underarmar, men det går inte fort nog. Jag vill ut och träna. Nåt.
det bli när man kör pekfingervals på mobilen och har ett par Ipren bakom örat.