Den där spända förväntan när Allvar vet att nåt är på gång, men inte vad. Så kom han äntligen! Allvars broder från en annan moder. Lyckan var total. Mina älskade grabbar!
1 Comment
Ja, är det nåt man hinner under alla dessa promenader man får som hundägare, så är det nog att fundera. Senaste tiden har mina tankar - kanske av naturliga skäl - landat på just det där med att träna sin hund att "gå fint i koppel". Allvar och jag har ju tränat på detta i snart 6 år, och vi har nått både framsteg och bakslag. Och hela tiden läggs skulden på detta på mig som ägare. Det gör mig faktiskt förbannad. För om man förstod hur mycket tid som lagts på just detta, så inser man nog att det faktiskt inte bara testats ett par månader för att sedan läggas ner när resultaten uteblir på grund av att jag inte skulle kunna vara konsekvent.
Har ni nån gång tänkt på hur ofta man egentligen skyller på just enbart hundägaren när en hund drar i kopplet? Man är så in i helskotta snabb med kommentarer som "Du är inte tillräckligt tydlig!" eller "Du måste vara konsekvent!". Jaaa, och vad betyder det då? Varför är personerna bakom kommentarerna så förbaskat dåliga på att vidareutveckla? Min teori är att de inte kan. Faktiskt. För de har antagligen ingen aning om hur mycket slit och jobb det ligger bakom och hunden lik förbaskat drar i kopplet. Inte särskilt konstruktivt och stärkande att höra, med andra ord. Jag har ingen magisk förklaring till varför Allvar aldrig lärt sig att "gå fint" i kopplet. Igår fick jag dessutom se det hela med nya ögon när min brors tjej gick med Allvar, och Allvar jobbade sig framåt likt en ångvält. Nu vet ju jag att han taggar till och drar 7 resor värre när det är fler än jag som är ute och går med honom (dvs vi har sällskap av en eller flera personer), men det visste inte E och jag fick därmed se hur "illa" det faktiskt kan vara. Utan att jag ens tänker på det - av ren (o)vana. Och som jag ibland blir så in i helvetes frustrerad över.
Så hur tänker jag då lösa Allvars drag i kopplet? Jag tänker acceptera läget. Varför ska jag lägga mer tid och energi på att låta det vara en konflikt? Ärligt talat, jag orkar inte. Allvar är i det närmsta perfekt. Han är en skitrolig träningskompis, han är en fantastisk familjemedlem och en underbar vän. Det är bara just själva draget i kopplet som drar ner poängen. Ska man låta det sota ner en hel relation med negativ energi? I don't think so. Visst fan är det jobbigt de dagarna när det känns som om armen ska lossna från kroppen, men de dagarna är så få och när de kommer får jag helt enkelt sätta mig ner och fundera över "Varför blev det såhär just idag?". Om jag tänker använda mig av någon särskild metod? Japp. Den heter "Tålamod" och riktar sig till hundägaren.
Det är med lite surmulet sinne jag förstått att det kommer bli skitväder under veckan som kommer, men samtidigt måste man tänka "Jäpp! Jag antar utmaningen!".
|
Fler uppdateringar och små filmklipp - följ oss på Facebook!
kategorier
All
Arkiv
March 2018
Bloggtopp
|